Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Här har vi nyss misslyckats på försök 10 Jag vet att det inte är sååå mkt och att många av er andra kämpat mkt längre än så. Men ändå tufft. Ovissheten är jobbigast för man vet inte om det tar sig näta månad eller om 2 år. Eller hemska tanke, aldrig...

Nu börjar jag ge upp känner jag. Nu är det liksom inte tårar utan mer jaha där kom mensen som jag visste skulle komma för det gör den varje månad. Jahapp, ska jag sätta igång en tvätt nu kanske. LIKGILTIG är ordet.  Är som om jag omedvetet försöker acceptera att det vill inte bli någon bebis.

Det värsta är att varje månad säga till sambon att det gick inte denna gång heller, för jag vet hur ledsen och besviken han blir, men försöker att inte visa det, utan mumlar nåt till svar och blir sedan bara tyst med sina tankar.

Vi har skickat in papper gör undersökning, men gissar att det inte kommer bli någon kallelse innan sommaren. Men man vet ju aldrig :-/

Nu ska jag helt sluta med att hoppas på några hälsoprodukter iaf. Har provat det mesta, bisolvon, munkpeppar, rosenrot, progestoronkräm etc. Inget har hjälpt, snarare bara rubbat min annars regelbundna cykel så den blivit kortare typ 3 ggr... Nu blir det bara en multivitamin och omega3.

Min sambo får dock omega3, extra starka zink och folsyra tabletter nu.

Vi äter även lchf, jag för att må bättre och kanske stabilisera insulinet i kroppen som visst ska påverka befruktningssystemet och sambon för att gå ner i vikt. Dessutom mår vi väldigt bra av det.

Vet ni hur mkt övervikt hos mannen påverkar?
 

Tyvärr är det rätt lång väntetid så han har inte varit där än. Kommer antagligen inte hinnas med innan vi börjar IVF försök om jag känner den delen av sjukvården rätt Min man lämnade också två prov men oftast är det ju med bara några veckors mellanrum, mitt hopp ligger i att det kanske är mycket bättre några månader senare

M och M - känner igen mig i det där med att ha gett upp nästan, tyckte nästan att det var värst efter ett halvår av försök, då hade man hoppet uppe varje gång och blev totalt nedslagen varje gång mensen kom. Hemskt att säga men det är väl så att man vant sig vid att det aldrig händer...

 Det här med att ni har skickat in papper, är det till vanliga landstinget? Ibland kan det gå snabbare att ta via privat, landstingsansluten gynekolog. Kanske värt att ringa runt och kolla? Kostar ju lika mycket. Vi gjorde det och fick en återbudstid inom två veckor (bad receptionisten att skriva upp mig på en "återbudslista" och att jag kunde komma med kort varsel, och det tjänade vi några månader av väntan på)

Det låter ju jättebra att ni äter lchf och mår bättre av det, hade gett mycket för att ha en sån diciplin Det där med övervikt och spermiekvalitet kanske någon annan här vet mer om, det jag hört mest om är att det är starka kopplingar mellan rökning, alkohol och spermiekvalitet.

Ja precis! Dock var jag, dumt nog, så inställd på att det max skulle ta ett halvår, då det gjorde det ed dottern också och då åt jag p-piller innan vilket jag inte gjorde nu. Men det verkade inte spela in denna gång.. Så får mig blev det jobbigt när det hade gått över ett halvår också i och med att jag i mitt dumma sinne inte trodde det....

Ja det är till landstinget vi skickat in...vet inte om det finns någon privat landstingsansluten gynekolog här. Hur hittar man det?

Måste faktiskt säga att äta lchf kräver inte mkt disciplin I och med att du får äta så mkt gott, kött, såser, grönsaker (inte alla men) så saknar man inte direkt nåt. Och saknar man nåt så finns det så bra alternativ att göra, har gjort jättemumsiga plättar/pannkakor, bröd, "potatisgratäng", chokladpannacottor osv så vill man ha något så går det att lösa oftast men med mkt mindre kolhydrater än vanligt. 

Någon som vet något om övervikt hos mannen och spermiekvalitet får gärna inflika här! När det gäller alkohol och tobak så är det då inte pga av det för röker gör vi aldrig och har aldrig gjort och alkohol r sjukt sällan och då väldigt små mängder. Men icke får man nån bonus för att man sköter sig inte :-P

Det här med heminsemination, ger det mindre chanser att lyckas eller är det samma chans som med vanligt samlag?

