Träningsnördar - här samlas vi!

Jag är i en fysisk totalsvacka sedan jag fick min son (och i en psykisk livslycka ) - så det handlar om att gräva från fotknölarna varje dag för att hålla den fysiska gnistan uppe. Jag äälskar att träna, och har aldrig ont eller känner mig särskilt trött i gymmet - det kommer efteråt. Eller så är jag så trött innan, som idag, att det känns tveksamt om jag ska gå. Men, men - det vänder långsamt men dock!

Nja, för mig handlar det nog bland annat om att jag var nära 44 år när jag fick barn. Jag kommer liksom aldrig att komma igen och bli som förut. Det hör liksom åldern till, men jag har svårt att acceptera det. Att jag fick barn sent - och de påfrestningar på kroppen det innebär, har bara accelererat processen. Å andra sidan, är jag säkert i bättre fysisk form än många jämnåriga.

Sån't är livet!

Ja, det gillar jag med! Och tyvärr har det inte riktigt varit så de senaste tre åren. Jag är en seg liten "fighter", och den mentala fightern bor fortfarande i min kropp, men den fysiska är på svajning. Men visst är det inte helt kört, såklart. Bara litet trött på att vakna med värk varje dag.

De brukar säga att om man får barn i 20-årsåldern tar det 1 år för kroppen att återhämta sig. Om man är i 30-årsåldern tar det 3 år och om man är i 40-årsåldern tar det 5 år. Så det blir till att gilla läget i ett par år till då.

När jag var 35 år började jag min utbildning inom träning och fitness. Då är man UNG i mina ögon. Och när jag var 36 år fick jag fast anställning på ett gym.

Men, herregud, stackare - ingen kul dag! Skickar en liten trösteblomma.

Du nämner inte proteiner - ät det! Ägg, feta mjölkprodukter, fet fisk, rejäla biffar - just nu kan det nog vara bra för dig. Och för att bygga muskler krävs det ju tillräckligt med protein också. Proteindrink efter passet är bra och ta ett par bananer också. Eller en rejäl recoverybar. Nutrilett har ju väldigt få kalorier så det kan vara bättre för just dig att ta till någon träningsbar (som har högre kaloriinnehåll). Inte så mycket konditionsträning nu, som de andra skriver. Korta intervallspass på 10-15 min. Annars styrketräning, varför inte periodisera litet, med medeltunga vikter i 2-3x12 reps i tre veckor, därefter något tyngre vikter 3x6-8 reps i tre veckor? Inte för många övningar i ett pass. Kör några rejäla "sammansatta" övningar som breda latsdrag, bänk-/ hantelpress, benböj i Smith-maskin, sittande axelpress etc. Max c:a 6 övningar under ett pass.  Inga "supersets"  eller cirkelträning. Utan kör ett hårt set och vila 60-90 sek och forsätt sedan med ett nytt set av samma övning.

Men om du svimmade häromdagen - var det inte så? - måste du kanske invänta provsvaren innan du börja köra ordentligt.

Härligt att du har ett jobb som du trivs så bra med!

Gymjobbet, ja, jag är ju litet av en kameleont - jag är högutbildad akademiker och mitt under mina forskarstudier utomlands börjar jag studera träning. Jag gjorde det faktiskt egentligen, från början, för att tjäna extrapengar (doktorandtjänster existerar inte i England) och sedan tog det över mer och mer. Så för mig handlade det också om två motpoler i mitt liv, egentligen. Jag flyttade tillbaka till Sverige 2006 och slutade jobba med träning 2007. Sedan har jag studerat (igen!) och fått min son. Nu söker jag arbete inom mitt nya område, med ljus och lykta, men det verkar stört omöjligt att få något! Något deprimerande i längden, minst sagt.
Så jag har full förståelse för hur du känner också, Godisråtta!

Måste bara lägga in en bild på min vän, som jag jobbade med i London. Hon är världens gulligaste tjej! Och fit! Och 40!

