• Anonym (lollan)

    Har totalt tröttnat på mitt bonusbarn!

    Jag har verkligen tröttnat på mitt bonusbarn. En tjej på 12 år. Hatar när hon är hos oss och stör mig på varenda liten grej hon gör. Detta gör att jag klagar på henne och gnäller allt som oftast om både det ena och det andra. Mest saker som att plocka undan efter sig osv. Försöker hålla mig men det är svårt. Jag och min sambo har ett barn gemensamt och väntar vårt andra. Och sanningen är att jag skulle önska att det bara var vi, min sambo och våra gemensamma barn. Orkar inte med bonusbarnet!!!

    Min sambo märker så klart att jag är irriterad och blir då sur på mig och tycker att jag hackar och gnäller för mycket. Men jag kan inte sluta!

    Absolut, jag har valt att flytta ihop med honom och har då indirekt valt/accepterat att hans dotter ingår i det varannan vecka. Tycker att allt funkade bra i början (hon var 8 år då), dottern och jag kom verkligen fint överens och jag kände då att tyckte om henne. Denna irritation har kommit smygande efter att vårt gemensamma barn föddes. Kanske hör det ihop med det på något sätt?

    Men hur som helst. Någon som befinner sig i samma sits och förstår hur jag känner? Någon som har något tips på hur jag ska få detta att fungera bättre? SJÄLVKLART vet jag att jag måste acceptera henne så länge jag vill vara med hennes pappa.

  • Svar på tråden Har totalt tröttnat på mitt bonusbarn!
  • Anonym (cirrus)

    Konstruktivt förslag ts: Bestäm er för att (minst) dela på föräldraledigheten för ert kommande barn. Då får din man "uppfostra" sin dotter.

  • Ess
    Fånga dagen skrev 2013-12-20 21:48:45 följande:
    Tjejen är 12 år, och ts är vuxen. Det verkar som hon glömt hur det var när hon själv var i samma känsliga ålder. Hon säger ju själv att hon stör sig på varenda liten grej hon gör, och ständigt klagar och gnäller på henne.  Jag säger stackars flicka!

    Varför riktar hon inte istället sitt missnöje och irritation på sin sambo? Hon får väl kräva att han är hemma mer, så hon inte behöver hålla på att ideligen hacka på hans dotter.

    Ts berättar ju också att hon önskar att det bara skulle vara hon, sambon och deras gemensamma barn i deras familj. Så jag misstänker att det spelar nog ingen större roll om sambons dotter plockar undan efter sig eller inte.
    Man kan inte ta den typen av vardagliga konflikter med en person som inte betyder något för en, det går bara inte. 
    Ts lämnas ensam med det tråkiga, har du.......? ska du......? ta upp.......... osv. 
    Det spelar ingen roll om tjejen är 12 eller 35, för man tröttnar, man vill inte springa och ta andras skit.

    Det är det jag tror att hon gör, då svarar han med att hon ska sluta tjata och gnälla.
    Det framgår inte hur hon sagt ifrån, om hon pipit fram något eller tagit till basrösten. Det börjar kanske bli dags att peka med hela armen och ställa krav att han själv (eller mamman) tar ansvaret för dottern, annars kommer det att bli konsekvenser för honom. 

    Det har kanske redan gått så långt att det inte går att reparera igen, även om pappan skulle trilla och slå huvudet och plötsligt börja agera förälder i rena förvirringen.

    Jag klandrar pappan till 120%, för han ska ALDRIG sätta partner och barn i en sådan situation där det riskerar att skära sig. Tjat och gnäll ska föräldern ta, för där finns bandet som klarar den påfrestningen.
  • Ess
    Anonym (cirrus) skrev 2013-12-20 22:00:58 följande:
    Konstruktivt förslag ts: Bestäm er för att (minst) dela på föräldraledigheten för ert kommande barn. Då får din man "uppfostra" sin dotter.
    Hade inte blivit helt förvånad om scenariot blivit följande. Dottern kommer hem från skolan, ts kommer hem från jobbet strax efter. Då sticker pappan iväg på fotbollsträning eller dragspelskurs el likn. med orden, -se nu till att xx gör sina läxor och duschar.................................
  • Anonym (Meja)
    Ess skrev 2013-12-20 21:22:58 följande:
    Men vad tycker du är en bra lösning när pappan abdikerat från sitt föräldraansvar?
    Vem ligger närmst till att ta hand om barnet då?

