• Anonym (Vill inte)

    Välja mellan kärleken och barnet?

    Jag vet inte om jag måste det, men OM jag måste välja så väljer jag kärleken. 


    Problemet är att en abort skulle äventyra kärleken också. Jag tror jag skulle må fruktansvärt dåligt av att behöva gå igenom det. Jag vill inte. Jag har längtat efter det här barnet och jag är redo. Men jag förstår att han inte känner att det var dags för vi har inte varit tillsammans länge alls och jag håller med om att vi borde ha väntat några månader till.

    Men nu är det ju såhär och vi har ju fortfarande 8 månader tillsammans innan barnet kommer. För mig går det an. Även om det hade varit mer idealt att kanske börja försöka om 6-8 månader. Fast att göra abort nu för att börja försöka om ett halvår känns ju ganska onödigt på nått sätt. Och längre än så vill jag i vilket fall som helst inte vänta... 


    Jag plussade igår morse och jag behövde ungefär 10 minuter på mig att veta vad jag ville göra. Han vill ha mer tid att tänka. Jag lovade att hålla mig öppen för att abort är ett alternativ. Och jag vill göra det. Jag vill inte tvinga honom att bli pappa om han inte är redo. Jag älskar honom mer än jag någonsin trodde var möjligt och det känns otänkbart att något skulle kunna komma emellan oss, vi är som gjorda för varandra. 

    Men för varje dag, varje timme som går kommer jag att komma närmare barnet som redan finns i mig. en del av mig och en del av honom. Även om det bara är ett litet yngel än så vet jag ju att det kommer att bli en levande, älskad människa en dag om jag inte aktivt gör något åt det. 

    Jag sa till honom idag när vi vaknade att vi måste nog bestämma det där ganska snart. Inte för att lägga press på honom men för att jag känner att om vi väntar längre kommer jag inte kunna göra det. 

    Samtidigt vill jag inte säga precis hur jag känner för jag vill inte påverka hans beslut. Även om jag skulle komma fram till att jag inte kan göra abort vill jag inte berätta det förrän han bestämt vad han vill. För det känns viktigt att han får bestämma det för sig själv...

    Tänker jag rätt? 

    Förlåt om det här bara är en massa pladder.. Behövde få tömma ut lite tankar. Och skulle vara jätteglad om någon vill dela sina..


    (Fast undanbeder mig kommentarer om att vi borde varit mer noga med att skydda oss, det vet jag förstås redan, men nu blev det såhär)


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-05-31 05:54
    Efter han fått tänka i tre dagar hade han äntligen insett att han väldigt gärna ville ha barnet och att motståndet mest berodde på yttre faktorer som vad släkten ska säga och den allmänna känslan av att det var lite klantigt av oss...

    I själva verket visste vi ju båda från början att det är familj vi vill ha och vi hade aldrig täntk vänta mer än några månader så det är egentligen självklart att ta det som det kom nu.

    Jag är så lycklig att han kom fram till det själv och att jag äntligen hittat en man som känner lika som jag på den punkten. Jag hade aldrig kunnat stå ut med att vara tillsammans med någon i flera långa år innan man går vidare och bildar familj. Och precis så känner han också.

    Som flera sagt i trådsvaren känner jag också:

    Att göra abort hade varit fruktansvärt.

    Men att köra över hans vilja och tvinga honom att bli förälder fast han inte ville hade varit ännu värre. Jag är nästan säker på att jag inte hade gjort det mot honom.

    Tur att jag slapp välja

    Tusen tack för allt stöd! Det behövde jag verkligen. Jag är så glad att den här sidan finns så man kan få ur sig såna här tankar och folk lyssnar och bryr sig.

