BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Behöver lite input. Vi är bjudna på dop nästa helg. Då är lillen 3 veckor. Känns lite tidigt att ha med honom i större folksamlingar. Eller hur tänker ni?

Samtidigt är det vår nära väns dotter som ska döpas och hon betyder jättemycket för både mig och maken.

Som det ser ut just nu åker maken själv på dopet men jag känner mig ledsen över att missa det. Konstigt egentligen då vi inte tänkt att döpa våra barn då ingen av oss är kristen. Det känns som att jag missar allt just nu. Förra helgen var det ett födelsedagskalas som maken gick på men jag stannade hemma för att ta hand om lilleman. Jag visste ju om att skaffa barn innebar förändring men jag hade ingen tanke på att det bara skulle "drabba" mig i början.

Verkar inte som de vill snitta ändå. Sitter o väntar på besked om de har tid att ta in mig för igångsättning ikväll...

Suck inne på tredje dygnet av fruktansvärd smärta av bråcket o man får bara vänta o vänta.

I måndags satt vi här 5 timmar. Igår 9 och nu har vi suttit här sen tio.

Totalt träffat 6 olika barnmorskor och 4 olika läkare. Alla klämmer på bråcket som bara gör ondare för varje gång,,,

Varje gång jag rör mig, reser mig, sätter mig, går, nyser, hostar eller typ allt jag gör utom att sitta helt still,,, så känns det som en kniv körs rakt in i naveln..,

Jag är så less denna konstanta smärta som inte leder nånstanns och är helt slut både fysiskt o psykiskt redan innan jag ens har fått värkar hur fan ska jag orka ... Sova kan jag inte heller

Nu väntar vi tydligen på en 5 e läkare som kunde komma om 1-2 timmar för ett expertutlåtande om hurvida bråcket kan bli värre av en vanlig förlossning. Om han säger nej så vill de inte snitta bara för att det kommer göra förjävla ont att krysta med ett bråck. Men samtidigt trodde de inte att de har tid för igångsättning förrän imorn eller torsdsg...

Alltså helt allvarligt så orkar jag inte mer snart...

Skickar de hem mig ikväll igen efter ytterligare en dag i detta väntrum.,, ja då bryter jag ihop ;(

Förlåt för gnäll men var tvungen få ur mig lite...

Fick inget snitt

Men har äntligen fått bli inskriven o sitter nu o väntar på igångsättning..som ska bli nån gång under eftermiddagen...

Har blivit lovad extra bedövning runt naveln för att klara av att krysta när vi väl kommer dit men känns ändå grymt jobbigt eftersom det gör så himla ont bara av att röra mig

Hoppas att det inte tar alltför lång tid nu bara för har ju skitont i bråket.

Jag frågade om de hade nån uppfattning hur länge det kan dra ut och fick svaret att vissa går på ett pa timmar medan andra kan ta två dygn... Så bara vänta o se och stå ut.

Undersökning nyss

Inte minsta mogen hela tappen kvar o noll öppen. Föga förvånande eftersom jag inte haft nå värkar....

Någon som råkat ut för babyblues första dagarna efter fl? Är inne på dag fyra nu och han är så snäll men hade två nätter till igår där han var gnyig och grät och hade svårt att ta bröstet. Grät mig igenom mesta av dagen igår och sen fick vi sova bra inatt så dagen har varit bra men nu till kvällen kommer klumpen i bröstet och gråten. Vet att det är vanligt och att det ofta går över snabbt men usch vad jobbigt det är med klumpen i bröstet och ångesten som smyger sig på :( ser att ni är flera som har det jobbigt såhär i början, känns som att man står inför en tuff tid rent känslomässigt hur lycklig man än är över sitt barn.

Grattis septemberbarn08 och grattis LillLouise!:D

All heder åt er som väntar! Men måste säga att förlossningen var en sån häftig grej att gå igenom så jag känner lite sorg att allt är över! Som en liten liten solglimt i all väntan tänkte jag peppa med det :)

Min förkylning eskalerade inte utan har minskat nästan helt. håller med att det värsta är ju rädslan att smitta bebisen som sagt :) dessutom fick jag gå på toan utan problem idag! Nu är vi hemma med den 1,5 dygn gamla Tyra Lo Vilja (mest troligt hennes blivande namn) och det känns underbart! Storebror var lite putt idag över att bebisen får all uppmärksamhet och lite rädsla att inte vara lika älskad. Men nu sitter han med exsambon och bygger legot han fick av honom för han blivit storebror. Så nu är det frid och fröjd. Men snart störtar släkt och familj in resten av veckan så är väl lugnet före stormen ;)

Wee

3 cm o vi behöver ingen ballong!

Nu har vi fått rum på förlossningen o de ska ta hinnorna!!!

Sjukt spännande o nervös nu!!!

Skriver lite mer om min panikartade förlossning på begäran

Jag fick värkar runt midnatt men förstod inte att de var dags eftersom jag inga andra förvärkar haft och dessa varade ungefär 4 min och med 5 minuters mellanrum. Det är mitt andra barn, men min första dotter föddes för 8 år sedan och det tog 18 timmar den gången. Efter runt en timma gick vattnet och det var mörkfärgat och samtidigt ökade värkarna drastiskt och smärtan var så intensiv att jag inte kunde klä på mig och absolut inte gå ner till bilen. Vi ringde sjukvårdsrådgivningen och efter ett tag så insåg vi att det var dags att ringa ambulansen då vi aldrig skulle kunna komma iväg. Jag hann dock föda ut huvudet innan min sambo kom tillbaks från att ha öppnat porten för ambulansmännen och sedan hjälpte han mig att ta emot dotterns kropp och sedan kom ambulanskillarna och körde mig med blödningar fostervatten liten bebis med oklippt navelsträng på magen till förlossningen.. för eftervård.. Det hela tog totalt ca 4 timmar och vi var båda chockade.. då vi aldrig varit med om nåt sådant förut och den smärta jag upplevde framtill ner mot underlivet var så intensiv så jag inte kunde röra på mig.. ingen smärtlindring och massor av blod om missfärgat fostervatten.. det var en syn att återvända hem till våran lägenhet.. sängen osv.. Men vi mår bra idag trots allt. Önskar bara att jag/vi var mindre trötta och irriterade och orkade ro om varann också mellan varven med blöjor amning och sövning av dottern.. har blivit lite depp över att vara hemma med bebis hela dagarna.. det var inte så underbart som jag tänkt att det skulle vara.. och drömt om. Kanske finns det fler som känner så? 

Nu har vi äntligen haft kejsarsnittet och fått träffa vår fina tjej. Jag är helt förälskad!!! Och väldigt imponerad av hur väl vi har blivit omhändertagna här. Lycka till ni andra som fortfarande väntar på att få träffa era små!