Hej! Jag fick min son med kejsarsnitt och började gå på ett mamma/babypass (en gång i veckan) när han var fyra månader. Innan dess var det bara dagliga promenader och post-caesarian Pilates. Jag var ganska medtagen efter snittet (det kändes ju som att alla inälvor skulle hoppa iväg när man t ex skrattade) och det tog lååång tid innan jag hittade min bålstyrka igen och magen såg ut som i femte månaden i ett år efteråt. Mitt råd till dig är att skynda långsamt, om du känner dig svag "där nere". Om bäckenbotten stressas ännu mer kan du förvärra saker. Man kan inte jämföra sig med andra och när de började träna, eftersom varje kropp är så individuell och vilka fysiska effekter graviditet och förlossning har haft på kroppen varierar så mycket. Självklart finns det generella råd (tidsmässigt brukar det vara: "6 veckor efter vaginal och 3 månader efter snitt, kan du börja träna" t ex)

Det viktiga, vad gäller knipövningarna, är att du gör dem, såklart (och de är supertrista, tyvärr). Men också att du känner att du gör rätt och att du känner att de har någon verkan innan du börjar träna "på allvar" igen. Det är inte alltid helt lätt att "hitta" sina muskler där nere, inte minst efter en förlossning. Men det är jättebra att knipa, och viktigt att du känner att du får resultat av det (för det kommer inte automatiskt och fungerar inte på alla).  Det du främst ska undvika är "stötande" träning - så ingen "hight impact" som löpning, aerobic-klasser av olika slag. Inte heller tyngre styrketräning, där pressen på bäckenbotten kan bli ganska stor. Du ska, allmänt, försöka att undvika att lyfta tungt och ev. inte bära ditt barn mycket i bärsele, åtminstone inte om du är ute och promenerar. Promenera är annars bra - så det kan du ju göra. Och lättare styrketräning, som du gör tyngre successivt, gärna sittande övningar. Försök att knipa med bäckenbottenmuskulaturen vid det tyngsta skedet i övningen. Annars är det jättebra om du gör ett litet pass (kanske på en halvtimme) med lämpliga Pilatesövningar (inte för avancerade!) flera gånger i veckan. Kanske prova på om kinesis-träning känns bra (inte för starkt motstånd i maskinen, dock) - om du har tillgång till det på ditt gym t ex.

Lycka till med att få kroppen "back on track"!

Ja, och barn har hon också (en tonårig dotter)! Det kan man inte se på magen, precis!

Jag vet inte hur mycket hon tränar nu (bilden är ganska ny). Men hon var ordentligt deffad redan när vi jobbade tillsammans. Och då undervisade hon mest (hon var vår studio-coordinator). Men sedan några år tävlar hon i någon typ av muskelbyggningstävlingar. Hon brukar skicka bilder ibland. Men jag har haft så mycket i mitt liv och har inte frågat om hur hon har tränat osv. Men kämpat har hon gjort, det har hon gjort klart.
Sedan ligger det ju i generna också - en del tjejer från Karibien har, naturligt, litet underhudsfett och lätt att bygga muskler.

Jag kommer ihåg när jag utbildade mig inom träning och den första kursen jag gick, Exercise to Music. En kompis jag lärde känna då är, i grunden, en ganska lat person (brukar klaga efter 20 minuters promenad t ex). Under tiden vi gick kursen kom hon i, något som såg ut som, toppform! Magrutor, superdeffade armar, you name it. Hon var då c:a 38 år. Och det bara av det vi gjorde under kursen! Hon är också från Karibien. Lång, smal, älskar öl och chips och rör sig helst så litet som möjligt (även om hon hade ett visst intresse för träning, såklart, eftersom hon gick kursen). Åker bil överallt. Hon jobbade sedan på samma gym/klubb som  jag, med administration. Och kvinnliga medlemmar brukade fråga ut henne om hur hon tränade, i tron att de skulle kunna se ut som hon....). De skulle bara vetat hur litet hon tränade (litet lätt träning ett par gånger i veckan, max).