Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Fortsätter.

Du har försökt att underminera min kollega innan en eventuell anställning, genom att prata med släktingar som arbetar där.

Hahah älska det svaret!!

Till mitt ex:
Minns du när du sa att jag nästan uppfyllde alla dina krav för att vara en perfekt flickvän? Minns du att du tyckte det var en komplimang? Minns du när du sa att jag borde färga håret svart och köpte nya kläder åt mig? Du sa att jag kanske borde gå ner några kilo men att du iaf var nöjd eftersom dina vänner sagt att jag var din sötaste flickvän hittills? Minns du hur jag gjorde allt det där för dig och du sa att du blev glad eftersom det visade att jag älskade dig. Jag minns när du hade fest, du var jättefull och glad. Du presenterade mig för din vän Xxxxx och frågade vad han tyckte om din "senaste skapelse". Jag minns att jag och Xxxxx satt ensamma i köket hela den kvällen och pratade. Du nämndes inte en enda gång men ändå fattade jag just där, just då hur jag hade det och hur du var. Xxxxx och jag har aldrig mer pratat men jag vet att ni fortfarande är vänner. Tacka honom för att jag lämnade dig och hälsa honom att han alltid kommer ha en speciell plats i mitt minne.

Till min kille:
Hej älskling! Jag vet inte hur jag ska säga det här till dig men jag vill ha barn. Vi har varit tillsammans i sex år och jag känner i hela kroppen att det är du och jag nu, resten av livet. Du vet att jag är rädd för att bli en gammal mamma, att jag hade komplex för mina gamla föräldrar när jag var liten. Jag vet att jag skojar om det ibland, eller rätt ofta. Att jag säger att vissa tider i månaden vill jag ha barn, det måste vara hormoner. Men sanningen är att jag vill ha barn nästan hela tiden, mer och mer. Jag vet att det inte är möjligt just exakt nu, men inom två år kanske? Jag älskar dig mest av allt i hela världen! <3

Till mobbarungen i grundskolan:
Varför gjorde du mig så illa? Jag vet inte ens vad jag har gjort för att förtjäna detta helvete. Du har spridit elaka falska rykten om mig och jag förstår inte varför. Din falskhet lyser igenom hela dig, men det ser inte dina "vänner" eftersom du vänder på sanningen.
 Hoppas du råkar ut för samma helvete som du utsatte mig för.

Till passiva mobbarna (som stod bakom hennes rygg):
Ni tror att ni är oskyldiga, men egentligen är ni riktigt fega. Ni sa aldrig ifrån, och den som tiger samtycker. Jag vågar garantera att ni skulle aldrig acceptera det om ni vore i mina kläder. Hoppas ni mår som ni förtjänar!

Till en lärare som verkligen mobbade ut mig tillsammans med eleverna:
Du går på en mellanstadieelev, en försvarslös en... hur mår du egentligen som gör sådant? Mår du bättre av att kränka andra? Jag hoppas att du förstår vilka djupa spår du och den där klassen jag gick i har satt i mig. Du som vuxen borde veta bättre. Men som sagt, du var en riktigt stor fegis som inte vågade någonting annat än tiga.

Till kuratorn som var inblandad:
Att även du tog deras parti gör mig förbannad. Även du är en feg och svag människa. Inte ens du vågade ta tag i problemet, du ville inte se. Enklast är att sopa problemen under mattan, men ni förstår inte vilka spår som ett barn kan få. Det har gått några år nu, men att bara se Er som mobbade mig ute på gatan river upp alla sår.

Till min granne:

Hej L... Jag tycker du är så himla fin. Jag önskar att jag fick lära känna dig bättre.
Du har de vackraste, snällaste och mest ärliga ögon jag någonsin sett,
och jag blir knäsvag av din blick. Jag vet att du blivit sårad förr, men jag önskar så att jag fick bli din en vacker dag. Jag hoppas att du finner någon som respekterar dig, som älskar dig och behandlar dig väl,
för det är du värd. Jag hoppas att du kan glömma ditt ex, för hon är inte snäll. 
Ta hand om dig. Många kramar,
L.       

Till min lärare i mellanstadiet:

Cathrine, nej du var ingen utbildad lärare och det märktes. Du dödade min lust att lära, du gjorde så att jag fortfarande efter ca 20 år har panik när jag ska tala inför folk, du gjorde så att mina chanser till högre studier tog dubbelt så lång tid.
När jag såg din bild på facebook ville jag bara kräkas. PMS-kärring som inte borde fått vara ansvarig för en mellanstadieklass från första början. Du har förstört så mycket för mig!

Din jävla fitta till chef, vem fan tror du att du är?? du patetiska lilla människa har gått alldeles för långt den här gången. Vid vårat senaste samtal bad du mig om feedback, jag hade svårt att ge det till dig då jag vill inte kränka dig på nåt sätt, men nu är jag redo och här får du din feedback och det lyder så här!! Din jävla h*ora, du måste vara psykiskt sjuk eller gå på nå medicin för att vara så jävla äcklig som du är, hur du behandlar och kränker dina medarbetare, hur du sätter dig över oss andra och försöker att få oss att känna oss oviktiga, okompetenta trots att vi sitter på mer kunskap än du din lilla råtta!

Dessutom heter det väl ändå "Jag förstår och förlåter dig om du är DYSLEKTISK", alternativt "DYSLEKTIKER".
Skärp dig nu med grammatiken, kära du.

Till mina barns far och min sambo (?): Om du ska kämpa för barnen, kämpa med mig, inte mot mig. Om du inte vill ha mig, säg det istället för att stöta bort mig. Vad du än vill, snälla välj samarbete. Jag orkar inte strid. Med eller utan dig.