Hej!
Tänkte starta upp en ny tråd där vi som väntar på eller är igång med IVF/PGD kan samlas.
Jag vet att det redan finns en tråd för PGD:are men det är inte så många som är aktiva där så jag tänkte att jag startar upp en ny så kanske det är några fler som hittar hit.
Vore kul att få prata med andra som är igång med behandling eller som är i start groparna.
Simple82. Du är stark och kommer att fixa viktnergången, kaffesuget och skolan. Ett tips är faktiskt att inte hänga så mycket på Familjeliv. Jag blir också lätt "beroende" av allt detta och läser allt jag kommer åt. Det slutar med att jag ligger sömnlös och grubblar. Dagarna går inte fortare. Så för din egen skull. Ta en paus och ägna dig åt dig själv ett tag. Skriv ner dina frågor du har och ta dem med Huddinge när du träffar dem. Helt OK om listan blr megalång.
Själv fick jag äntligen den efterlängtade mensen. 
Jag är på G. Pratade med Anette på Huddinge i morse och hos sa till mig att öka nässprayen de närmaste dagarna. På tisdag ska jag börja med sprutorna som plannerat. Jag trodde att i och med att jag var så sen så skulle äggplocket oxå förskjutas. Men hos sa att vi ska försöka hålla den tiden vi har bokat. Det var oxå skönt att höra att i sättningen görs på eftermiddagen. Då blir det lättare med logistiken.
Ang syskonförsök. Jag har en son och Uppsala var hel OK med att betala för min IVF/PGD. (mitt första försök).
Grattis till er som väntar barn. Skönt att höra att det går bra.
Trevlig helg alla ni där ute.
nellang, ja de har du väldigt rätt i, jag är här inne på fl allt jag bara kan, kan va så att de sätter fart på allt och läsa om allt hemskt som händer för vissa med fl.. tack för peppen <3
Känner mig så fruktansvärt ledsen trotts att barn aldrig har varit närmare än nu igentligen för snart sickas ju remissen... men ändå känns de längre bort är någonsin..känns som jag kommer gå sönder av stress snart...
Tjej25: vi lyckades på vårt andra och sista försök. Vi fick bara två försök av landstinget då vi har en son sedan tidigare. När han föddes visste vi inte om denna ärftliga sjukdom som finns i släkten. 1:à gången satte vi bara in ett ägg och det tog sig inte och inget av de övriga äggen klarade frysningen. Så fick göra om hela proceduren med spray och sprutor. Eftersom det var vårt sista försök så valde vi att sätta in två och de blev ju lilla Maja och Oliver.
Skillnaden jag gjorde från försök nr 1 till nr 2 var att efter insättningen ta det lugnt och inte stressa som jag gjorde efter första. Vet inte om det var det som gjorde skillnad men kanske?! Tänkte så som att har man det lugnt så kanske kroppen lättare tar emot äggen.
Håller alla tummar för er!
Simple82 - jag förstår hur du känner med all stress och så.. Jag är likadan, är så otroligt rädd att de tre försöken inte ska funka :( jag har oxå vikt att gå ner inför bröllopet men framförallt för PGDn. Men det är bara att kämpa på och försöka ha positiva tankar!! :)
Ringring - tack känns väldigt skönt att ha hittat hit :) jag får prata med Huddinge och kolla med dom hur det är med syskonförsök helt enkelt.. Så krongligt att det ska vara olika överallt.. Men men vi har iaf tänkt att sätta in två ägg så förhoppningsvis behövs inga syskonförsök :) hoppas allt går bra med din graviditet!! Grattis till tvillingarna!!
Prizzi - vad härligt att det gick på andra försöket!! :) hur gamla är dina barn nu? Att inte stressa och ta det lugnt ska jag komma ihåg, får hoppas bara det inte är för stressigt i skolan när det väl är dags ;)
Stressen inför försöken kände jag också, var självklart överlycklig över att äntligen få hjälp men samtidigt var jag livrädd över att inget av våra 2 försök skulle lyckas, livrädd över att jag inte skulle få ut några "friska" ägg osv. Tänk ifall jag bara hade "sjuka" ägg?
(Vi hade ju sagt sedan innan att vi ville ha tillbaka 2 ägg ifall möjligheten fanns men jag vill ändå poängtera att det var inget jag såg som en självklarhet jag vågade inte ens tro att det skulle finnas 2 "friska" ägg, mitt fokus låg på minst 1 "friskt" ägg och ifall det fantastiskt nog skulle finnas fler "friska så skulle vi bara se det som en bonus.)
Det som hjälpte mig var att försöka se andra vägar att gå ifall vi skulle misslyckas med PGD som ex äggdonation, adoption. Både jag och min man bestämde oss för att inte ge upp, vi skulle bli en hel familj med levande barn hos oss, så vi försökte se alla möjligheter. Det hjälpte faktiskt att veta att ifall vi misslyckas så är det inte kört, det finns andra vägar att gå.
Vill också berätta att ang betala för behandling själva i Sverige ska tydligen vara möjligt nu. Jag var med i en radio intervju i sverigesradio i sommras ang PGD och orättvisorna. Reportern hade då haft kontakt med Huddinge och de hade då sagt till henne att det nu skulle vara möjligt att bekosta PGD själva hos dom. De hade inte tagit emot någon privat patient än men de sa att möjligheten fanns. Vet att när vi var på vårt 1:a besök så frågade vi ang detta och vi fick då till svar att de önskade att de kunde erbjuda det till par så att de kunde bekosta det själva men att de i nuläget inte hade de resurser som behövs för att genomföra det. Ni som ska på besök på huddinge kan ju ta upp frågan ifall ni känner för det. Det är ju i sådana fall en möjlighet till syskonförsök. Kanske stämmer det kanske inte, men det är ju värt att fråga.
Ringring: Det låter ju strålande om man kan få bekosta PGD själv på Karolinska. Då slipper man ta sig utomlands.
Simple: Var inte ledsen. I oktober för ett år sen väntade vi på att få komma på besök på Reproduktionscentrum på Akademiska för att få reda på om de skulle ge oss remiss till PGD. Jag var så orolig inför framtiden och hela hösten var jobbig. Sen blev det jobbigt inför IVF en. Oro över om jag skulle få ut några ägg, skulle något vara friskt? Helt ärligt så hade jag mentalt gett upp inför vår andra PGD, jag var helt inställd på att gå över på äggdonation och komma ifrån problemet med mina skitgener 
Men då lyckades jag. Nu ett år senare är jag i vecka 17 med ett barn som åtminstone inte ska kunna ha DS. Om jag ser bakåt så önskar jag att jag hade oroat mig mindre. Det hjälpte lite för mig att tänka på äggdonation som alternativ.
Du är ju yngre, så det kommer säkert att gå bra.
Det här med syskon får vi se hur det blir. Jag är 37 år, mitt AMH är lågt, jag får ut få ägg vid stimulering och det lär ju knappast vara bättre om två år.
Åh vilken underbar dag det är idag. Njuter av solen o livet. Struntar i att huvudet bankar, äggstockar bultar, mensen rinner, kroppsvärmen varierar. Idag är jag bara jag och ingen IVF tjej. Ska njuta, ta ett glas vin i kväll, berätta för min käre man att han är bäst.
Passa på ni oxå att ta vara på dagen.