• Felinne

    December bebis 2013

    Minnymilou skrev 2013-06-03 14:34:12 följande:
    Ja, grattis till alla lyckade KUB!

    Är det någon fler som har blivit sjukt känslig av att vara gravid? Jag kan inte se på Greys Anatomy längre utan att börja böla så fort det blir känslosamt och det räcker med att se en mamma krama om ett barn på vilket teveprogram som helst för att tårarna ska komma... Jag läste en gång om en höggravid tjej (här på forumet, tror jag) som råkade tappa några köttbullar i golvet en gång och började stortjuta eftersom hon då blev tvungen att böja sig ner och plocka upp dem - den lilla lilla grejen var liksom droppen som fick bägaren att rinna över efter tusen andra jobbiga grejer hon upplevt samma dag. Jag är inte där än Glad, men när man är sjukt trött ibland och inser att, shit, jag måste laga middag/dammsuga/bada barnet/vattna i trädgården osv osv och det bara har blivit för mycket efter en lång, lång dag, då är tårarna inte långt borta. Någon som känner igen sig? 

    Förresten - alla ni som har fått foglossning, har ni några bra träningstips för hur man kan bromsa eländet?  
    Jag är nog lite känsligare än vanligt. Säger min man i alla fall. Börja storgråta när vi var inne på en restaurang för att jag jag var jättehungrig men tyckte allt verkade äckligt och det jag tyckte verkade gott fick jag inte äta. Sedan grät jag när han sa att jag inte skulle kolla vad fk skriver eftersom jag bara blir ledsen - "jag får väl läsa vad jag vill" pep jag och började gråta okontrollerat. Sedan grät jag morgonen därpå också för att jag kände mig allmänt nere och läste ett brev farmor skrivit till mig. Gud börjar nästan gråta igen när jag tänker på det där jäkla brevet. Och på mina underbara farföräldrar...

    Kände av mina fogar rätt mycket i v7+5 och började då göra dessa övningar: www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Backenuppluckring/

    Sedan har jag verkligen försökt hålla igång/komma igen med träningen/löpningen och (peppar peppar) sedan jag gjort det har jag knappt känt av besvären sedan den där jobbiga veckan. Av vad jag har läst kan problemen uppkomma av massa orsaker men t.ex. om man är otränad i mag/ryggmuskerna eller otränad i allmänhet så den biten försöker jag förekomma nu genom träning och övningarna några gånger i veckan. Träning som inte belastar kroppen i sidled tror jag är bra. Det funkar jättebra för mig att springa/jogga t.ex. men jag gissar att ridning skulle vara lite svårare...
  • Felinne
    MissKaos skrev 2013-06-03 16:56:22 följande:
    Löpning är NONO om du har fogproblem. Om du inte vill bli mkt sämmre villsäga.
    Det kanske är olika då, för jag har verkligen inte blivit sämre av att springa. Jag gissar att det inte finns en universallösning som fungerar för alla, jag säger bara vad som har fungerat för mig och det är att upprätthålla mina träningsrutiner.
    /F 
  • Felinne

    I morgon har jag tid för KUB-test. Känns pirrigt och lite jobbigt. Eftersom min man är bortrest kommer jag nämligen gå på KUB-testet själv och det känns inte helt optimalt men men. Jag antar att det bästa är att försöka att inte oroa sig eller tänka på det men sådana saker är ju ibland lättare sagt än gjort.
    Till er som gjorde KUB: Hade ni någon bra strategi för att inte stressa upp er i onödan? 

  • Felinne

    KUB-test avklarat. 1/20000 blev sannolikheten på båda testerna så det känns ju bra även om det bara är en sannolikhet. Jag blev jätteförvånad över att den rörde sig så mycket. Har ju läst om andra som varit med om det men det känns fortfarande svårt att tro på att det finns något därinne som sprattlar på sig så att det står härliga till.

  • Felinne

    Ja det var roligt även om det var synd att inte både jag och maken kunde vara där. Men vi fick ju fina bilder i alla fall. Är i v12+5 idag

  • Felinne
    Trasslet skrev 2013-06-13 11:14:06 följande:
    Repan - Du skrev en sak som fastnade: "vad ni anser är barnets bästa". Och när vi tänker på personer med Downs, så har många många ett härligt och rikt liv, så vilka är vi att bestämma att ett sådant liv inte får finnas?
    Har ältat det här duktigt ett dygn nu och vi kommer inte att göra fv-prov. Däremot kommer vi att göra ett mer specialiserat ul, så att vi kan vara mer förberedda OM det nu skulle slå så att det blir det där 238:e barnet. Eller lugnade om allt ser bra ut.

    Har asont i höften idag efter loppet igår. Inte värt!! Anar att det faktiskt är foglossning, så illa som det känns egentligen helt utan anledning.
    Det låter som ett klokt beslut. En sannolikhet på 1/238 är ju dessutom fortfarande väldigt lite. Dessutom finns det så mycket annat som kan hända så Downs är verkligen inte någon form av "västa fall". Det går liksom aldrig att skydda sina barn mot allt "ont". Det enda vi kan göra är att finnas där för dem med all vår kärlek.

