Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Och nej, det vet man inte innan vem som behöver hjälp innan man gjort utredning. Men det gör det fortfarande inte rätt att ljuga sig till hjälp. Som i ditt fall, du ljög dig till en utredning som du var berättigad till först ett år senare. I ditt fall tex så vet jag inte vad utredningen kom fram till, men det skulle mycket väl kunnat vara så att du blev naturligt gravid inom de sju månader som man brukar säga är snittiden för att lyckas, och då skulle den utredning du ljög dig till varit helt onödig, och som sagt var tagit tid från sjukvården men även slösat på landstingets resurser helt i onödan. Det är en sak, anser jag, om pengarna skulle tas från en kassa med gott om pengar, men mig veterligen så finns det inget sådant i alla fall i Sverige

Socialist är jag då inte och vad vet du om mitt liv? Och vilken del av mitt liv tycker du att jag ska ta itu med? Berätta gärna så att jag vet, eller är det bara så att du klämmer ur dig en massa skit för du känner dig träffad av mina åsikter och att du innerst inne känner dig skyldig och vet att du har gjort fel? Eller är du bara allmänt ute efter tjafs? Då är du hjärtligt välkommen att inboxa mig.

Slutligen, det var du som frågade, jag svarade. Så ett tips, vill du inte få svar du inte gillar, låt bli att fråga.

M och M: Usch, jag förstår din frustration! Särskilt som man inte kunde hitta några direkta fel på er. Vi får hoppas att det trots allt är ämnesomsättningen som varit boven och att det tar sig nu när du fått balans på det. Men man blir ju så trött att månad efter månad få mensen och inse att det inte har lyckats den här gången heller. Jag har ju upplevt det nu i 26 månader....

Och dessutom, om du inte har svårigheter med att få barn, vad har du för intresse av att hänga i trådar som handlar om just det, om jag får fråga?

Grattis till plusset! Men: Du som försökt så länge, tror du verkligen på att bara man slutar tänka på det så lyckas man? Jag tror då inte att det är så enkelt, skulle det vara det så kan jag inte förstå hur det kan födas barn i misshandelsförhållanden, under krig och svält, naturkatastrofer och liknande.

Annica: Grattis till dig att allt har gått vägen för dig och din familj hittills. Och tro det eller ej, jag gläds med alla som det går bra för. Och jag hoppas att du aldrig behöver möta baksidan av ageranden som det vi diskuterar. Jag hoppas att du aldrig kommer behöva vänta på en livsviktig operation på grund av köer, eller sitta med ditt barn på akuten i timmar där barnet uppenbarligen är mycket sjuk/har mycket ont, i väntan på att de barn vars föräldrar har ljugit om sina barns tillstånd mer än vad du har gjort. Jag hoppas att du inte på något vis ska behöva märka av landstingens knappa resurser, du tycks ju vara väl förskonad från dom i alla fall fram till nu. Men skulle lyckan vända, skulle du en dag få komma i kontakt med detta, ja, då tror inte jag att du skulle tycka att det var lika ok att utnyttja resurserna. Eller snarare, du skulle själv vilja utnyttja dom, av förklarliga skäl, men du skulle garanterat inte tycka att det var lika ok att andra gjorde det.

Nu har jag haft lyckan att också slippa möta sådant i alltför stor utsträckning, men jag har i alla fall lite vett och lite medmänsklighet i min kropp. Samtidigt som jag även anser att min familj är viktigast i hela världen.

Och till din information, att vi väntade så länge på utredning var vårt eget beslut, vi hade rätt till det redan efter sex månaders försök men vi valde att vänta.

Slutligen, jag undrar fortfarande vad du menar med att jag ska ta itu med mitt liv. Vilken del tycker du jag ska börja med?

För att inte snacka om de enorma resurser det skulle krävas! Och vart skulle man få dessa ifrån? Ta från cancervården? Eller från barnsjukvården? Minska ner på personal? Nej, just det, då skulle ju köerna bli ännu längre. Men kanske sänka personalens löner, de är ju kända för att ha så höga löner ( eller inte). Eller ska man kanske helt enkelt låta alla göra en utredning på en gång och ta resurserna från själva hjälpen? Det vill säga ingen får hjälp, bara en utredning: "Du har låg ämnesomsättning. Det är lätt fixat, du får äta en medicin som heter Levaxin. Men vi har inte resurser till att följa upp så att detta balanseras så du får helt enkelt acceptera att du är barnlös".

Det har du fullständigt rätt i!

Det verkar som om vårt andra IVF lyckades. Det är fortfarande tidigt men jag har i alla fall fått plus. Jag hoppas nu att det stannar

Att ha mål och att sätta tidsramar är bra och något jag tror på. Jag gör så med många delar av mitt liv. Nu tror jag absolut inte att det gör att man blir lättare gravid, utan enbart att det blir lättare att hantera. Man vet att man behöver bara kämpa till en viss gräns, har man inte lyckats, ja då har man mentalt kunnat förbereda sig för nästa steg och det blir genast lättare att ta nästa steg

Tack tjejer!

Nu kan det låta som ett konstigt råd, men ni har inte funderat på att "ta en paus" från varannandagsligget och istället försöka få till det när ni väl är sugna? Har mannen bra spermier finns det ingen anledning till att köra varannan dag, utan då kan man till och med ta varje dag, om man vill det, eller ta någon dag emellan. Spermierna kan överleva flera dagar inne i kvinnan i väntan på ägget. Och ser man på kvaliteten så brukar man som man inför ett spermieprov avrådas från att ha utösning de närmaste 2-4 dagarna före provet. Sedan vet jag inte om man ökar chanserna då, men jag tror absolut på att man kan må bättre både i sig själv och i förhållandet.

För mig har nog det tack och lov, aldrig varit den där bergochdalbanan i känslor under mina cykler utan mensen har mer eller mindre varit ett konstaterande. Och i och med ägglossning har min sexlust vaknat av sig själv så det har fallit dig naturligt.