Grattis SMA87! Jag har 15 månader mellan mina gryn och det är hittills det bästa vi gjort! Lillasyster var ju en "hoppsan" men precis lika välkommen som sin mer planerade storebror :) 26 månader är väl ett rätt "normalt" åldersspann, men jag förstår känslan om att det känns jobbigt att berätta om grav nr 2. Sonen var ju 7 månader när jag plusade, och oj vad jag skämdes (?) att berätta att jag var gravid igen. Nu i efterhand förstår jag dock inte varför :) så en helt normal känsla skulle jag tro!
Hej hej!
Ett tag sedan jag tittade in här! Stort grattis till alla som fått bebisar! Och stort lycka till alla ni som väntar!
Vår lilla tjej börjar förskolan snart och sedan är det dags för mig att gå tillbaka till jobbet. Har jobbat en del under ca ett års tid hemifrån och ca en dag i veckan sedan mars så känns inte som jag varit borta...
Men vi bestämde oss för att börja med syskonförsök och med all press som jag känner inför det så tänkte vi starta lite tidigare än tänkt... 2,5 år mellan såg jag framför mig... Jag plussade tidigare i veckan och är helt chockad. Skäms nästan när jag vet hur svårt det kan vara för vissa... Så mycket tankar nu i och med att det kommer vara rätt tätt mellan barnen om nu allt går vägen. 26 månader cirka...
Vi kommer vänta länge med att gå ut med det... Är lite rädd för reaktioner från anhöriga om att det kommer vara tätt mellan barnen. Men har bestämt mig att inte bry mig. Vi har i princip ingen hjälp alls från främst min familj och min mans föräldrar är lite äldre men gör verkligen mer än de orkar. Vi har haft hjälp ett fåtal timmar under dessa 1,5år.
Men innerst inne är vi så glada och tacksam för att om nu allt går vägen få uppleva detta igen. Har ju (stundtals) en helt underbar snart 1,5 åring här hemma!
Hej hej!
Ett tag sedan jag tittade in här! Stort grattis till alla som fått bebisar! Och stort lycka till alla ni som väntar!
Vår lilla tjej börjar förskolan snart och sedan är det dags för mig att gå tillbaka till jobbet. Har jobbat en del under ca ett års tid hemifrån och ca en dag i veckan sedan mars så känns inte som jag varit borta...
Men vi bestämde oss för att börja med syskonförsök och med all press som jag känner inför det så tänkte vi starta lite tidigare än tänkt... 2,5 år mellan såg jag framför mig... Jag plussade tidigare i veckan och är helt chockad. Skäms nästan när jag vet hur svårt det kan vara för vissa... Så mycket tankar nu i och med att det kommer vara rätt tätt mellan barnen om nu allt går vägen. 26 månader cirka...
Vi kommer vänta länge med att gå ut med det... Är lite rädd för reaktioner från anhöriga om att det kommer vara tätt mellan barnen. Men har bestämt mig att inte bry mig. Vi har i princip ingen hjälp alls från främst min familj och min mans föräldrar är lite äldre men gör verkligen mer än de orkar. Vi har haft hjälp ett fåtal timmar under dessa 1,5år.
Men innerst inne är vi så glada och tacksam för att om nu allt går vägen få uppleva detta igen. Har ju (stundtals) en helt underbar snart 1,5 åring här hemma!
Dag två med dryckerna fick vi i henne (håll i er nu!).. hela 30ml! De två dagarna efter det har vi inte fått i henne något alls. Tipset om att frysa till glass har vi fått så har testat det.. men hon vägrar ändå! :(
Idag har hon ätit lite yoghurt bara.. inte ens en klämpåse med grötpure gick i, den brukar hon gilla annars.