    Hoppas höften blir bättre för dig. 
  • Felinne

    Pyysen: usch vad jobbigt för dig! Jag har ingen erfarenhet alls av operationer men håller tummar och tår för att du inte drabbas av några ytterligare komplikationer. Skönt att du har en sambo som kan hjälpa dig i alla fall :)

  • Felinne

    v 14+0 idag och RUL inbokat den 22/7. Tycker jag mår riktigt bra nu även om jag blir hungrig snabbt. 
    Det är så himla kul att ha börjat jobba igen efter min tjänstledighet. Berättade den glada nyheten för min chef igår och han blev (såklart) jätteglad för min skull. På måndag hoppas jag berätta för mina fina kollegor. Sedan får vi börja planera hur de kommande 6 månaderna ska se ut på jobbfronten. Känns i alla fall väldigt bra med allt som rör graviditeten vilket ger mig massa positiv energi just nu. 

  • Felinne
    mammatilltvå85 skrev 2013-07-01 16:56:49 följande:
    Måste bara berätta några egna kön-erfarenheter också. Jag är starkt emot alla typer av krigsleksaker, och hatar kläder med typ Spiderman och byggare bob tryck, älskar rött och klär gärna mina söner i rosa då det är superfint tycker jag, köpte varsin rosa skjorta till de senast idag och de gillar rosa "fast" de är så stora att omgivningen "borde" kunnat hunnit lära de att det är fel pga av att de är killar. I alla fall har mina söner alltid älskat "tjejgrejor" att pyssla, laga mat med mig, baka osv. De har haft alla sorters leksaker men har föredragit dockor, gosedjur och pärlplattor framför bilar och stereotypa killgrejer. När äldsta sonen som nästan 2 åring började dagis tyckte fröken det var såååå konstigt att han gick runt och drog en dockvagn hela dagarna och mest lekte med dockbebisarna i dockvrån. Va? Sa jag, hur kan det vara konstigt? han har en lillebror hemma och det är det han ser på dagarna med mig....?!

    Nu när vi ska få en dotter sa en mkt nära släkting som vet exakt hur "o-pojkiga" mina söner är att tänk nu kan dockskåpet äntligen komma till användning på riktigt och du har nån som gillar samma saker som dig. Jag blev helt chockad.  Menar du allvar sa jag? Mina söner har lekt hur mkt som helst med dockskåpet och älskar typiska tjejgrejor, hahahaha, kan inte få en dotter som teoretiskt vore mer tjejig än mina grabbar de är BARN och de blir som de vill bli och jag behöver inte ha ett barn som ska gilla lika som mig oavsett kön;=).

    Det säger en den om hur djupt rotad föreställningen om kön är och jag gillar det inte. vi har redan bestämt oss för att uppfostra vår dotter medvetet lite "grabbigare" än hur jag tror genomsnittet gör för att hon lättare ska kunna stå emot den norm hon kommer kunna möta. Med detta menar jag att jag kommer uppfostra henne exakt som jag och de flesta gör med killar (mitt sätt att uppfostra BARN till självständiga individer oavsett kön men som nog stämmer in mer på hur folk är med sina söner än döttrar), låter de välja själva, inser att barn är fysiska, springer och kan låta och "daltar" kanske inte lika mkt. Nu är JAG fördomsfull och det vet jag, men tyvärr är det ofta så det ser ut i alla fall när jag ser mig omkring. Jag ger gärna min dotter ett namn som inte i framtiden sätter henne i ett fack att hon ska vara ljuv och behagande. Om hon vill bli företagsledare eller politiker eller vadsomhelst så ska hon kunna det. Nu säger jag inte att man inte kan bli det om man har ett jättetjejigt ljuvt namn, men ni förstår kanske ändå hur jag menar....   Om min dotter kommer älska paljetter och barbieklänningar så varsegod och ha det, men det gäller även mina söner, nu tycker jag personligen att det kan bli ganska tacky så så länge jag får bestämma kommer glittergrejerna tonas ner. Dock älskar jag klänningar och köper det gladeligen och självklart får hon ha ljusrosa precis som sina storebröder. Jag låter inte bli saker av princip, det har jag inget behov av. Men jag kommer inte medvetet förstärka bilden av henne som tjejig tjej och därmed försvåra för henne att bryta sig ur normen för hur tjejer ska vara- OM hon vill det.  

    Japp detta var mina subjektiva tankar kring ämnet. Alltid kul att diskutera sånt här tycker jag, i alla fall så länge vi respekterar att vi tycker olika=)  
    Vad fint skrivet! Jag hoppas att jag och min omgivning ska behandla mitt och makens framtida barn som just det - BARN och inte hålla på och trycka upp våra/sina egna stereotypa föreställningar om hur pojkar och flickor SKA vara i ansiktet på barnet.
Svar på tråden December bebis 2013