Googla din stad+gynekolog. Eller hör med vänner i din stad kanske? På så sätt är det ju lite lättare att höra om gynekologen i fråga är bra också

Har gjort det men kommer bara upp vårdcentraler eller sjukhuset...

Hej! Vi har två barn och i april förra året bestämde vi oss för att vi ville ha vårt tredje. Precis efter valborg tog jag ut min spiral och jag blev gravid men fick missfall ganska snabbt, detta skedde i juni. Så om några veckor är det ett år sedan missfallet och vi har inte blivit gravida igen. Nu på tisdag har vi tid hos en läkare. Jag vet ingenting om detta, vad kan jag förvänta mig kommer ske under besöket? Vilka slags undersökningar tror ni de gör, vad kommer de fråga om? Måste erkänna att jag börjar bli lite nervös. Det känns så overkligt, trodde aldrig att jag skulle befinna mig i den här situationen - de tre första gångerna gick det väldigt snabbt och lätt att bli gravid.

Hej! Det skiljer en del mellan olika landsting och olika kliniker. Hos den vi går hos så skulle man fylla i den här blanketten: nordicivfcenter.se/files/2012/01/Fertilitetsutredninghälsodeklaration.pdf

Vid första besöket så gick läkaren igenom våra svar på blanketten plus att han ställde några andra frågor och utifrån de svar vi hade så bestämdes det hur vi skulle gå vidare. Jag fick ta prover samma dag och vi fick välja på att mannens spermieundersökning antingen skulle gå via landstinget, vilket det är lång kö till, eller så skulle vi betala för det. Vi valde snabba alternativet och valde att betala. Dagen därpå fick han tid att lämna sitt prov. Blidproverna togs samma dag som vi träffade läkaren. Några veckor senare så fick vi komma tillbaka, en spolning gjordes på mig och sedan fick vi våra provsvar. I många fall så tar hela undersökningen längre tid då olika prover tas under särskilda dagar under kvinnans menscykel. Men som sagt var, i vårt fall gjordes inte det.

Jag hade föresten telefontid med läkaren idag där vi diskuterade hur vi ska gå vidare. Kort sammanfattat så blir nästa gång en vanlig IVF trots mannens få spermier och i många fall dåliga kvalitet, då det visade sig att de trots allt var pigga nog att kunna befrukta ägg på eget bevåg (hälften av äggen befruktades på vanligt vis och hälften med ICSI nu senast och slutresultatet blev den samma för de både metoderna). Dessutom, i och med att jag svarade så bra, och då jag mådde så dåligt som jag gjorde så kommer vi att testa korta protokollet nästa gång. Det betyder att vi kommer att hinna göra nästa försök redan innan de stänger för semester då jag har BIM på onsdag nästa vecka! Om vi kommer att göra det återstår att se, jag måste diskutera det med mannen. Men det vore skönt på sitt sätt att få det avklarat.

Jag känner att jag vill verkligen få ett slut på det här. Jag vill så gärna ha ett barn till, men jag vill inte fortsätta med försökandet i evigheter. Och jag vill återigen kunna börja ha mys med mannen när andan faller på utan att tanken om hur man ligger till i cykeln dyker upp som gubben i lådan, och jag vill kunna gå vidare med mitt liv utan att behöva mer eller mindre medvetet leta efter symptom och hoppas. Jag vill helt enkelt få ett slut på det här som är bebisverkstad! Jag tror helt enkelt att jag har kommit väldigt långt med att bearbeta tanken att blir det inget med IVF så blir det inte fler barn. Och jag känner mig ganska lugn i den tanken. Acceptansen har börjat växa till sig helt enkelt. Fast jag tror ju verkligen att det kommer att lyckas. Inför första försöket var jag helt inställd på att det skulle misslyckas. Nu är jag precis lika inställd på att det kommer att lyckas. Jag kommer att få mitt plus och jag kommer att få vara gravid än en gång. Och jag kommer att få vara med och föda ett syskon till min dotter och jag kommer att få uppfostra ett barn till, och jag kommer att få se denna att växa upp. Det tror jag verkligen på.