Kan inte göra abort.

Intressant fråga!

Mmm jag läste det. Och ja du väljer ju att börja avla om du behåller eller vad du nu vill kalla det. Misstag kan alla göra men då försöker man väl rätta till dom?

För mig är ett liv ingenting som man enkelt bara rättar till.

Usch så vidrigt skrivet av dig! "Misstag kan alla göra men då försöker man väl rätta till dom?". Hur fan kan man ens säga så till någon? Och dessutom till någon som blivit gravid och har nog med sina känslor och tankar kring det redan så som rädsla,ovisshet,glädje,oro och framför allt KÄRLEK för sitt ofödda barn som HON bär på och som är en del av henne. Det är inte så jävla "bara att rätta till" som du får det att låta som. Du måste vara en empatistörd människa och/eller en man som doppat din lilla räka och gjort en kvinna gravid av misstag för att DU inte kunnat kontrollera dig själv... och nu är du bitter och ser hela kvinnosläktet som vandrande imkringsökande för nästa offer att bli deras babydaddy. Hoppas du aldrig får barn och överför denna synen till hen.

Och ts, gör vad ditt hjärta säger. Resten löser du med tiden. Vet hur svårt det är att ta beslutet som du nu står inför och det enda råd jag har att ge är att beslutet kommer till dig, du kommer snart att veta instinktivt vad det är du vill,vad som är rätt för dig! Lycka till.

Exakt!

Ja som jag skrev innan så är jag kvinna och är varken bitter, empatistörd eller va jag nu blev kallad. Däremot så anser jag att man får kanske se lite längre än till sig själv och sina egna känslor i dessa lägen. Det är ju trots allt fler än ts som drabbas.

"Drabbas" ? Är det ordet du väljer att använda om att ett barn sätts till världen,att man drabbas? Verkligen? Har du barn själv?

Tack! 

Japp precis ordet jag väljer att använda när ett barn sätts till världen med en motvillig förälder( om jag tolkar ts rätt) och en förälder utan resurser att försörja sig själv eller barnet. Menar inte att man måste va rik för att skaffa barn men stabil inkomst och stabilt boende är i mina ögon grundläggande. Ja och en villig pappa. Du har kanske missat att barnfattigdomen i Sverige har ökat rätt rejält mycket pga att folk tycker det är en rättighet att skaffa barn när helst man känner för det, finns ju alltid andra som kan betala :-/

Lite ot men jag tycker dubbelmoralen idag är vidrig det gnälls som fasen på alla sjuka som kostar samhället pengar men det är fullt legitimt att skaffa barn utan att kunna försörja sig. Något som faktiskt är frivilligt medan sjukdom inte är det. Lika bra att skriva Nej jag är inte sjukskriven...,

Ja jag har två barn

Du framför dina ord med beräknad kallt med mål att få ts att dansa efter DINA värderingar och åsikter. Fult. Mycket inhumant att uttrycka dig på det sätt du gör mot en ung, gravid tjej som säkerligen känner sig ensam utan att du tillför ännu mer oro och nedvärderande ord. Vad du önskar och hur du anser kvinnor bör agera är din rätt till egen åsikt men klandra inte någon annan för att de ej delar dessa åsikter med dig.

Vad mer är hur du kan vara så oförstående i denna situation när du själv har två barn är för mig obegripligt. Du menar att barnet är dömt till fattigdom och elände för att hon är arbetslös just nu? Då skall jag meddela dig att jag var arbetslös när jag blev gravid som 20 åring men att allt gick bra för mitt barn ändå. Jag vidareutbildade mig och fick efter det ännu ett barn (!) som inte heller lever i fattigdom då jag direkt efter mammaledigheten fick jobb. Ja, en fördel var att min familj stöttade mig och jag hade stadigt förhållande med pappan som hade fast arbete. Vi är inne på vårt 11 år tsm. Så att hon är Ung är inte en nackdel snarare tvärtom,hon har tiden till sin fördel att studera och hinna bygga sin och sitt barns framtid till något bra.

