December bebis 2013
Min Rasmus har ju två storasyskon, pappans barn. Dom är ju så stora så dom gör honom ju inte fysiskt illa. Ibland vill dom ju ha honom ganska mycket, byta blöja, klä på honom, leka med honom... Ibland undrar jag om det kanske inte är så bra eftersom han är liten och kanske bara ska vara med mamma och pappa. Fast sedan tänker jag att om det är viktigt för dom att vara mycket med honom, så är det nog viktigt att dom får vara det för att deras relation ska bli så bra som möjligt senare i livet.
Vad jag vill säga egentligen är att JAG tycker att allt är lite annorlunda just när det gäller syskon. Att man helt enkelt får tolerera lite mer. Ett blåmärke nu, kommer det vägas upp tusenfalt av allt det positiva dom får av varandra senare i livet. Fy tusan vad jag och mina bröder plågade varandra när vi var små och ingen såg. Älskar dom över allt annat både då och nu.