Pratsjuk 35+ försöker få en trea

Tack! Nu är det gjort och det gick bra

Välkomna mangoo och VeronikaK!

Jag har önskat mig en trea sedan tvåan föddes men jag har ändå tvekat ibland när det uppstått situationer där tålamodet tryter. Det är ett stort beslut för jag vill verkligen känna att jag kan ge bästa tänkbara stöd till alla våra barn och jag misstänker att det kommer krävas mycket energi om 10-15 år. I grund och botten känns det som ett självklart val men jag har övervägt beslutet ett antal gånger. Min man har resonerat på ett liknande sätt och han har nog varit än mer tveksam samtidigt som vi ändå kört på med inställningen "händer det så händer det" (vi har varit utan skydd sedan tvåan föddes 2011). Just nu är båda mer motiverade än någonsin och ett tredje barn känns helt självklart.

Nej Minxy, du får inte ge upp redan nu! Det är inte alls konstigt om du saknar symptom efter fem dagar, det är ju inte ens säkert att ägget fäst än. Jag har aldrig fått symptom innan BIM så du får absolut inte överanalysera dina obefintliga symptom redan nu. (Säger hon som också letar efter symptom hela tiden och pendlar mellan hopp och förtvivlan )

Hmm, symptom var ett väldigt dåligt ordval. Läs "tecken" istället

Klart man får vara ego ibland!

Lilla My o co jag hoppas att du får din mens snart.

Usch vad tråkigt mangoo

Idag fick jag veta att en kompis börjat jobba efter sin föräldraledighet. Jaha, kanske ni tänker. Problemet är bara att vi försökte bli gravida samtidigt. En annan vän som också drog igång med bebisverkstan i samma veva fick sin dotter för två veckor sedan... En tredje vän är gravid och ska få tillökning i april. Jag brukar vara en glad optimist men den här dagen har varit tung. Visst borde det vara vår tur den här månaden?! Jag ska testa på fars dag, ÄL+11, men förhoppningarna är små.

Jag håller tummen för dig Lectin!

Precis mammave, det känns verkligen orättvist. Samtidigt försöker jag tänka positivt eftersom vår tvåa hinner bli minst fyra år och kan vara delaktig på ett annat sätt. Jag planerar allt möjligt för att skingra tankarna, jag har t ex hittat en magisterutbildning på halvtid/distans som jag ska försöka bli antagen till (om jag inte får jobbet som jag sökte). Perfekt om det blir bebis men annars får jag gå ner lite i tid så jag kan kombinera jobb och plugg.

Tack Minxy för att även du skänkte mig en tanke!

Nu ska jag fortsätta hoppas att det trots allt ligger en liten bebis i magen, den här månaden gick vi ju all in med allt vad det innebär. Vi hade kommit överens om att det inte skulle bli någon bebisindustri men till slut blir man (eller åtminstone jag) desperat. Väldigt oromantiskt men maken får helt enkelt stå ut med mina påhitt tills jag är gravid. Han har åtminstone skrattat lika mycket som han suckat

Vad skönt att du fick tid relativt snart Lectin! Men jag hoppas såklart att du får plus innan dess

Oj sockiplast, det var verkligen allt på en gång. Vi får hoppas att det vänder nu! Hur kommer du göra om du får det nya jobbet? Fortsätta försöka eller pausa några månader? Jag har också sökt ett nytt jobb men har inte blivit kallad på intervju än. Försöker ändå lägga upp en strategi om jag blir kallad och kanske får jobbet. Jag hoppas att min nuvarande arbetsgivare är beredd att ge mig tjänstledigt för då blir beslutet enklare.

Har du testat något mer Minxy? Jag har lyckats hålla mig och ska testa imorgon. I morse blev jag faktiskt lätt illamående så jag skyndade mig att ta en riskaka och lite vatten. Kanske ett tecken eller bara en tillfällighet... Imorgon vet vi svaret! Känner du av några graviditetsveckan?

Haha, graviditetstecken ska det såklart stå!