    Jag tycker inte alls pappan reagerar vettigt. Hade han gjort det så hade han agerat och inte bara snackat.
    Är han inte villig att ta ansvar så ser jag ingen annan lösning än att dottern bor hos en förälder som jag hopas vill ha henne och inte bara dumpar allt på sin sambo och sen bara skiter i hur det går.
    Fast vi kan inte veta utifrån TS att pappan har abdikerat sitt föräldraransvar.

    De flyttade ihop och TS skriver själv att allt fungerade bra. De kanske gemensamt kom fram till att han kunde ta ett jobb på kvällstid.
    Efter att de fått gemensamma barn har förutsättningarna förändras och nu när TS är gravid med nummer två börjar orken tryta.

    Du förutsätter att mannen är någon form av tankeläsare som borde veta att han skall sluta jobbet och vara hemma med dottern.
    Du tycker inte TS har något ansvar själv att tala om att hon vill ändra det de en gång kommit överrens om?

    Nej just det....eget ansvar vet du ju inte vad det är. Det är ALLTID någon annans fel!
  • Anonym (Meja)
    Ess skrev 2013-12-20 22:19:55 följande:
    Man kan inte ta den typen av vardagliga konflikter med en person som inte betyder något för en, det går bara inte. 
    Ts lämnas ensam med det tråkiga, har du.......? ska du......? ta upp.......... osv. 
    Det spelar ingen roll om tjejen är 12 eller 35, för man tröttnar, man vill inte springa och ta andras skit.

    Det är det jag tror att hon gör, då svarar han med att hon ska sluta tjata och gnälla.
    Det framgår inte hur hon sagt ifrån, om hon pipit fram något eller tagit till basrösten. Det börjar kanske bli dags att peka med hela armen och ställa krav att han själv (eller mamman) tar ansvaret för dottern, annars kommer det att bli konsekvenser för honom. 

    Det har kanske redan gått så långt att det inte går att reparera igen, även om pappan skulle trilla och slå huvudet och plötsligt börja agera förälder i rena förvirringen.

    Jag klandrar pappan till 120%, för han ska ALDRIG sätta partner och barn i en sådan situation där det riskerar att skära sig. Tjat och gnäll ska föräldern ta, för där finns bandet som klarar den påfrestningen.
    DU kan inte ta vardagliga konflikter med någon som inte betyder något för dig. Det gäller naturligtvis inte för alla.
    Se på alla fostermammor. Jag förstår att du aldrig hade klarat av att axla den rollen men det finns många kvinnor som gör ett fantastiskt jobb med andras barn som far illa. Men enligt dig går detta alltså inte!?

    Så visst går det om man har ett stort hjärta!

    Dessutom bör man inte flytta ihop med någon om man har NOLL känslor för några av familjemedlemmarna. 
    Det är väl där många styvmammor gör fel!
  • Fånga dagen
    Anonym (Meja) skrev 2013-12-21 12:11:16 följande:
    DU kan inte ta vardagliga konflikter med någon som inte betyder något för dig. Det gäller naturligtvis inte för alla.
    Se på alla fostermammor. Jag förstår att du aldrig hade klarat av att axla den rollen men det finns många kvinnor som gör ett fantastiskt jobb med andras barn som far illa. Men enligt dig går detta alltså inte!?

    Så visst går det om man har ett stort hjärta!

    Dessutom bör man inte flytta ihop med någon om man har NOLL känslor för några av familjemedlemmarna. 
    Det är väl där många styvmammor gör fel!
  • Anonym (typ)
    Anonym (Meja) skrev 2013-12-21 12:11:16 följande:
    DU kan inte ta vardagliga konflikter med någon som inte betyder något för dig. Det gäller naturligtvis inte för alla.

