marriew skrev 2015-02-25 15:15:20 följande:
Du är inte ensam!:( Jag känner inget tvivel på att han inte älskar mig, men jag känner mig ensammast i världen och kan börja gråta och vara jättedeppig till och från.
Jag har försökt prata med min sambo om att jag vill att han ska visa mer intresse och engagemang inför allt som komma skall. Han förstod inte riktigt vad jag menade men han lyssnade iaf.
Jag försöker påminna mig själv om att det är ganska självklart att jag är mer berörd än vad han är, jag blir ju påmind varenda sekund att jag har ett liv som växer i mig medan det inte är lika påtagligt för honom. Och man får ju inte glömma bort att det kan ha en del med hormonerna att göra också.
Så mitt tips är väl att prata med honom och prata med andra för att få utlopp för vad du känner.
Hur länge har ni kvar tills eran skatt kommer?:)
Skönt att någon känner likadant... Det är väl så att man själv lever i det mer... Förstås. Förstår bara inte varför man måste känna sig så ensam. Jag har pratat med honom, men han gör allting rätt, finns inget mer han kan göra tror jag. Är nog mer en känsla hos mig bara. Men den känns så jobbig. Våran lilla skatt är planerad 14 maj. Eran? :)