Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Vill börja med att skriva några rader till mitt ex som gick bakom ryggen på mig då jag väntade våran son för 9 år sedan och fortfarande lever ihop med henne:

Fan vad jag hatar dig för det du gjorde, du kunde ha skött det SÅ mycket bättre. JAG fick snoka fram att du gått bakom ryggen på mig i 6mån då jag väntade vårat andra barn. Hur fan tänkte du? Visst, man kan inte rå för sina känslor, men för fan gör klart det du påbörjat innan du börjar med något nytt. Idag är jag glad att det blev som det blev, hade aldrig träffat min älskade äkta man annars. Men du kunde ha skött det bättre. Är oxå glad att du hängt ihop med XX hela tiden iaf, trots att jag hört ryktes vägar att du varit otrogen mot henne med. Hon är en bra tjej som tar bra hand om barnen, och det är huvudsaken. Men ibland önskar jag bara att du dog, eller försvann från jordens yta. Jag hatar att du inte går med på att göra en utredning på vår son som är i stort behov av det. Du tycker att han får en stämpel för livet om det visar sig att han har nån bokstavskobination OCH, är inte det bra då!! Så folk får svart på vitt att han inte är som alla andra. Det lär ju vara lättare för folk att förstå honom om dom vet vad felet är. Han kan få den hjälp han behöver i skolan, så han slipper ligga efter alla andra. Jag önska så innerligt att jag kunde få ensam vårdnad om barnen, så jag fick sköta saker och ting på mitt sätt, utan att du ska klaga och gnälla på mig så fort jag gör nånting med barnen. Är trött på att behöva fråga dig om lov hela tiden så fort det gäller dom. Känns som om du anser att det bara är dina barn. Hatar dig!!

Mitt andra brev vill jag skriva till han/dom som mördade min bror:

Fan vad jag hatar er!!!  Vet ni vad ni gjorde egentligen för 22 år sedan då ni stack kniven i den där killen som ni inte kände? Innan han kom till festen hade han stoppat om sin 3år gamla dotter och sagt att han älskade henne. Några dagar innan hade han stått med vår far och sagt att han älskade livet på landet och var stolt över att få ta över gården och få bruka jorden som skulle gå honom i arv.Han var inte klar här på jorden, han hade SÅ mycket meratt uträtta. Det blev aldrig så, pga er!! Pga er så har hans dotter vuxit upp utan pappa. Just hon behövde sin pappa så innerligt då hennes mamma var för omogen för att ta hand om henne. Hon har haft en helvetisk uppväxt, men har nu i vuxen ålder rett upp sitt liv och har barn och familj själv. Hur tror ni att det kändes för henne? Hur tror ni att det kändes för hans föräldrar och syskon? Jag var 8år då detta hände och var livrädd då min andra bror fyllde 20 skulle råka ut för samma sak. Må ni ruttna i helvetet!! För i fängelset ruttnade ni ju inte eftersom ni bara fick några månader.

Jag hatar er och hoppas ni dött/dör en MYCKET plågsam död!!!!!!

    

Vill bara säga först!!! Älskar denna tråd!!!! Ok här kommer de: min sambo, du är lat!! Är så less på ditt tvspelande, som du bor vid direkt efter jobb, lunch, hela kvällarna, jag är ensam... Ser du inte de?? Jag diskar, städar,tvättar, är ute med vårat barn vareviga dag... Ensam. Hämtar, lämnar och har 2 jobb! Jag hade klarat mej så jävla bra utan dig, jag plockar din skit oxå!! Jag lider, men vill inte såra dig, orken har tagit slut för att ta tag i detta. Och jag lever bara i allt vareviga dag, vårat barn, min lilla tjej, hon gör att jag orkar genomlida varje dag! Jag gör det för henne! Du är som ett extra barn! Väx upp för faan du är inte 20!!!! Min T: jag vet inte vad du är, jag vet bara att vi kan inte hålla på så här. Jag är livrädd, på skämt? Sa du, när blir du min? Jag svarade jag har för mkt bagage för att du ska orka med mig, du är nästan 9 år yngre än mig!!! Du har livet framför dig, fastna inte med en mamma, du sa igår att jag förstört din själ... Det är omöjligt, för vi känner knappt varann... Du kommer hitta din någon, jag är för trasig... Sen har jag min lilla tjej... Vill inte behöva få henne genomlida massa strul..! Jag är ledsen över att kanske inte få se dig igen! Du har väckt något i mej jag inte trodde fanns, jag har inte sagt det till dej och du kommer aldrig behöva få veta! Jag brinner inombords när jag tittar dej i ögonen, och du får mej att känna som om vi kännt varann i flera år... Detta var inte meningen och jag är så rädd. Vill inte min sambo ska få reda på allt, och stan är liten!! Jag skäms för vad jag gjort, men mitt hjärta skriker efter dig! Men sluta skriv... Då kommer jag glömma tillslut, och du blir ett vackert minne bara...

