Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Kingston: Usch så tråkigt! Känslan är alltför välbekant. Påminn mig, hur länge har ni försökt?

Nä fy för! Orättvisa är bara förnamnet.

Ut med ilskan spotta och svär, sparka och skrik! Kram

MSL: det var fint sagt!
Men det känns svårt att se det så när man vet att det är "mig" och mina organ som inte funkar. Sjukt jobbig tanke att veta att min partner hade kunnat få fler barn om han bara bytte partner....
Vi har försökt sedan i maj och bara lyckats bli gravida en gång sedan dess. Deg slutade i ett X och en bortopererad äggledare

Hur vet du att det är dig det är fel på? Har ni gjort utredning? Ok att du inte har mer än en äggledare, men som jag har fått det förklarat för mig av en fertilitetsläkare så minskar inte chanserna så mycket för det. Sedan, även om den tid ni har försökt känns lång så kan det vara värt att tänka på att det i snitt tar sju månader/försök att bli gravid och ni har ju precis passerat snittiden, om man inte räknar med ert X. Jag vet att det inte känns ett dyft tröstande, men försök låta bli att tänka på att det skulle vara någons "fel", för så är det inte! Jag läste tex häromdagen att vid IVF så vet man inte ens efter några dagars odlande av det befruktade ägget om det slutar i graviditet eller inte, även om det ser jättefint ut, då man inte kan se in på cell/DNA-nivå på dom. Enligt den artikeln så berodde de allra flesta misslyckade IVF:er på att embryot hade fel på DNA-nivå, och att dessa fel kunde komma från såväl mamman som pappan, eller helt enkelt av kombinationen. Hade de istället kopplats lite annorlunda, fast fortfarande med samma ägg och samma spermie så hade det genetiska felet ha uteblivit.

Utöver det faktum att jag bara har en äggledare så lider jag dessutom av endometrios. Och när dom då var inne och plockade bort X:et och äggledaren så såg man också att den kvarvarande äggledaren hade mycket ärrvävnad och sammanväxter. Så troligtvis fungerar inte den heller och även om det skulle lyckas så trodde dom att det förmodligen skulle sluta i ytterligare ett X.
Eftersom hoppet är det sista som överger och för att det kostar så mkt pengar så har vi valt att vänta med IVF. Men det börjar mer och mer kännas som enda utvägen...

Då förstår jag

Har ni kollat möjligheten att göra bruttolöneavdrag? Erbjuder era arbetsgivare det blir det betydligt billigare!

Företaget där jag jobbar går inte med på det. Min partner är för tillfället arbetslös och ska börja på ett nytt företag. Vet inte om det är det första man vill fråga då...

Tycker dessutom det här med IVF är så orättvist för tillfället.... Som allt annat i livet visserligen!

För oss som kämpar känns det ofta väldigt orättvist, det håller jag med om. Vi har ju försökt få syskon i drygt 18 månader nu, men "bara" gjort ca 15 försök under den tiden eftersom vi fick "göra-barn-förbud" ett par månader efter makens cellgifter. Det känns ibland som kortare tid än så, och ibland som mycket mycket längre! 

Nu kommer han få lämna nytt spermaprov i nästa vecka och därefter kan vi diskutera med IVF-kliniken kring våra alternativ. 

Jag håller med dig om att det är orättvist det här med finansiering av IVF när man har barn sedan tidigare. Mer orättvist är det att det är olika regler i olika delar av landet, så på så vis är det ju rättvist att man inte får några försök bekostade av landstinget till eventuella syskonförsök någonstans i Sverige (i alla fall vad jag vet). Men då blir det istället en klassfråga, om man har råd att bekosta IVF själv eller inte. Samtidigt så tycker jag på ett vis att det är rätt att man inte får hjälp av landstinget till eventuella syskonförsök, med tanke på att deras budgetar är begränsade och det finns mycket i deras regi som är alltför eftersatt och som jag anser är viktigare att prioritera, så som sjukvården i stort (personalbrist, lönerna inom sjukvården, överbelagda avdelningar osv).

Ni har så rätt i det ni säger tjejer! Det är bara besvikelsen som talar om orättvisor osv.

Men jag önskar bara att det här vore en mardröm och att man kunde vakna upp och vara "normal och som alla andra"...