Träningsnördar - här samlas vi!

Hej, hej! Här är en träningsnörd till (nästan dubbelt så gammal som du TS ). Har tränat regelbundet på gym (3-7gg/vecka) sedan 1992! Jag är även utbildad inom träning och jobbade med det, gruppträning, gym och PT, i 7 år (fram t o m 2007), främst i London. Så gymmet har aldrig varit något "tvång" eller någon plåga.

Men ... just nu är jag nog inne i den värsta svackan någonsin. Min lilla kropp har ganska nyligen tagit en del "törnar" i form av bl a flera missfall och ett kejsarsnitt (fick min son för snart 3 år sedan), extrem trötthet, några inflammationer i leder, samt mycket jobbiga diskbråcks"utbrott". Så figuren är sig helt olik (väger c:a 10kilo över min normalvikt) och jag är inte mitt gamla tonade och lika starka jag, tyvärr. Jag slutar aldrig att träna, men har känt mig tvungen att dra ner på träningen den senaste tiden, bl a pga diskbråcket. Nu ska jag försöka trappa upp litet igen, och hoppas att jag inte stressar kroppen för mycket. Jag ÄLSKAR ju att träna!

Springa kan jag bara drömma om att göra. Promenerar gör jag jämt. Low impact, high intensity, (crosstrainer, stepper osv.) är det som gäller konditionsmässigt i gymmet. Styrketräning älskar jag - men måste vara extremt försiktig med val av övningar just nu. Jag är utbildad Pilatesinstruktör så det "tänket" har jag med mig i det mesta jag gör. Yoga är inte heller främmande, men det tar jag också det lugnt med just nu (förutom andningsövningar på spikmattan).

Just nu har jag gördel (som stöd för ryggen) och inlägg i skorna (från sjukgymnasten) och ska snart till ortoped för bedömning om operation av ryggen är aktuell. Snacka om att man känner sig annorlunda nu, jämfört med för en sådär 5 år sedan! Men, men ... man kan bygga upp sig igen, det tror jag på. Jag var, för övrigt, mer vältränad och trimmad när jag var 39 år än när jag var 24 år (rökte, mumsade, jobbade 50-60 timmar i veckan, tränade sparsamt även om jag var aktiv)!

Nu hänger jag på här - för litet småsnack, oss träningsnördar emellan.

Vad blev det?

Hej, hej! Här är en träningsnörd till (nästan dubbelt så gammal som du TS ). Har tränat regelbundet på gym (3-7gg/vecka) sedan 1992! Jag är även utbildad inom träning och jobbade med det, gruppträning, gym och PT, i 7 år (fram t o m 2007), främst i London. Så gymmet har aldrig varit något "tvång" eller någon plåga.

Men ... just nu är jag nog inne i den värsta svackan någonsin. Min lilla kropp har ganska nyligen tagit en del "törnar" i form av bl a flera missfall och ett kejsarsnitt (fick min son för snart 3 år sedan), extrem trötthet, några inflammationer i leder, samt mycket jobbiga diskbråcks"utbrott". Så figuren är sig helt olik (väger c:a 10kilo över min normalvikt) och jag är inte mitt gamla tonade och lika starka jag, tyvärr. Jag slutar aldrig att träna, men har känt mig tvungen att dra ner på träningen den senaste tiden, bl a pga diskbråcket. Nu ska jag försöka trappa upp litet igen, och hoppas att jag inte stressar kroppen för mycket. Jag ÄLSKAR ju att träna!

Springa kan jag bara drömma om att göra. Promenerar gör jag jämt. Low impact, high intensity, (crosstrainer, stepper osv.) är det som gäller konditionsmässigt i gymmet. Styrketräning älskar jag - men måste vara extremt försiktig med val av övningar just nu. Jag är utbildad Pilatesinstruktör så det "tänket" har jag med mig i det mesta jag gör. Yoga är inte heller främmande, men det tar jag också det lugnt med just nu (förutom andningsövningar på spikmattan).

Just nu har jag gördel (som stöd för ryggen) och inlägg i skorna (från sjukgymnasten) och ska snart till ortoped för bedömning om operation av ryggen är aktuell. Snacka om att man känner sig annorlunda nu, jämfört med för en sådär 5 år sedan! Men, men ... man kan bygga upp sig igen, det tror jag på. Jag var, för övrigt, mer vältränad och trimmad när jag var 39 år än när jag var 24 år (rökte, mumsade, jobbade 50-60 timmar i veckan, tränade sparsamt även om jag var aktiv)!

Nu hänger jag på här - för litet småsnack, oss träningsnördar emellan.

Igår joggade jag en runda, ungefär en halvtimme... mer blev det inte p g a tidsbrist. Men jag fick lite extra flyt i stegen eftersom jag precis innan ställt mig på vågen som visade minus 30 kg Ingen egentlig skillnad mot 29 egentligen men mentalt viktigt, trettio liksom...