Till pappa,
Tack för att du alltid står på min sida.
Att du lyssnar, men inte värderar.
Du är min bästa vän.

Till S

Skriver till dig då vi inte ses på lördag.  Jag har tänkt på dig ofta sedan den senaste gången, den där kalla, tidiga, morgonen i din bil då jag stal en kram från dig. Det var inte mening att skrämma dig, men jag tog min chans då vi var ensamma. Nu vet jag hur din kind känns och hur ditt hår luktar efter ett långt arbetspass.

Jag kommer att sakna dig på lördag. Jag kommer att sakna de där tillfällena då du visar något för mig och jag får chansen att komma riktigt nära dig. Gillar du också närheten? En tröst är att du nu finns i mina drömmar. Jag drömde i natt att du kysste mig.. Du smakade smultorn, sommar och solsken, din kyss fick mig varm. Smakar dina kyssar smultron på riktigt? Jag skulle så gärna vilja smaka. 

Du är vacker på ett sätt mina ögon tycker om. Jag ser på dig i smyg så att ingen av de andra ser, och när du ser på mig så fladdrar mitt hjärta till av glädje. Jag tror inte någon av de andra vet. Jag önskar att jag fick se dig snart. 

Jag vet att du är ensam och du vet att jag har någon som väntar på mig där hemma. Min situation gör mig förtvivlad. Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till. Jag vet att du inte kommer vara ensam för evigt, och jag tror inte att jag kommer att vara i mitt förhållande i all evighet. Jag längtar ibland ut.... efter en sådan som du.
Orkar du vänta på mig om jag säger att jag kanske blir din så småningom? 

Nu vet du hur jag känner inför dig. Men jag tror du har förstått det innan detta brev. Jag önskar att livet och kärleken vore enkel..

Din A      

Jag vet att det var ett och ett halvt år sen vi gick isär och vårat förhållande kanske inte var speciellt långt eller seriöst. Men varför tänker jag fortfarande på dig? Varför leker jag med tanken på att "råka" skicka ett meddelande till dig och låtsas att det kom fel bara så att vi kan börja prata igen? Varför känns det som att jag en dag kommer vakna upp i din säng igen? Var det egentligen meningen att det skulle bli vi utan att jag insåg det? Varför tänker jag att om vi träffas igen kanske vi blir kära? Varför har jag drömt om dig flera gånger?
Jag undrar om jag skulle kunna ge dig mer nu. Jag undrar om vi någonsin kommer springa på varandra på stan. Jag undrar vad som skulle hända.

Du skulle bara veta hur glad jag blir av dina meddelanden du skickar emellanåt.
Önskar bara att de kunde komma oftare..

Snart tre år sen du försvann ifrån mitt liv. Jag saknar dig och tänker på dig varje dag. Vill fortfarande ta upp luren och ringa dig, be om råd eller bara prata lite. Det stora svarta hål du lämnade efter dig finns kvar, det är dock inte lika djupt och smärtsamt länge. Häromdagen gick jag igenom samtalet där jag fick reda på att du var död, allt spelades upp I huvudet igen. Kände en hopplöshet, en frustration en stor stor sorg. Varför skulle du dö, varför skulle du lämna mitt liv? Varför?! Jag tror att allt händer av en anledning, att det finns en mening med allt. Men detta...det finns ingen anledning, det finns ingen mening med att du skulle dö! Saknar dig för evigt, tänker på dig varje dag, älskar dig för alltid!

Jag älskar dig, har varit på väg att säga det flera gånger men bitit mig i tungan då det är alldeles för tidigt att uttala orden. Jag hoppas du kommer fortsätta finnas kvar i mitt liv så att jag både får höra orden från dig och våga säga dem själv

Mamma,
Varför ser eller hör du inte? Jag vill ställa mig upp och skrika ut det så att du ska förstå. För att du ska se och höra mig. Men jag vågar inte. Jag är livrädd för att göra dig besviken. Varför kan du inte bara läsa mellan raderna? Jag säger att jag mår bra, trots att jag egentligen inte gör det. Jag gråter varje dag och önskar att allt var annorlunda. 
Egentligen tror jag att du redan vet. Men du säger ingenting om det för då har både du och jag misslyckats. 
Ibland tänker jag på våran relation och undrar hur den egentligen blev såhär. Är det inte meningen att man ska kunna prata om allt? Det har vi aldrig gjort. Istället har jag kämpat ensam i mörkret för att du vägar se. Men jag vet att du älskar mig, och innerst inne vet jag att du älskar mig också, även om jag just nu känner mig oälskad och övergiven. Och fullständigt livrädd för din reaktion. Jag vill bara att du ska säga att det är okej, att det kommer att lösa sig och att det inte gör någonting. Att det inte är så hemskt. Jag önskar jag vågade berätta sanningen för dig, men ännu hellre önskar jag att du vågade höra den.