December bebis 2013

Föresten. Vid närmre eftertanke: Nej man kan ju bara välja inom sitt eget område/region eller vad det kallas.. Vi tar ju tex inte emot pt från ett annan landsting om inte det landstinget betalar för pt vård.. Däremot svarar man ju alltid i tfn... Här (göteobrg) väljer som liga att åka till Varberg och föda. Själv kände jag att resan till Östra härifrån (5min med bil) var precis vad jag stod ut med med värkar.

Då förlossningen är en akutmottagning får man föda vart man vill, men är det fullt kan man bli skickad vidare. Bor i Halland och fött två barn på sommaren tidigare och då var det överfullt med turister :) samma när jag bodde på Gotland :) Sen ärligt, kanske provocerar jag någon nu, tror ni verkligen att teer och huskurer hjälper?? All forskning och vi lever på 2000-talet säger att kroppen och bäbis själv bestämmer när det är dags. Det är ju inte ens så att forskarna är eniga hur och vad som sätter igång en förlossning, bortsett från att det vi äter INTE påverkar. Rent logiskt vore fysisk aktivitet och sexdet som verkar mest troligt. Stort grattis till alla som fått bäbis och lycka till till er som väntar! Själv har jag som mest 3,5 v kvar att vänta..

För mig har hallonbladsteet blivit en sport, och en ritual. Det är en del av min mentala förberedelse även om jag innerst inne är väldigt skeptisk till någon igångsättningsmetod hemmavid. Förutom cykeltur i terräng som satte igång min väninnas båda förlossningar, 3 v tidigt båda gångerna. Men nu är jag bra trött och less, foglossningarna gör att jag knappt kan gå mer än ett tjugotal meter innan det hugger, ilar och strålar. Som om bebisen protesterar mot all typ av fysisk aktivitet. Och så kämpar jag med namn massor. Har plöjt tusentals namnlistor och avfärdar i princip alla jag kommer över, helt hopplöst är det. Vet ni alla vad ni ska namnge era barn? Ni som inte vet kön, har ni ett flick- respektive pojknamn ni väntar på att välja mellan?

Jag känner lite att nu när jag har väntat så länge är det hur som helst så pass snart som hen kommer komma oavsett så min desperation är, trots att jag längtar efter bebisen relativt liten. Och tur är väl det, som det verkar!

Ni som är mer (i brist på bättre ord:) desperata, är det på grund av att det är fysiskt jobbigt med graviditeten eller längtar ni bara ändå?

FiaFunderar: jag känner nog också lite så att det gäller att passa på att vara gravid. Det kommer inte hända igen. Jag vill gärna vara så gravid som möjligt liksom. Få ut maximalt av detta. Men så skulle jag ju inte känna om jag inte mådde bra, förstås.

Jag ligger på bb, vattnet gick ikväll. Får ligga kvar för observation inatt, kommer d inte igång av sig själv blir jag igångsatt imorgon.

Kl 22.24 igår kom vår älskade rasmus. Lång jobbig förlossning men en alldeles underbar bebis. Fick nog igen för en enkel graviditet. 3215 gram och 49 cm. Äter och sover och verkar nöjd, så fin så det är inte klokt. Jag är helt slut, är kvar på förlossningen då det är fullt på bb. Uppdaterar mer när vi fått komma till bb och jag får slå på mobilen. Utlovar även bild på underverket.

Fattar det. Det gjorde jag också, till v 20 eller så när jag var rätt orolig... Nu försöker jag tänka att en mysig graviditet eller "lyckad" vaginal förlossning mesr är en myt? Inte att det inte existerar, men att det inte är ett normalläge eller en del av erfarenheten man kan förvänta sig eller räkna med. Jag kommer troligen att snittas till slut t ex och sörjer det lite. Men så tänker jag att det är en så liten liten del av livet som förälder att det är okej. En sjukt jobbig graviditet är också en graviditet liksom. Man hade föredragit en lyckad men på samma sätt som man hade föredragit tjockt hår/större bröst/längre ben typ. Menar inte att låta beskäftig och ge råd du inte bett om, men jag ville ändå skriva detta eftersom det är något jag tänkt på själv. Plus att jag vill göra klart att jag inte är självgod för att jag råkar må bra just nu!