emelieen skrev 2015-11-16 01:27:47 följande:
Hej! Jag hoppar in här igen, var med i tråden för några månader sen. På tisdag går jag in i v 35 och just nu känns allting faktiskt bara rätt så skit. Det höll inte mellan mig och pappan under graviditeten, det var ett gemensamt beslut som vi tog för att det helt enkelt inte funkade längre. Men nu till saken... Jag känner en sån oerhörd press och stress från hans familj, eller vissa i hans familj. Det är mycket åsikter om vad som är bäst, vad mitt barn ska äta, var hon ska sova, hur hon ska uppfostras mm. Jag tar gärna emot råd, men jag vill liksom upptäcka själv hur det är att vara mamma. Och lära känna min dotter, hur just hon är.
Det största problemet just nu är nog ändå pappan till barnet och hans brors sambo. Sambon och jag kände varandra innan jag träffade pappan men har sen nått år tillbaka inte haft någon kontakt. Det uppstod en konflikt och där och då klippte vi bandet, vilket var jätteskönt. I våras hamnade vi i diskussion per telefon efter att hon återigen försökt splittra på mig och pappan. Hon skickar då x antal sms där hon gör allt i sin makt för att trycka ner mig. Ca en vecka senare får hon reda på att jag är gravid och då blir det ett jäkla tjoande. Då ska hon helt plötsligt bli faster, hon ska ut med pappan och handla barnkläder, hon tipsar om olika vitaminer och folsyra, hon ska lära pappan hur man håller ett barn och att hon kräver en ul-bild. Fullkomligt hysterisk.
Hur som helst, just nu är jag och pappan lite på kant med varandra. Han har under större delen av graviditeten varit fruktansvärt nedlåtande mot mig, påpekat hur jag ser ut och haft en allmänt kränkande attityd gentemot mig. Detta har såklart byggt upp en massa ilska hos mig och detta är en stor del till varför vi ej har kontakt just nu. Nu har alltså han och sambon gaddat ihop sig och hon är fly förbannad för hur jag beter mig mot honom (jag sa att jag inte ville ha honom i förlossningsrummet om han ska ge pikar om mitt utseende, tex att jag gått väldigt sakta och försiktigt när jag haft foglossning så att det känts som ryggen gått av, eller att jag gått upp i vikt.) Han har alltså gått till henne och berättat halva sanningen för att få medhåll och empati. Jag anser att det är jag och pappan som ska ta beslut gällande vårat barn men där tar hon sig friheten att styra och ställa lite som hon känner för. Detta gör ju såklart att jag känner mig helt överkörd och har någonstans tappat förmågan att kunna njuta av detta. Eftersom att han också bestämt sig för att inte följa den planen vi bestämt om hur saker och ting ska se ut (med tanke på att vi varken bor tillsammans eller är ett par) så tänker jag att nästa steg är familjerätten och jag tänkte ringa dem imorgon. Är det någon som har erfarenhet av dem? Vad kan dem hjälpa till med? Hur gör jag om pappan absolut inte vill gå dit?
Känner en sån enorm skuld mot bebis i magen när jag går runt och mår dåligt och känner oro hela tiden. Innan såg jag verkligen fram emot fl, vilket jag gör nu också innerst inne, men nu känns det för det mesta som att allt kommer bli en kamp efteråt. Pappan förstår inte riktigt att man inte bara kan ta barnet under armen och gå hem, och att när man väl kommit hem så krävs lugn och ro. Utan här ska vi åka runt och visa upp bebisen som en rolig docka, helst samma dag.
Nu blev det ett väldigt långt och rörigt inlägg men jag hoppas någon av er orkade läsa :p kände bara att jag var tvungen att skriva av mig!
Var/är ni gifta? Vad jag förstått har han ingen vårdnad om barnet innan ni skrivit på faderskapspapper om ni varit sambo och tror att man då kan kryssa i enskild eller gemensam vårdnad också. Liten parentes mtp ert bråk kring besök efter BB, juridisk kan han alltså inte "ta" barnet eftersom han inte är vårdnadshavare ännu.
Du bor alltså i egen lägenhet nu? Har du någon egen familj eller vän som kan stötta dig? Jag skulle pratat med pappan och sagt att jag hädanefter bara har kontakt med honom och inte den här brorssambon. Du är vuxen och behöver inte umgås med människor du inte tycker om. Säg att om han vill att ni ska ha ett fungerande samarbete framöver så får han ställa upp på dina villkor med fl, BB och besök. Säg det i ett mail eller sms om han inte lyssnar eller om ni börjar bråka/skrika gå ut ur rummet och säg att du kan prata med honom som mellan vuxna. Kanske finns det någon i hans familj, ex farmor, som du kan ringa och resonera med som är vettig som i sin tur kan ge din ex-sambo annat perspektiv?
Familjerätten kan säkert hjälpa till och ge råd om inte annat men det kan ju kännas väldigt anklagande från den andre när man drar det kortet. Men måste man så måste man. Hoppas det löser sig för dig!