    KRAM!!
  • Svar på tråden Välja mellan kärleken och barnet?
  • tankfull
    Anonym (:)) skrev 2015-05-29 12:05:28 följande:
    Finns något som heter kondom!!! Vill man inte göra någon på smällen använder man den ;) Men många killar ska vara efter kloka... Men ändå vara med och bestämma när det handlar om vad kvinnan ska göra med sin kropp och barnet. Hur vore det om de redan från början tog ansvar??? Det gick ju bra att ligga... Var han inte redo, skulle HAN skydda sig!!!
    Ja, TS ville ju inte diskutera den delen med att skydda sig skrev hon i trådstarten, så det kan ju vara så att det är hennes fel att hon blivit gravid och killen trodde hon hade skydd - det framgår ju inte! Det finns till och med tjejer som säger att de har skydd (som sen helt otippat inte fungerar) för att de vill bli gravida. Det finns tjejer som påstår att de inte kan bli gravida och sen blir det ändå.
    Och att killen har lika mycket rätt att bestämma då ingen av parterna skyddat sig men båda två ska bli föräldrar måste väl ändå vara det schysstaste!
  • tankfull
    Anonym (Sara) skrev 2015-05-29 12:40:22 följande:
    Så hon ska ta HELT och HÅLLET hänsyn till killen om han inte vill bli pappa och låta sig bli överkörd? För att inte killen kan bestämma själv över den delen men hon ska inte tänka på sitt eget liv och vad HON vill för att? Hon ska bara INTE göra det hon vill för att killens liv förstörs om hon behåller mot hans vilja? Skämtar du med mig!

    Vill han inte ha med henne och göra kan han dra, så är inte hans liv förstört som du påstår.

    Gör man en abort mot sin egen vilja blir det ett trauma, det kan bli riktigt allvarligt om man har otur!

    Och TS, tänkte på en sak jag glömde skriva. Väljer du att behålla och det inte funkar mellan er/killen inte ens försöker få det att fungera då hade det ändå inte funkat om du gör abort.
    Barnet är till hälften hans, varför ska han inte få vara med och bestämma då?
    Det handlar om ett barns liv också, inte bara en graviditet - det är väl oerhört konstigt om man bara tycker pappan kan dra om det inte passar!
    Du resonerar väldigt omoget måste jag säga. Att abortera ett helt oplanerat foster i en väldigt tidig graviditet om man har en normal fertilitet och kan bli gravid igen under bättre förutsättningar är ingenting jämfört med kampen som ensamstående mamma utan att barnet får ha en bra pappa som gärna vill finnas där.
    Om TS har tur så vill killen bli pappa och allt går bra. Det jag vänder mig mot är när man påstår att mannen har ett val när det inte är så i realiteten.
  • Anonym (:))
    tankfull skrev 2015-05-29 13:14:50 följande:

    Ja, TS ville ju inte diskutera den delen med att skydda sig skrev hon i trådstarten, så det kan ju vara så att det är hennes fel att hon blivit gravid och killen trodde hon hade skydd - det framgår ju inte! Det finns till och med tjejer som säger att de har skydd (som sen helt otippat inte fungerar) för att de vill bli gravida. Det finns tjejer som påstår att de inte kan bli gravida och sen blir det ändå.

    Och att killen har lika mycket rätt att bestämma då ingen av parterna skyddat sig men båda två ska bli föräldrar måste väl ändå vara det schysstaste!


    Spelar ingen roll, vill man vara säker skyddar man sig!!! Finns inget annat!!! Barnet hamnar i kvinnans kropp det är hon som måste göra ingreppet!!!! Alltså måste hon vara säker på vad hon vill!! Amen!!!
  • tankfull
    Anonym (:)) skrev 2015-05-29 13:38:05 följande:
    Spelar ingen roll, vill man vara säker skyddar man sig!!! Finns inget annat!!! Barnet hamnar i kvinnans kropp det är hon som måste göra ingreppet!!!! Alltså måste hon vara säker på vad hon vill!! Amen!!!
    BS. Om en kvinna påstår att hon tar p-piller eller nåt annat och att hon inte har könssjukdomar så litar mannen på att hon talar sanning. Det finns egentligen ingen tidsgräns för då man kan känna att man sluta med kondom och vara helt säker - så då måste man ha kondom även i långa förhållanden varje gång man har sex. Och det har folk inte.