Om folk kunde sluta agera Gud bakom sina tangenter...

Jag har inte skrivit någonstans att pappan till barnet är motvillig. Han är tvärtom väldigt stöttande och anser att det är mitt beslut. Han är bara en kompis och det var därför jag skrev att relationen är lite problematisk. 

Han pluggar på orten där vi bor och därför skulle jag troligtvis vara ensamstående om jag var tvungen att flytta till en annan ort. 

Jag vill heller inte kräva någonting av honom. Han tar examen 2016 och jag vill inte försvåra hans liv på något sätt. Han är dock en väldigt snäll och omtänksam kille och vill vara en del av barnets liv. 

Att jag inte kan försörja mig i dagsläget stämmer. Men det går ju alldeles utmärkt att skaffa sig en utbildning medans man har barn. Jag kommer inte gå på försörjningsstöd i 18 år. Jag är ung och är villig att kämpa för både mig och mitt barn! 

Hmmm var har jag sagt att nån måste tycka som mig??? Men ber man om råd och åsikter så får man kanske räkna med att folk tycker olika. När någon ställer frågor till mig så måste jag väl få svara. Om du inte håller med så nähä inget jag kommer att ligga sömnlös om nätterna över. Beräknat kallt jaha hur tycker du de skulle ha lagts fram då?? Tror att det spelar ingen roll hur jag hade formulerat mig för du reagerar ju precis som du beskriver mig eller hur. Med påhopp för att du inte delar min åsikt.

Men nu känns det som att diskutionen är över för min del innan det bli bara otrevligt.

Till ts vill ja skriva du sitter i en jävligt jobbig sits,jag förstår det men tänk igenom ditt beslut noga vad du än väljer att göra. Det är helt ditt beslut och de måste det få vara också. Lycka till

Är jag otrevlig? Nej, jag försöker bara säga dig hur oerhört känslokallt och utstuderat nedvärderande du har uttryckt dig. Ja,du hade kunnat formulera dig på ett bättre sätt. Du kallade hennes barn för ett misstag och oavsett om du tycker så eller ej så har väl du ingen rätt att säga så? Får jag då lov att be dig rätta till DINA "misstag"? Nej,för så gör man bara inte oavsett vad jag anser om dig och din arbetsstatus eller boendeförhållanden etc.

Det enda som behöver rättas till här är din människosyn och empatiförmåga eller snarare brist på den. God natt,hoppas du sover lugnt och skönt efter ditt påhopp på en oskyldig tjej vars liv är minst sagt oroligt just nu.

Jag vill börja med att säga att jag förstår att det är tufft jag har varit där.

Jag gjorde en abort i tonåren som inte var mitt beslut. Jag blev ditsläpad av min mamma och så var det med det. Idag vet jag att det var rätt beslut och inget jag ångrar men jag hade behövt mer tid att fatta det beslutet själv. Jag svor att jag aldrig skulle genomgå en abort igen.

När jag var lika gammal som dig blev jag gravid medan jag gick på p-piller. Jag hade inget jobb och ingen bostad. Efter mycket om och men bestämde jag och pappan oss för att köra. Jag fick jobb samma vecka och på ett halvår hade vi skaffat lägenhet och sparat straxt över 100 000 kr.

Idag 4 år senare lever vi fortfarande tillsammans och har det bra med vår son. Men inget blev som vi planerat. Idag är jag fortfarande hemma med sonen. Han föddes förtidigt och är ännu svårt lungsjuk. Det betyder att vi isolerar oss större delen av året, medicinering dygnet runt, jag kan inte jobba utan vi lever helt på min sambos lön som sliter ihjäl sig.

Vi är väldigt ekonomiska och det går runt, sonen har allt han behöver och lite till men det tär på en att leva såhär.

