• Maramina

    Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

    Efter sammanlagt 16 försök, och två missfall under den här tiden (en konstaterad av sjukvården, en utan läkarkontakt) till att få till ett syskon till vår dotter på snart 3 år så ska vi i december påbörja en utredning. Dottern blev till på 7:e försöket men nu tycks det inte vilja ta sig.

    Det vore trevligt att komma i kontakt med andra som också har försökt ett tag att få till ett syskon till det/de barn man redan har. Någon som vill hänga här med mig?

  • Svar på tråden Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?
  • Fröken Frågvis

    Maramina, jag förstår dig. Jag var också arbetslös under och efter min föräldraledighet och vet precis hur jobbigt och oroande det är. Minns att jag tänkte att bara jag får ett jobb igen blir allt perfekt, men så fort jag fick jobb väcktes en längtan efter syskon. Jag är tyvärr en sån person som alltid oroar mig och aldrig blir nöjd, hur bra jag än har det. Min man har länge tyckt att jag skulle behöva prata med någon och ni har säkert rätt... Jag hoppas att det snart ordnar sig med jobb för dig och håller tummarna för att det gror i magen på dig nu! Fick du förresten nåt till frysen?

  • M  och  M
    Fröken Frågvis skrev 2013-04-26 20:14:04 följande:
    Maramina, jag förstår dig. Jag var också arbetslös under och efter min föräldraledighet och vet precis hur jobbigt och oroande det är. Minns att jag tänkte att bara jag får ett jobb igen blir allt perfekt, men så fort jag fick jobb väcktes en längtan efter syskon. Jag är tyvärr en sån person som alltid oroar mig och aldrig blir nöjd, hur bra jag än har det. Min man har länge tyckt att jag skulle behöva prata med någon och ni har säkert rätt... Jag hoppas att det snart ordnar sig med jobb för dig och håller tummarna för att det gror i magen på dig nu! Fick du förresten nåt till frysen?

    [quote=69684471][quote-nick]Fröken Frågvis skrev 2013-04-26 20:14:04 följande:[/quote-nick]Maramina, jag förstår dig. Jag var också arbetslös under och efter min föräldraledighet och vet precis hur jobbigt och oroande det är. Minns att jag tänkte att bara jag får ett jobb igen blir allt perfekt, men så fort jag fick jobb väcktes en längtan efter syskon. Jag är tyvärr en sån person som alltid oroar mig och aldrig blir nöjd, hur bra jag än har det. Min man har länge tyckt att jag skulle behöva prata med någon och ni har säkert rätt... Jag hoppas att det snart ordnar sig med jobb för dig och håller tummarna för att det gror i magen på dig nu! Fick du förresten nåt till frysen?[/quote På frågeformuläret som vi fick hem inför utredningen är sista frågan om man vill ha kuratorkontakt. Jag kryssade i ja, men sen vad det innebär och vad som kommer hända vet jag inte...
  • Minimalou

    M & M - Jo innan jag blev gravid med min dotter så hade jag oregelbunden mens, upp till 60 dagars cykel, så då läste jag att Pergotime kan ge en normal cykel och kraftigare ÄL vilket man oftast inte har i längre cyklar. Så jag kontaktade en gynekolog och fick det utskrivet. Jag åt enkelkur och på tredje cykeln vart jag gravid.

    Så denna gång då det inte tog sig efter 5 mån tog jag kontakt med en gynekolog som tog blodprover och kollade mina värden, jag berättade att Pergotime hjälpt mig sist och bad att få det igen, så då fick jag det. Och i två månader gick jag å tog blodprover för att titta om jag haft ÄL etc och det hade jag, även innan Pergo hade jag det, men som sagt vissa tror att det kan förstärka ÄL. När jag ätit dessa i 2 mån och inget hänt skickade jag min sambo till Vårdcentralen och därifrån hjälpte det oss med remiss för spermaprov, och det gick bra, vi fick svar ganska snart att allt var bra. Samtidigt kontaktade jag gyn igen eftersom jag behövde mer Pergotime och då frågade jag om spolning, så då fick jag remiss på det. Efter tredje cykeln blev jag då gravid(slutade i missfall i v7 dock), så först nu är spolningen bokad. Nu har jag nämligen haft två ÄL efter missfallet utan att lyckas :(

    Nej du ska inte tycka det är jobbigt, jag har bara provat Clearblues å de är jättebra, det kan du ta när som helst, jag brukar dock försöka hålla mig till 16-18 tiden, efter jobbet, men har ibland tagit senare på kvällen. Jag brukar har utslag, glad gubbe, två dagar i rad och vad jag har förstått är det dagen efter glada gubbarna som är ÄL-dag. Jag känner väldigt tydligt min ÄL (men vill ändå göra testerna) så vi brukar sexa innan och genom hela ÄL-tiden, det ska tydligen inte vara någon fara för kvalitén om mannen har bra spermier.