    Se på alla fostermammor. Jag förstår att du aldrig hade klarat av att axla den rollen men det finns många kvinnor som gör ett fantastiskt jobb med andras barn som far illa. Men enligt dig går detta alltså inte!?

    Så visst går det om man har ett stort hjärta!

    Dessutom bör man inte flytta ihop med någon om man har NOLL känslor för några av familjemedlemmarna. 

    Det är väl där många styvmammor gör fel!



    Varför jämför du med fostermammor? Det är väl fullkomligt irrelevant vad och hur fostermammor gör och har det. En fostermamma tar på sig ansvaret för någon annans barn när föräldrarna inte räcker till, för det får hon någon slags ekonomisk ersättning och allt enligt något slags upprättat avtal med soc. Vad har det med bonusmammor att göra?

    Jag håller med om att det finns fantastiska fosterföräldrar, tyvärr finns det även fosterförälrar från helvetet också, men likväl, det finns ingen anledning diskutera fosterfamiljer samtidigt som styvfamiljen.
  • Anonym (herregud)
    Ess skrev 2013-12-19 22:34:00 följande:
    Varför förväntas det av ts att hon ska ta hand om och fostra ett barn som inte ens är hennes ansvar? Varför heter det alltid så vackert att pappan ska HJÄLPA TILL MER med barnet/barnen? Är det inte helt självklart att han ska ta hand om och fostra det barn han frivilligt (förhoppningsvis) valt att skaffa? Precis lika självklart är det att ts och mannen delar ansvaret för det barn de valt att gemensamt skaffa.

    Absolut så är ju största delen av ansvaret om barnet hans, men även bonusföräldern anser jag! Man är väl en familj eller? Och då beter man sig som en familj oxå. Ni som har bonusbarn borde ju rimligtvis vetat om att er sambo har ett bonusbarn som är där och gillar man inte det så,ger man fan i att bo ihop! . Jag tycker synd om alla bonusbarn som känner att det finns någon i deras hem som inte vill ha dom där.
  • Fånga dagen
    Anonym (herregud) skrev 2013-12-21 13:04:16 följande:

    Absolut så är ju största delen av ansvaret om barnet hans, men även bonusföräldern anser jag! Man är väl en familj eller? Och då beter man sig som en familj oxå. Ni som har bonusbarn borde ju rimligtvis vetat om att er sambo har ett bonusbarn som är där och gillar man inte det så,ger man fan i att bo ihop! . Jag tycker synd om alla bonusbarn som känner att det finns någon i deras hem som inte vill ha dom där.
    Nej alla bonusmammor ser det inte som att man är en familj. De väljer att inte inkludera barnen, och överlåter till deras far allt som har med barnen att göra.

    Jag vet en styvmamma som aldrig ens brett en smörgås till barnen, som hon bott under samma tak med varannan helg sen de var 4 och 6 år. De här små barnen finns inte för henne. Visst känner barnen det!  Jag förstår inte att man kan bete sig så kyligt mot barn, och jag förstår ännu mindre att man vill dela sitt liv med en sån. Obegripligt!
  • nymedlem
    Fånga dagen skrev 2013-12-21 13:23:01 följande:
    Nej alla bonusmammor ser det inte som att man är en familj. De väljer att inte inkludera barnen, och överlåter till deras far allt som har med barnen att göra.

    Jag vet en styvmamma som aldrig ens brett en smörgås till barnen, som hon bott under samma tak med varannan helg sen de var 4 och 6 år. De här små barnen finns inte för henne. Visst känner barnen det!  Jag förstår inte att man kan bete sig så kyligt mot barn, och jag förstår ännu mindre att man vill dela sitt liv med en sån. Obegripligt!

    Det är svagbegåvade män som tänker med fel huvud!
Svar på tråden Har totalt tröttnat på mitt bonusbarn!