För en månad sen blev jag gravid igen. Oplanerat trots kondom. Vi ville behålla och tyckte det var oerhört kämpigt. Men tillslut valde vi ändå abort. Vi hade kunnat dra in på saker och ha råd med ett barn till. Men vad händer om det barnet också blev sjukt? Då skulle inte vårt liv gå ihop. Det skulle bli helt omöjligt. Om det var ett friskt barn, hur skulle det känna sig med att behöva begränsa sig så pass mycket pga sin storebror, behöva bli iväg släpas till sjukhus stup i kvarten osv. Det barnet skulle i nuläget alltid behöva ta ett steg åt sidan. Det är inte rättvist och inget liv jag vill ge ett barn. Därför valde vi att boka en abort. Dagen efter beslutet fick jag missfall och på något sätt kändes det skönt att det inte är ett beslut jag behövt ta även om jag vet vad det blivit. Det var inte meningen helt enkelt. Jag grät ändå. Både jag och sambon.

Det jag vill få sagt är att du måste tänka längre än dina egna känslor. Inte för att måla fan på väggen men vad gör du om barnet blir sjukt? Vad gör du om du får problem efter graviditeten? Skriv ner dina tankar och få dem på papper. Väg för och nackdelar och försök planera. Det önskar jag faktiskt att någon sagt till mig.

Jag ångrar inte min son men om jag hade vetat hur det skulle bli så vet jag inte om jag tänkt annorlunda. Han är en fantastisk människa och underbar på alla sätt och förgyller vårt liv dagligen. Men när man sitter i din situation är det lät att ha gravidglasöonen på och då år det svårt att se vad gör jag om inte allt går som jag tänkt? Man tror alltid att man ska få friska barn och att allt ska lösa sig. Men det gör inte alltid det.

Se till att tänka genom allt både en och två ggr. Se till att ha en plan. Vad gör jag om allt går åt helvete?

Mitt mål med inlägget är inte att skrämma dig. Bara att du ska reflektera och tänka ett steg till.

Jag önskar dig all lycka och att du fattar rätt beslut för dig!

Man behöver väl ändå inte hålla med ts för att inte räknas som känslokall och påhoppande?!

Vad är det folk inte förstår?? En inre övertygelse om att abort känns fel går inte att prata bort eller övertyga till något annat! För den som verkligen ser barnet som ett liv blir det ju lika orimligt som att någon annan skulle få bestämma livet ur en person (som dom visserligen inte träffat but still) och leva med det resten av livet; att -jag- var orsaken till att -den- dog, jag tog beslutet.

Verkligen inte! Och det var inte det jag sa heller. Om du inte finner något fel med HUR hon skrev VAD hon skrev till ts så orkar jag inte ens bemöda mig med att diskutera detta med dig.

Otroligt hur folk rättfärdigar sina beteenden genom att gömma sig bakom "jag säger bara min åsikt som alla har rätt till". Vilket man kan göra utan att få ts att känna sig lika värdig och stor som en hund...typ.

Jag har varit i samma ålder och situation. Pappan har inte kontakt med barnet idag tyvärr, vilket det verkar som din kommer att ha. Det är väldigt positivt.

Kan du fixa ett jobb snabbt? Hur lång tid har det gått?

Jag har även gjort abort. Det var det bästa i en hemsk situation, men jag kan fortfarande må väldigt dåligt över det ibland.

Jag tycker även i efterhand att jag var lite för ung att få barn när jag var 21, eftersom jag inte riktigt förstod vad jag gav mig in på. Men kärleken till barnet överraskade mig lika mycket (kände inte den förrän barnet fötts+ några timmar). Jag och barnet har en väldigt nära kontakt idag, han är vuxen idag. Det har gått väldigt bra för honom.

Jag har aldrig ångrat mitt beslut att behålla, dock hade jag önskat att förutsättningarna var bättre då det hände, eftersom det finns handlingar, trötthet och fattigdom under den tiden som jag ångrar. hade önskat jag hade haft mer då.