    Ja som ni förstår är jag en person som inte lämnar mycket till slumpen...

    Maramina - ja jag skulle nog behöva nån att prata med, jag vet bara inte vart man hittar några bra som kan ge mig råd och förståelse.  Förut förnekade jag att vi försökte få tvåan, numera efter missfallet är jag mera öppen och berättar för folk som jag litar på, men det är svårt att få förståelse av folk som aldrig vart i denna situation tyvärr, men för mig känns det bra att få prata av mig litegrann iaf. Lycka till med jobbsökandet, jag håller tummarna!

    Å hoppas att turen snart är vår! 

     

  • Minimalou

    Med "Hoppas turen snart är vår" så menar jag såklart alla vi som har haft det svårt att få tvåan :)

  • M  och  M

    Jag har bara testat testlagrets tester (mkt tester där :-P) men jag blir så osäker vilken tid man ska testa och om det räcker en gång om dagen eller... Är clearblues bättre? Hur funkar den, är det engångstester också eller? Är inte de jättedyra? Jag känner av mina ÄL också inbillar jag mig. Har ofta ont typ två-tre dagar i rad. Vet dock inte vilken jag dag ÄL verkigen är... Ofta har vi sex typ dag 8,10,12,14,16. Lite privat fråga kanske men har ni fortfarande randen värsta lusten mitt i allt det här? Eller gör ni det lite för att ni vet att ni måste? Jag känner ibland nu att det nästan är en aktivitet jag gruvar mig för då jag känner att resultatet av det ändå kommer misslyckas. Trist. Mer än varannan dag blir det aldrig för oss iaf. Men de säger ju att var tredje-varannan dag ska räcka så... Funderar på att berätta för några framöver... Typ familjen och några vänner. För att lätta sitt hjärta lite och för att man inte ska behöva känna att man ska behöva hålla masken och god min och låtsas vara på topp då man inte är det...

  • Fröken Frågvis

    M och M: nej det är verkligen inte lusten som styr bebisverkstan. För oss har det totalt tagit kål på det vanliga kärlekslivet. Efter en äl-period är vi så less på det att det inte blir nåt alls på nån vecka och sen kommer mensen och efter det är det bara att börja samla kraft inför nästa äl igen... Däremot är vi ofta intima på andra sätt, gosar i soffan, kliar varandra på ryggen och skämmer bort oss med spahelger osv. Tror det är viktigt att vårda kärleken även om sexlivet tillfälligt är lite ansträngt.

  • Fröken Frågvis

    Jag har också blivit rätt öppen med våra problem (med syskon menar jag nu, inte med sexlivet ). När folk lite oförsiktigt ställer klumpiga frågor är det rätt skönt att berätta hur tufft man har det så de får skämmas lite. Och med övriga är det bara skönt att få prata av sig lite.

  • Ampin

    Maramina - Såg att du skrev att ni köpt ett paket om 3 stycken behandlingar, får man fråga vad ni betalade? Vi håller på att kolla oss runt nu... Den kliniken som ligger närmast oss är rätt mycket dyrare än t.ex. Carl von Linné kliniken i Uppsala som många verkar gå till. Vi ska visserligen vara i dem trakterna i sommar men på något sätt kanske det ändå är värt en del extra tusenlappar att få göra det på hemmplan...

    M och M - Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Frustrationen, och att man bara har siktet på en enda sak...som visade sig vara så svår! Och så maktlös man är! Om du funderar på att gå och prata med någon så gör det tycker jag. Framför allt om du känner att du inte riktigt kan prata med din man om allt du känner, och att han inte riktigt vill att du "sprider ut" er barnlöshetsproblematik bland era vänner. Då har du ju inte så många som du kan ventilera detta med. Man kan alltid gå till sin vårdcentral och be att få prata med någon enl. rehabiliteringsgarantin, då får man några samtal med en psykolog så som jag har förstått det. Skönt i alla fall att ni nu är på väg att komma till utredning, förhoppningsvis är det något lättfixat!
    Vad gäller frågan om vi berättat för familj, vänner mm så har vi berättat för rätt så många. Många på jobb och bland vänner vet, och även mina syskon. Dock har vi svårare att berätta för våra föräldrar, vi inbillar oss att de skulle bli så himla ledsna och inte veta hur de ska tackla detta...

  • Hannajo

    Fick en (på andra försöket) dotter i december -04. I november -05 tog jag ut spiralen. Efter 4 mf och 22 månader var vi på väg att ge upp, allt kretsade kring bebistillverkning, ägglossning, mens och jag mådde fruktansvärt dåligt. Hade bestämt oss för att kontakta bm för att sätta in spiral igen efter mensen i oktober -07, för jag orkade inte mer besvikelse, men mensen kom aldrig och i juni -08 föddes vår lilla son! Vi hade tur, jag önskar er alla lycka till!


    Elvira dec -04, Oskar juni -08 www.livet-enligt-johanna.blogspot.com
Svar på tråden Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?