Otrogen-gravid-abort??

Han valde att ha ett förhållande med en kvinna i en relation, något han tänkte skulle endast tillföra roliga stunder och inga konsekvenser.

Så tänkte du också, nu är situationen en annan. Och din "älskare" ger inte en jättebra bild av sig själv just nu.

Nu finns det konsekvenser, och han försöker tvinga dig till vad som är mest smärtfri för honom.

Gör inget för hans skull, för det är han inte värd!

Är det verkligen bättre att inte få något liv alls än att få ett liv med en frånvarande pappa? Min pappa är död men jag älskar livet trots att jag saknar honom

Är han inte vuxen nog att förstå att det kan bli en graviditet trots skydd, samt att kvinnan har beslutsrätt över om gravidteten ska fortsätta eller avbrytas, så är han inte vuxen nog att ha sex. När han valde att spruta i dig, även med skydd, valde han att ta risken att du blev gravid.

Att du tidigare har sagt att du inte vill ha fler barn spelar ingen roll. Du bestämmer över den här graviditeten.

Det är en svår situation du är i, men försök att inte låta honom mobba dig till ett visst beslut.

Väljer du att fortsätta gravidteten, så för allt i världen, skriv inte fader okänd etc. För barnets skull. Låt inte barnet bli något att smussla med, låt honom ta konsekvenserna av sina handlingar. Det behöver inte betyda att han ska tvingas bli varannanveckapappa, men barnet ska definitivt ha arvsrätt osv.

Lycka till med ditt beslut 

Det är ändå något som finns i din kropp så även om det kanske är orättvist mot honom är det en orättvisa som är oundviklig. Inget att göra åt. Men tänk efter hur fast du vill bli med honom. Tänk om han börjar kräva varannan vecka för att slippa betala underhåll i framtiden. Om han kräver umgänge och krånglar konstant med det, hindrar dig från att flytta och så vidare. Jag skulle vara orolig för den delen.

Jag blev gravid på andra dejten, första gången vi hade sex MED kondom.

Vi funderade både tillsammans och var för sig och kom fram till olika beslut. Jag kunde inte ta bort det lilla livet och han önskade abort. Åter igen fick vi fundera och prata men till slut valde jag att gå mot hans vilja och behålla lilla Skrutt.

Jag sa till honom att jag aldrig skulle kräva mer än hans namn som pappa och minsta ersättningen i pengaväg. Dock fick han fortlöpande info om graviditeten och erbjudande att följa med på bla ultraljud. Men efter någo n månad, jag antar att han behövde tiden för att åter igen fundera och smälta det hela och han var med vid andra ultraljudet sen efter det har det bara blivit bättre och bättre.

Nu känner jag att han är med till 100% och det är jag glad för. Tror det var bra att inte sätta press på honom utan låta honom få tiden att acceptera. Sen har jag kanske också haft tur att han är som han är.

Det var min historia, är i v 30 nu och idag är han och köper barnvagn.

Barnets vilja lär ju knappast vara att bli aborterat. Vill du behålla så gör det och bli den bästa mamman du kan, när barnet frågar om pappa sedan var ärlig men ta det på barnets nivå. Han kanske ändå kommer och blir pappa sedan. Min äldstas pappa vägrade att bli pappa men idag har han ändå en bra relation och varannan helg, vart en lång hård väg dit man klart värt det och vårt barn har aldrig under tiden mått dåligt.

Det är fortfaramde din kropp och du som kvinna har alltid sista ordet vad gäller det. Ingen annan har rätt att besytämma om ingrepp på din kropp du itne vill göra. En av få fördelar med att vara kvinna i dagens samhälle. Annars brukar det i det mesta vara mannen som har mest fördelar tyvärr.

Fostret har i nuläget inget medvetande och alltså ingen vilja. Det kommer inte märka om det inte föds.

Tror inte det är problemet utan att som kvinna veta att man bär på en blivande människa man komemr älska över allt annat. Som kvinna är abort ofta ingen "skitsak" som man bara gör utan det är en massa känslor och hormoner inblandade i detta.

Självklart är abort inget de flesta tar lätt på, men nu var det väl fostrets syn (eller ja, icke-syn) på det hela som jag pratade om? Oavsett vilka tankar kvinnan har så har fostret inga tankar alls.

DU vet väl inte vad ett foster känner under en abort? INGEN vet det. Så att påstå att fostret itne känner något är osanning då du faktiskt inte har en aning eller...

Vilka vetenskapliga källor har du till att man uppmätt medvetande hos foster i tidig graviditet?

Vilka källor har du på att dom INTE har medvetande?

Finns ingen forskning som kan visa exakt vad ett foster känner eller inte känner vid en abort. 

Du är i en svår situation och du behöver förmodligen tid för att bearbeta känslor och tankar. Har du någon att prata med som du litar på? Min spontana reaktion är att du först och främst ska fokusera på dig själv, tänk varken på mannen eller barnet. Vad mår du bäst av, om du ser på längre sikt? Vill du ha ett barn till i ditt liv? Hur skulle ditt liv komma att se ut? Du ska göra det som blir bäst för dig, inte någon annan. Eftersom ni blev gravida trots skydd har du ingen anledning att känna dåligt samvete om du tar bort barnet. Väljer du att behålla det ska du inte ha dåligt samvete gentemot mannen. Fokusera på konsekvenserna för dig, om du gör abort resp väljet att (förmodligen ensam ) ta hand om barnet. Vad du än beslutar dig för kommer det ordna sig. Det gör det alltid. Ta hand om dig.

I sverige får man göra abort utan orsak till v 18. Känner inte det fostret något heller? Jag menar ett foster i v 18 ser ut som en minibebis. har naglar har en dyngsrytm kan suga på tummen mm mm mm. men ÄNDÅ är det okej att abotera ett så stort foster. 

Hej. Jag håller med anonym svårt, men jag skulle också vilja tiillägga att du sitter med makten att bestämma, på ont och gott och jag skulle aldrig vilja ha det på annat sätt än att det är kvinnan som bestämmer. Måhända är killen en egoistisk snubbe som tänker på sitt, men jag håller faktiskt med honom i, att denna unge blir i bekantskapskretsen en sladdis och olyckshändelse som han med en brud han har ett sexuellt förhållande med vill att han ska behålla. Om du tvingar honom kanske han inte kommer att vilja fortsätta med dig och du blir ensam. Han har ungar sedan innan och anser sig färdig med barnaveckor, välling och vakennätter samt alla läxor efter skolan. Han vill leva livet med dig, ha kul, ha sex och vara på äventyr. Dessutom förstår jag att han inte vill att hans barn ska vara med och dela arv mm som bara bidrar till bråk om inte han vill detta. Älskardu hans barn? Är du villig att kompromissa med en annan kvinna( barnens mamma)om allt i vardagen. Jag förstår verkligen dina känslor, men även hans. lycka till med ditt beslut.