    Och om en kvinna inte vet om hon är redo att bli mamma el inte eller om mannen hon ligger med är redo att bli pappa så är det väl fruktansvärt viktigt att hon ser till att skydda sig - annars får hon kanske gå med på att göra abort då.
    En abort innebär inte att man aldrig kan bli gravid igen. Men ett barn förändrar hela livet. Amen!
  • The past is now

    Men alltså om han nu inte vill bli pappa så varför använde han inte kondom? Helt makalöst slappt av honom. Behåll barnet om DU vill ts. INGEN kan tvinga dig att göra abort.

  • Anonym (:))
    tankfull skrev 2015-05-29 14:05:14 följande:

    BS. Om en kvinna påstår att hon tar p-piller eller nåt annat och att hon inte har könssjukdomar så litar mannen på att hon talar sanning. Det finns egentligen ingen tidsgräns för då man kan känna att man sluta med kondom och vara helt säker - så då måste man ha kondom även i långa förhållanden varje gång man har sex. Och det har folk inte.

    Och om en kvinna inte vet om hon är redo att bli mamma el inte eller om mannen hon ligger med är redo att bli pappa så är det väl fruktansvärt viktigt att hon ser till att skydda sig - annars får hon kanske gå med på att göra abort då.

    En abort innebär inte att man aldrig kan bli gravid igen. Men ett barn förändrar hela livet. Amen!


    Så är det tyvärr, vill man inte bli gravid, göra en annan gravid, eller få andra roliga sjukdomar... Ja då har man ett ansvar mot sig själv att skydda sig :) Finns också dagen efter piller om kodisen skulle spricka... Vet att många inte gör det!!! Men så är det, hur tråkigt det en är :( Nu tror inte jag TS har lurat sin kille, hoppas inte det!!! För det är sjukt!!! Utan han viste någ hur det stog till.. Men vad vet jag?! Vet bara att man använder inte abort som preventivmedel... Ja man kan bli skadad av en abort... Man kan bli steril eller bli svårt att bli gravid, deprimerad... Det är ett in grepp i kvinnans kropp, kroppen som kvinnan själv är chef över!!! Som man bäddar får man ligga....
  • Miss Skywalker
    tankfull skrev 2015-05-29 14:05:14 följande:

    BS. Om en kvinna påstår att hon tar p-piller eller nåt annat och att hon inte har könssjukdomar så litar mannen på att hon talar sanning. Det finns egentligen ingen tidsgräns för då man kan känna att man sluta med kondom och vara helt säker - så då måste man ha kondom även i långa förhållanden varje gång man har sex. Och det har folk inte.

    Och om en kvinna inte vet om hon är redo att bli mamma el inte eller om mannen hon ligger med är redo att bli pappa så är det väl fruktansvärt viktigt att hon ser till att skydda sig - annars får hon kanske gå med på att göra abort då.

    En abort innebär inte att man aldrig kan bli gravid igen. Men ett barn förändrar hela livet. Amen!


    Vem är det som snackar BS?! Tänk att det behöver hon inte alls göra om hon inte vill..
  • velo

    Har inte läst alla kommentarer, men vad kommer vara annorlunda mellan er inom 6 månader? 6 mån är ju en jättekort tid i ett förhållande!:) jag och min man hade varit ihop i 13 år när vi fick vår första son och jag har nästan upplevt att det har varit jobbigare för oss med alla omställningar när vi fick barn, än för våra vänner som inte hade varit ihop alls länge när dom fick barn! Vi hade så extremt invanda rutiner och roller i vårt liv så det blev en chock när detta inte stämde längre!!:) kör på bara, ni har inget att förlora!!:)

  • Anonym (Sara)
    tankfull skrev 2015-05-29 13:28:20 följande:

    Barnet är till hälften hans, varför ska han inte få vara med och bestämma då?

    Det handlar om ett barns liv också, inte bara en graviditet - det är väl oerhört konstigt om man bara tycker pappan kan dra om det inte passar!

