BF december 2015 :-)

Jag drack en kopp te igår kväll och jisses vilken fart det blev i magen! :)

Min BM sa igår att vanligast om man har moderkakan i framvägg så börjar man känna bebisen i vecka 23 och så sa hon att känner du inte av bebisen eller om du är orolig kvällstid/helger så ring till förlossningen.

Jag tror att ibland är bebisen pigg och allert och man kan känna den massor och ibland är bebisen tröttare och sover mer så då känner man den mindre. Ibland är man själv i farten en hel dag så man kanske missar buffarna. Man får själv avgöra när man tycker det gått för lång tid eller man är på tok för orolig då är det bara att ringa BM eller Förlossningen. Dom brukar vara supergulliga och man får komma in för ctg en stund och då brukar sparkarna komma igång som aldrig förr.. :)

Oro är väl aldrig bra att gå runt med. Dock tror jag inte man behöver oroa sig så mycket. Olika bebisar, olika rörelsemönster. Känn efter vad som är normalt för dig själv och din bebis. Inte hur mycket andra känner vid olika tillfällen. Är det något jag insett så är det att alla magar ser olika ut vid samma vecka och det är säkerligen rörelserna också. Men är man orolig är det nog mest sunt att stilla den oron.

Inga magbilder än? :)
På dagen ser jag inte särskilt gravid ut alls men så framåt kvällen så börjar det puta ut!
V 27.

Jag går in i v25 på söndag

Min bebis rör sig så mycket inne i magen att jag känner mig lätt åksjuk typ. Någon mer?

jag är i v27 (26+5) .

Fina magar! Känner mig väldigt liten jag.



Gick in i V.26 igår.

Jag får som spänningar långt ner, i livmodern. Känns ungefär som när man e jättekissnödig och blåsan e utspänd. Sen lättar det efter liten stund, kan komma o gå ibland. Är det sammandragningar? Men detta känns lite obehagligt. I land när jag stressar kan magen bli hård o spänd, det tror jag e en sammandragning? Så svårt o veta...

Nån som känner igen sig?

Fin mage :) allas magar ser helt olika ut. Det är kul att dokumentera sin egen för att sen kunna gå tillbaka och jämföra veckorna emellan :)

Det du känner i livmodern är sammandragningar, fullt normalt. Kroppen övar inför den stora finalen. Men om du känner att det blir för mycket och jobbigt när du stressar och är för fysisk, så är det bäst att dra ner på tempot. Det är kroppens sätt att tala om för dig att ta det lite lugnare.

Mycket sammandragningar kan dock vara ett tecken på uvi, så prata med din barnmorska om det kommer väldigt tätt.

Känner mig mycket mer elak denna graviditeten. Haha. Förra grav så gicl jag upp mkt i vikt och folk (kända och okända) kommenterade hela tiden hur stor jag var. Tjockis, du rullar nästan fram, måste va minst ett par meter omkrets, slutar du aldrig växa, big mama bla bla jag hörde det mesta.. varje dag var det nån som sa nåt om hur fet jag var. För det är ju såå kul och originellt med tjockisskämt till gravida.. Till slut mådde jag otroligt dåligt och visade mig knappt för någon. Satt hemma i sex veckor typ och ville aldrig åka nånstans. Deperimerad.

Nu när jag blev gravid hade jag ett breakdown för jag visste inte om jag skulle stå ut med alla kommentarer igen. Sen nu är det som jag alltid är på min vakt, beredd med svar på tal som jag inte hade sist. Jag är ingen elak människa och har svårt att säga taskiga kommentarer till andra. Men ärligt så skiter jag i vilket nu. Idag efter en middag sa en vän "du har ätit för två nu ser jag, ta en kaka till" och hånflinar. Jag svarade "vi fick lika stora portioner och du åt upp min, inte jag. Hur många äter du för??" Vännen, eller nån annan för den delen, är inte van att jag svarar tillbaka så hen börjar ursäkta sig o sa det var inte så hen menade bla bla.. haha är det hemskt att det känns som jag vann? Inte första (eller tionde) kommentaren från denna människa så det var skönt att för en gångs skull ge sig själv tillåtelse att visa att det inte är okej att säga vad som helst för man är gravid!

Var tvungen att skriva av mig lite!!

Ha ha, bra rytet! Tycker det är otroligt oförskämt att säga sånt! Jag har råkat ut för det någon gång nu bara och tittat på personen i fråga och sagt "Jaså, nu förstår jag inte, vad menar du med det?"(kokande inombords men sval utanpå) personen försökte bortförklara sig (piiinsamt) och sen sa jag "Jaha, du menade så alltså" och bytte ämne. (Läste om detta förfarande i en spalt av Magdalena Ribbing och kan säga att det var mycket effektivt!).

Tänkte snart köpa en overall till lillan så man har det klart. Frågan är i vilken storlek man ska köpa? Om man köper i 54 så kommer den kanske bli för liten efter någon vecka o köper man större så drunknat hon i den:/ hur tänker ni?