Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Jag kan föresten tipsa om två bra sidor, www.fertilitetsguiden.com och fertilitetsguiden.nu

På vår klinik så fryser de in alla ägg som befruktats och överlever odlingen. Jag vet inte om de gör likadant vid alla IVF:er på den kliniken, men i vårt fall så var äggplock på fredagen, på måndag fick jag tillbaka ett ägg, övriga befruktade ägg odlades vidare och de som överlevde frystes in på torsdagen. Enligt de lagar vi har här i Sverige så får de befruktade äggen sparas i fem år. Detta ingick i det kompletta priset för behandlingen. Hade det här försöket inte gått vägen och vi hade valt att ta ett av de frysta äggen så skulle vi fått betala 11000kr tror jag det var. Men hade inte det här försöket gått vägen så hade vi nog valt köra på vårt tredje och sista IVF-försök och först därefter betalat för att få ett fruset embryo återinfört. Visst, det sliter mer på kroppen med alla hormoner men det är ju inte så kul att behöva lägga ut en massa pengar heller. Vi hade ju redan lagt ut 57000kr för vårt 3-pack plus vad medicinerna kostade.

Man kan aldrig veta hur många ägg man får eller hur bra de är. Nu kommer jag inte ihåg exakt hur många ägg jag fick per gång men jag tror att det var 14 respektive 11. Vid första försöket befruktades 5, en fick jag tillbaka men resten överlevde inte infrysning. Vid andra försöket befruktades 5, en tillbaka, en överlevde inte långtidsodlingen och resterande 3 hamnade i frysen.

Kingston: Vi körde med någon sådan paus bara för att hinna landa och att inte komma in i "måste" sex. Sedan blev det ju det i alla fall då jag brukar få ökad sexlust vid just ägglossning. Vi blev i och för sig inte gravida då, men är man ett av dom paren som vid ägglossningstider sexar på flera ggr/dag så ökar man (enligt den läkaren som gjorde utredningen på oss) chanserna. Detta pga att sexar man för ofta så hinner det inte bildas nya, pigga spermier.

För oss, även on vi tog dessa "pauser" så var det egentligen aldrig det. Men för sitt eget måendes skull tycker jag att man ska ta ett brake om det känns för jobbigt med bebisverkstaden.

I vår utredning ingick spolning av äggledarna. Det finns de som säger att man kan lättare bli gravid efter spolning, men det är inte därför man gör det inom medicin, utan det görs för att det är fri passage i äggledarna.

Bland alla par som gör IVF så lyckas ca 70% på tre försök, och då är som sagt var även de med allvarligare fel inräknade, så att så länge du inte har immunologiska orsaker till att ni inte har lyckats så är ju chanserna väldigt goda! Vi lyckades på vår andra IVF och då är det ändå fel på både mig och min man så i vårt fall blev det ICSI.

Välkommen hit till denna tråd! Får man fråga hur länge ni har försökt?

För mig berodde det lite på vem det var och hur mycket jag visste om deras försök. Tex när min bästa kompis berättade att hon var gravid och jag visste att det var på deras första försök, och att de inte hade börjat tidigare var "för att bebisen inte skulle komma i december" så var jag väldigt tudelad. Negativt: för att det gick så lätt för dom, och just för att "de inte ville ha i december". Positivt: för att jag tycker ju ändå så mycket om dom och ville absolut inte att de skulle behöva genomgå den sorg som det innebär att försöka månad efter månad, år efter år utan att lyckas.

I de fall där personerna har varit av den inställningen att det är enkelt att bli gravid, och som sedan lätt blivit det och dessutom haft jättelätta graviditeter har jag känt stor avundsjuka mot. Men i de fall där personerna inte varit lika naiva har jag mest kunnat glädjas tillsammans med

Tyvärr så är det nog inte så enkelt som att bara man har fått si eller så många barn så skulle det bara enklare att hantera ofrivillig barnlöshet, oavsett om det handlar om "vanlig", sekundär, tertiär eller vilken barnlöshet som helst. Har man innan inte haft någon anledning till att tro att det är några problem att få ett (till) barn och efter en längre tids försökande upptäcks att det inte var så lätt som man trodde... Jag tror att de flesta skulle tycka att det var enormt jobbigt.

M och M: hur var det, hade ni gjort utredning? Minns jag rätt om att ni inte hade gjort det? Då kanske ni ska försöka dra igång med det? Mycket kan ju hända på bara några år, det är vi ett mycket bra exempel på. Dottern blev till på sjunde försöket, denna graviditet tog nästan två och ett halvt år, två missfall och två IVF-försök för att få till. Orsaken var dels försämrade äggreserver hos mig och dålig spermiekvalitet och få antal spermier hos mannen. Då han inte haft någon större infektion mellan dessa barn så är sannolikheten stor att hans spermier var av bristande kvalitet redan när dottern blev till, och att hon helt enkelt var ett lyckoträff. Så om ni inte har gjort utredning, gör det istället för att gå och plågas och våndas och fundera på vad det är nu gör fel, för det behöver nödvändigtvis inte vara så att ni gör något fel