    Du resonerar väldigt omoget måste jag säga. Att abortera ett helt oplanerat foster i en väldigt tidig graviditet om man har en normal fertilitet och kan bli gravid igen under bättre förutsättningar är ingenting jämfört med kampen som ensamstående mamma utan att barnet får ha en bra pappa som gärna vill finnas där.

    Om TS har tur så vill killen bli pappa och allt går bra. Det jag vänder mig mot är när man påstår att mannen har ett val när det inte är så i realiteten.


    Tankfull: det jag menar är inte att man inte är 2, det jag menar är att man är 2! Men hon ska i behöva tvinga sig att iföra våld mot sin kropp, man dödar ett foster som en dag hade kunnat bli människa. För att hans liv inte ska förstöras, hennes liv kan förstöras om hon tex gör abort mot sin vilja.

    Du känner inte mig men du är välkommen att ha uppfattningen om att jag låter omogen.

    Jag ser inte allt svart på vitt, jag är inte iskall.

    Jah säger inte att jag tycker det är rätt att killen drar, jag säger att han har alltid ett val. Och om han nu är en kille som sticker så vill man åndå inte va med honom tänker jag. Så då är den anledningen att dom ska hålla ihopa om hon gör abort blåst iaf.
  • tankfull
    Anonym (Sara) skrev 2015-05-30 08:51:44 följande:
    Tankfull: det jag menar är inte att man inte är 2, det jag menar är att man är 2! Men hon ska i behöva tvinga sig att iföra våld mot sin kropp, man dödar ett foster som en dag hade kunnat bli människa. För att hans liv inte ska förstöras, hennes liv kan förstöras om hon tex gör abort mot sin vilja.

    Du känner inte mig men du är välkommen att ha uppfattningen om att jag låter omogen.

    Jag ser inte allt svart på vitt, jag är inte iskall.

    Jah säger inte att jag tycker det är rätt att killen drar, jag säger att han har alltid ett val. Och om han nu är en kille som sticker så vill man åndå inte va med honom tänker jag. Så då är den anledningen att dom ska hålla ihopa om hon gör abort blåst iaf.
    Jag har genomgått två skrapningar i mitt liv. Den ena var för att jag absolut inte ville ha barn med mannen ifråga (och hade han kunnat tvinga mig in i ett föräldraskap då hade jag inte varit glad) och den andra skrapningen var ett foster som var oerhört efterlängtat men som dog i magen. Så nej, jag är inte iskall.
    Men om man kan bli gravid på nytt måste inte en abort vara så traumatisk - jag tycker det är en mycket större grej att köra över pappans vilja och på så vis påverka barnets liv på ett negativt sätt. Du menar att pappan "har alltid ett val" - men vilket är hans val egentligen om han till varje pris tvingas bli förälder? Valet att han kan dra om det inte passar? Det tycker jag är ett rätt kallt sätt att se på saken.
  • Anonym (Vill inte)
    Anonym (:)) skrev 2015-05-29 12:05:28 följande:
    Finns något som heter kondom!!! Vill man inte göra någon på smällen använder man den ;) Men många killar ska vara efter kloka... Men ändå vara med och bestämma när det handlar om vad kvinnan ska göra med sin kropp och barnet. Hur vore det om de redan från början tog ansvar??? Det gick ju bra att ligga... Var han inte redo, skulle HAN skydda sig!!!
    tankfull skrev 2015-05-29 13:14:50 följande:
    Ja, TS ville ju inte diskutera den delen med att skydda sig skrev hon i trådstarten, så det kan ju vara så att det är hennes fel att hon blivit gravid och killen trodde hon hade skydd - det framgår ju inte! Det finns till och med tjejer som säger att de har skydd (som sen helt otippat inte fungerar) för att de vill bli gravida. Det finns tjejer som påstår att de inte kan bli gravida och sen blir det ändå.
    Och att killen har lika mycket rätt att bestämma då ingen av parterna skyddat sig men båda två ska bli föräldrar måste väl ändå vara det schysstaste!