På torsdag börjar jag jobba och jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara det. All stress med Selina och storebror har fått min mage att ge upp igen. Selina har dessutom fått mer affektkramper igen och det känns sådär nu när vi har påbörjat inskolningen på dagis. Jag vet ju att det är ofarligt men det känns så tufft att inte kunna vara där för henne när hon är såhär :(
Fy... Jag känner verkligen med er, ni har det så jäkla tufft! :(
Det finns ju alltid de som har det värre så egentligen ska man väl inte klaga. Men det är frustrerande när barnen inte mår bra och man inte vet varför. Det tär så mycket på mig:(
Vi ska ringa barnläkare och dietist på måndag för dryckerna får vi inte i henne hur vi än gör. Jag kan tycka att det är dags att göra någon utredning nu, kolla gluten och mjölkprotein åtminstone. Något är ju konstigt när hon inte går upp i vikt.
Tycker visst man får klaga, kan vara skönt att få ur sig det allra värsta, och det här är ju ett kanonställe om man är rädd att belasta sina närmaste för mycket. Men tror inte det finns någon irl heller som tycker att ni gnäller över småsaker när ni pratar om att Selina inte äter och att hon har kramper, det är ju mardrömsgrejer.
Håller med om utredning. Man vill såklart veta varför hon inte går upp i vikt! Tyvärr måste man vara en jobbig förälder och tvinga sig till allt verkar det som, byta läkare, själv söka information etc.
Guuuud.... Dottern vaknade 00.30 och det var helt omöjligt att få henne att somna om, till slut gick jag upp med henne. Strax före tre verkade hon supertrött, så jag la henne igen, men hon sover fanns fortfarande inte!
Jag blir galen!!!
Nu har hon iofs bara gnytt lite senaste tjugo minuterna (jag har alltså lämnat hennes rum), så har jag jättetur somnar hon. Kan dock hända att hon vaknar när jag går över det extremt knarrande hallgolvet.
Hur gör ni andra när barnen ska somna? Vi lägger ner i sängen, på kvällen får hon välling men inte till lunchvilan eller på natten, sen stryker vi lite över ryggen och sitter kvar tills hon sover. Kan hönda att hon vaknar igen, då lägger vi henne på sidan och stryker lite till. Oftast går det fort, men ibland blir det så här.
Jag vill inte köra femminutersmetoden, och jag vill inte lyfta upp henne hela tiden, så jag vet inte vad annat jag kan göra?
Guuuud.... Dottern vaknade 00.30 och det var helt omöjligt att få henne att somna om, till slut gick jag upp med henne. Strax före tre verkade hon supertrött, så jag la henne igen, men hon sover fanns fortfarande inte!
Jag blir galen!!!
Nu har hon iofs bara gnytt lite senaste tjugo minuterna (jag har alltså lämnat hennes rum), så har jag jättetur somnar hon. Kan dock hända att hon vaknar när jag går över det extremt knarrande hallgolvet.
Hur gör ni andra när barnen ska somna? Vi lägger ner i sängen, på kvällen får hon välling men inte till lunchvilan eller på natten, sen stryker vi lite över ryggen och sitter kvar tills hon sover. Kan hönda att hon vaknar igen, då lägger vi henne på sidan och stryker lite till. Oftast går det fort, men ibland blir det så här.
Jag vill inte köra femminutersmetoden, och jag vill inte lyfta upp henne hela tiden, så jag vet inte vad annat jag kan göra?
Kpax! Stackars dig, vidrigt när sådana nätter händer!
Vår rutin är kvällsgröt runt 20, vanlig havregrynsgröt. Tandborstningen, blöja och pyjamas. Sedan in på hans rum som är nedsläckt där vi har två 90-madrasser bredvid varandra på golvet. Vi ligger bredvid honom och sjunger tyst vaggvisor tills han somnar. Har vi tur tar det 5 min, har vi riktig otur tar det närmare 60'min. Normalt ca 15 min. Joel sover bredvid honom hela natten och jag sover med lillebror i stora sängen. Anledningen till samsovningen är att inget av barnen sover bra ensam. Med samsovningen vaknar Folke 1-3 ggr/natt för nappinstopp... Utan samsovningen är det betydligt värre (typ sådan natt du beskrev)