panik!! Min son har varit småförkyld några dagar och idag var han ordentligt förkyld och ikväll vaknade han och kunde knappt andas. Vart så jävla rädd. Han fick små andningsuppehåll och vart röd i ansiktet. Man riktigt såg paniken i hans ögon och han började gråta/gny när han fick luft igen. Så nu är vi påväg till barnakuten. Det sista han behöver som har så svårt med sin vikt :(
I fredags hände det som inte får hända. Våran lilla tjej slutade att andas. Lyckades få liv i henne genom att skaka på henne. Blev ambulans och inlagd för observation. Hon fick ligga med monitor under natten så de hade koll på både puls och syresättning. Hon hade kräkts en stund innan hon slutade att andas. Sedan somnade hon i min famn. Upptäckte hon va väldigt slapp i kroppen och väldigt blek i ansiktet. Fick ingen reaktion när jag petade på henne. Fick ruska om henne ett par gånger innan jag fick ett livstecken. Men hon föll igen. Fick ruska på henne för att hon skulle va kontaktbar. När ivpa kom fram så hade hon piggna till lite. Fått tillbaka färgen i ansiktet. Vi fick invänta ambulans personalen som tittade på henne. Då skrek hon och betedde sig som vanligt igen. Fick följa med till sjukhuset. Vi fick förklaringen efter ett dygn på sjukhuset att när de är så små och har spytt kan det åka ner en liten liten droppe i luftstrupen när de slappnar av. Då sluter sig stämbanden= dykreflexen. Då slutar de att andas och kan upprepa sig tills den lilla droppen är borta och då börjar de andas som vanligt igen. Sällan det är återkommande sa läkaren. Skulle det hända igen skulle vi höra av oss igen. Har väldigt svårt för att slappna av och låta henne vara själv. Nu har vi henne sovandes mellan oss med vetevärmare på var sida så vi inte rullar över henne. Men sömnen är inte så bra då vi båda ligger på helspänn.
Jag sa ju ifrån till vem det nu var som hoppade på plopps men det togs också bort. Kände inte igen namnet så kändes inte som att det var någon som hängt här?
Ser iofs massa nya namn här som jag ite sett förut, eller iaf inte på mycket mycket länge.
Men FL är ju lite så, grupper av mammor öht är ju ofta kritiska och svåra att vara sig själv i, säger jag som av den anledningen vägrar föräldragrupp ;)
Tack för alla fina ord och att ni delar med er av era upplevelser. Man slutar inte leva och ha behov för att man får barn. Är glad att ni fina stöttar mig. Såg aldrig vad du skrev repan men tack ändå 
0
Oj, att folk går på någon som inte älskar föräldraledigheten över allt annat, varenda dag, när man just har blivit tvåbarnsmamma! Nu kanske det bara var en riktigt olycklig kommentar, och den togs ju bort, men en kommentar svider tyngre än alla de positiva...
Själv har jag inte skrivit här särskilt mycket sedan bebisen kom, fast jag läser varje dag, just på grund av rädsla för att berätta om hur jag har det eftersom jag gör det rätt annorlunda än andra. Jag tar inte ut någon föräldraledighet utan fortsätter direkt nu under vårterminen med läkarstudierna.I stället är min man hemma. Det är andra barnet utan studieuppehåll under utbildningen och för _vår_ familj funkar det jättebra - jag har haft lätta förlossningar utan skador, har haft extremt mycket mjölk och fått bebisar som glatt varvar flaska och bröst (han äter urpumpad mjölk ur flaska på nätterna och när jag är borta). Jag klarar mina studier utan problem och har nog aldrig känt mig lyckligare med vår lilla familj än nu. Det passar oss, som våra liv ser ut nu, men jag vet inte hur många gånger jag känner att jag måste prata kring det som om det är ett ideologiskt ställningstagande, eller får frågan om jag inte vill vara med barnen (det är klart att jag vill vara med mina barn, på samma sätt som en man som jobbar vill vara med sitt barn. Men så länge vi inte har ekonomisk möjlighet att vara föräldralediga båda två samtidigt kommer ju någon av oss att behöva jobba/plugga, jag undrar hur många pappor som får samma frågor som jag...)
Men nu börjar jag vänja mig vid att helt enkelt strunta i vad folk tycker och tänker (så länge de inte har bra tips förstås!). Så finns det någon Familjelivmaffia i den här tråden som vill berätta för mig att jag aldrig borde blivit mamma, kör igång! Tack och lov tycker min man annorlunda ;)
Tycker det är underbart med leendena! 
Här sprutar mjölken också för fort med gaser o spyor o smärta som resultat. Jag gör så att jag pumpar ut ca 25ml från vare bröst före amning on det gått lång tid sen sist. Liggamma är också bra.
BVC 8 veckor (eller eg. 1m 3v) rapport: 62,5 cm lång, 7285g tung :) stor som tusan men hon tror att han kommer droppa till en lägre kurva när han börjar äta mat sen (som inte kommer vara lika fet som bröstmjölken).
Vi måste snart titta på nästa bilbarnstol haha! Men som tur är är brio go carrier 0-13 kg o inte "bara" till 10 kg. Men än så länge är han ju varken för lång eller tung.
Nån som tänkt döpa?
Duktiga du! Ska ta tag i mig själv någon gång! Har fortfarande hemskt ont i mina höfter och när jag gått långpromenad haltar jag i flera dagar. Fattar inte... Är ändå 2,5 mån sedan jag födde. Har alltid haft lite ont i höfterna sedan åratal men detta är värre än någonsin. Vågar inte gå eftersom jag då har ont i flera dagar. Undra om det är normalt? Har även ont i korsryggen. Däremot har äääntligen den molande värken i livmodern upphört. Den som höll mig vaken på nätterna. Det tar ju 9 månader för kroppen att föda barnet och tar säkert 9 månader för kroppen att återhämta sig.