Hej, hej! Här är en träningsnörd till (nästan dubbelt så gammal som du TS ). Har tränat regelbundet på gym (3-7gg/vecka) sedan 1992! Jag är även utbildad inom träning och jobbade med det, gruppträning, gym och PT, i 7 år (fram t o m 2007), främst i London. Så gymmet har aldrig varit något "tvång" eller någon plåga.

Men ... just nu är jag nog inne i den värsta svackan någonsin. Min lilla kropp har ganska nyligen tagit en del "törnar" i form av bl a flera missfall och ett kejsarsnitt (fick min son för snart 3 år sedan), extrem trötthet, några inflammationer i leder, samt mycket jobbiga diskbråcks"utbrott". Så figuren är sig helt olik (väger c:a 10kilo över min normalvikt) och jag är inte mitt gamla tonade och lika starka jag, tyvärr. Jag slutar aldrig att träna, men har känt mig tvungen att dra ner på träningen den senaste tiden, bl a pga diskbråcket. Nu ska jag försöka trappa upp litet igen, och hoppas att jag inte stressar kroppen för mycket. Jag ÄLSKAR ju att träna!

Springa kan jag bara drömma om att göra. Promenerar gör jag jämt. Low impact, high intensity, (crosstrainer, stepper osv.) är det som gäller konditionsmässigt i gymmet. Styrketräning älskar jag - men måste vara extremt försiktig med val av övningar just nu. Jag är utbildad Pilatesinstruktör så det "tänket" har jag med mig i det mesta jag gör. Yoga är inte heller främmande, men det tar jag också det lugnt med just nu (förutom andningsövningar på spikmattan).

Just nu har jag gördel (som stöd för ryggen) och inlägg i skorna (från sjukgymnasten) och ska snart till ortoped för bedömning om operation av ryggen är aktuell. Snacka om att man känner sig annorlunda nu, jämfört med för en sådär 5 år sedan! Men, men ... man kan bygga upp sig igen, det tror jag på. Jag var, för övrigt, mer vältränad och trimmad när jag var 39 år än när jag var 24 år (rökte, mumsade, jobbade 50-60 timmar i veckan, tränade sparsamt även om jag var aktiv)!

Nu hänger jag på här - för litet småsnack, oss träningsnördar emellan.

Igår joggade jag en runda, ungefär en halvtimme... mer blev det inte p g a tidsbrist. Men jag fick lite extra flyt i stegen eftersom jag precis innan ställt mig på vågen som visade minus 30 kg Ingen egentlig skillnad mot 29 egentligen men mentalt viktigt, trettio liksom...

Hej, hej! Här är en träningsnörd till (nästan dubbelt så gammal som du TS ). Har tränat regelbundet på gym (3-7gg/vecka) sedan 1992! Jag är även utbildad inom träning och jobbade med det, gruppträning, gym och PT, i 7 år (fram t o m 2007), främst i London. Så gymmet har aldrig varit något "tvång" eller någon plåga.

Men ... just nu är jag nog inne i den värsta svackan någonsin. Min lilla kropp har ganska nyligen tagit en del "törnar" i form av bl a flera missfall och ett kejsarsnitt (fick min son för snart 3 år sedan), extrem trötthet, några inflammationer i leder, samt mycket jobbiga diskbråcks"utbrott". Så figuren är sig helt olik (väger c:a 10kilo över min normalvikt) och jag är inte mitt gamla tonade och lika starka jag, tyvärr. Jag slutar aldrig att träna, men har känt mig tvungen att dra ner på träningen den senaste tiden, bl a pga diskbråcket. Nu ska jag försöka trappa upp litet igen, och hoppas att jag inte stressar kroppen för mycket. Jag ÄLSKAR ju att träna!

Springa kan jag bara drömma om att göra. Promenerar gör jag jämt. Low impact, high intensity, (crosstrainer, stepper osv.) är det som gäller konditionsmässigt i gymmet. Styrketräning älskar jag - men måste vara extremt försiktig med val av övningar just nu. Jag är utbildad Pilatesinstruktör så det "tänket" har jag med mig i det mesta jag gör. Yoga är inte heller främmande, men det tar jag också det lugnt med just nu (förutom andningsövningar på spikmattan).

Just nu har jag gördel (som stöd för ryggen) och inlägg i skorna (från sjukgymnasten) och ska snart till ortoped för bedömning om operation av ryggen är aktuell. Snacka om att man känner sig annorlunda nu, jämfört med för en sådär 5 år sedan! Men, men ... man kan bygga upp sig igen, det tror jag på. Jag var, för övrigt, mer vältränad och trimmad när jag var 39 år än när jag var 24 år (rökte, mumsade, jobbade 50-60 timmar i veckan, tränade sparsamt även om jag var aktiv)!

Nu hänger jag på här - för litet småsnack, oss träningsnördar emellan.

Hej på er! Hoppas ni har en bra fredag allihop

Hur ser er träningsdag ut?

Här blir det gymmet om en stund. Idag är det dags för rygg och biceps!