    Okej. Avskyr att ni måste göra gissningar, men för att undvika vidare vilda spekulationer så får jag väl bemöta detta:


    Redan innan vi hade sex första gången hade jag berättat att jag inte gick på p-piller.


    När vi började frågade han om vi skulle skydda oss. Jag sa att jag tyvärr inte hade några kondomer hemma och att det mycket väl kunde vara risk för graviditet men att jag trodde att ägglossningen redan varit. Jag var alltså tydlig med att det var en risk vi tog och vi valde att ta den risken. 

    Dumt och oansvarigt? Ja, absolut. Men det var åtminstone ömsesidigt. Ingen av oss lurade den andra. 

  • Anonym (*)

    Om ni ändå ska skaffa barn om 6 månader, så spelar det väl ingen roll.  Vad händer om  6 månader som gör det mer passande då?

    Känns ju löjligt/dumt att göra abort nu, för att sedan skaffa barn om 6 månader.

  • Anonym (Vill inte)
    Anonym (*) skrev 2015-05-30 19:26:49 följande:

    Om ni ändå ska skaffa barn om 6 månader, så spelar det väl ingen roll.  Vad händer om  6 månader som gör det mer passande då?

    Känns ju löjligt/dumt att göra abort nu, för att sedan skaffa barn om 6 månader.


    Exakt!

    Det var precis det han kom fram till också när han väl tänkt färdigt oh kommit över känslan av "vad ska mamma säga"

    Jag har aldrig kunnat föreställa mig att vara tillsammans med någon i flera år innan man går vidare, jag tror inte jag skulle stå ut utan det skulle nog falla inom ett år om det inte fanns plan på familj nästan från början. Det är ju familj jag vill ha, jag har inget intresse av att bara vara ett par jättelänge först. 

    Aldrig tidigare har jag lyckats hitta någon som känner lika dant, men nu äntligen har jag visst det

    Jag ändrar i trådstarten så alla vet att problemet är borta nu.

    För er som vill fortsätta diskutera sexualmoral eller lämplig ålder att inte göra abort så finns ju tråden kvar, men jag tror jag lämnar den nu.

    Tusen tack för stöd!
  • Anonym (Vill inte)
    tankfull skrev 2015-05-30 09:37:35 följande:
    Jag har genomgått två skrapningar i mitt liv. Den ena var för att jag absolut inte ville ha barn med mannen ifråga (och hade han kunnat tvinga mig in i ett föräldraskap då hade jag inte varit glad) och den andra skrapningen var ett foster som var oerhört efterlängtat men som dog i magen. Så nej, jag är inte iskall.
    Men om man kan bli gravid på nytt måste inte en abort vara så traumatisk - jag tycker det är en mycket större grej att köra över pappans vilja och på så vis påverka barnets liv på ett negativt sätt. Du menar att pappan "har alltid ett val" - men vilket är hans val egentligen om han till varje pris tvingas bli förälder? Valet att han kan dra om det inte passar? Det tycker jag är ett rätt kallt sätt att se på saken.
    Bra! Det var precis så jag kände också. 

    Abort hade varit fruktansvärt.

    Men att köra över hans vilja och tvinga honom in i föräldraskap om han verkligen inte var redo hade varit mycket värre

    Tur att jag slapp något av det. 

    Och tack för dina kloka ord!
  • Anonym (:))
    Anonym (Vill inte) skrev 2015-05-31 05:45:34 följande:

    Exakt!

    Det var precis det han kom fram till också när han väl tänkt färdigt oh kommit över känslan av "vad ska mamma säga"

    Jag har aldrig kunnat föreställa mig att vara tillsammans med någon i flera år innan man går vidare, jag tror inte jag skulle stå ut utan det skulle nog falla inom ett år om det inte fanns plan på familj nästan från början. Det är ju familj jag vill ha, jag har inget intresse av att bara vara ett par jättelänge först. 

    Aldrig tidigare har jag lyckats hitta någon som känner lika dant, men nu äntligen har jag visst det

    Jag ändrar i trådstarten så alla vet att problemet är borta nu.

    För er som vill fortsätta diskutera sexualmoral eller lämplig ålder att inte göra abort så finns ju tråden kvar, men jag tror jag lämnar den nu.

    Tusen tack för stöd!


    Härligt :))))) Grattis och lycka till :))))
  • Anonym (hmmm)
    Anonym (Vill inte) skrev 2015-05-30 19:03:05 följande:
    tankfull skrev 2015-05-29 13:14:50 följande:
    Ja, TS ville ju inte diskutera den delen med att skydda sig skrev hon i trådstarten, så det kan ju vara så att det är hennes fel att hon blivit gravid och killen trodde hon hade skydd - det framgår ju inte! Det finns till och med tjejer som säger att de har skydd (som sen helt otippat inte fungerar) för att de vill bli gravida. Det finns tjejer som påstår att de inte kan bli gravida och sen blir det ändå.
    Och att killen har lika mycket rätt att bestämma då ingen av parterna skyddat sig men båda två ska bli föräldrar måste väl ändå vara det schysstaste!

    Okej. Avskyr att ni måste göra gissningar, men för att undvika vidare vilda spekulationer så får jag väl bemöta detta:


    Redan innan vi hade sex första gången hade jag berättat att jag inte gick på p-piller.


    När vi började frågade han om vi skulle skydda oss. Jag sa att jag tyvärr inte hade några kondomer hemma och att det mycket väl kunde vara risk för graviditet men att jag trodde att ägglossningen redan varit. Jag var alltså tydlig med att det var en risk vi tog och vi valde att ta den risken. 

    Dumt och oansvarigt? Ja, absolut. Men det var åtminstone ömsesidigt. Ingen av oss lurade den andra. 


    Låter mer som du planerat denna graviditet. Tyvärr men killar/män tänker inte som vi gör. Så kan nog känna att du har lurat in honom i detta.
  • Anonym (:))
    Anonym (hmmm) skrev 2015-06-02 09:50:29 följande:

    Låter mer som du planerat denna graviditet. Tyvärr men killar/män tänker inte som vi gör. Så kan nog känna att du har lurat in honom i detta.


    Men skit... Hon har varit ärlig!!! Om han lyssnar med "lillhjärnan" får han ju skylla sig själv!!! Killar inte dumma, dom vet nog hur barn blir till ;) Tur att båda blev glada ändå :)
  • Miss P
    tankfull skrev 2015-05-29 11:42:50 följande:
    Visst kan det dröja - jag var själv 36 år då jag blev gravid igen men då hade jag varit ihop med pappan 4 år och vi beslöt tillsammans om graviditeten. Jag tycker att det är oschysst att tvinga någon att bli förälder om han inte vill och det är en dålig start på ett gemensamt föräldraskap oavsett om man fortsätter leva ihop eller inte. Men det är mer förståeligt att man behåller barnet även om pappan är tveksam om man själv är gammal och kanske inte får fler chanser. Är man 27 år så har man förhoppningsvis många fertila år kvar.

    TS säger att hon vill ge killen hon varit ihop med i drygt en månad en chans att fundera på om han vill bli förälder ihop med henne, hur man nu kan avgöra det utan att känna nån - men samtidigt gör hon klart för oss att hon vill behålla barnet oavsett vad killen säger och då bestämmer hon över resten av den killens liv.
    Jag hade inte velat att nån annan tvingade mig att bli mamma!

    TS har ju redan bestämt sig och vill egentligen bara prata av sig och få de "rätta svaren" som stämmer med hennes vilja att fortsätta graviditeten. Jag hoppas att killen känner att han vill bli pappa och att allt går bra i fortsättningen, men jag tycker det är fel om TS beslutar över killens huvud och inte låter honom bestämma över sitt liv.
    Jag var tillsammans med min pojkes pappa när jag blev gravid. Men då han tydligen inte var klar med sitt liv när det kommer till vissa saker som jag absolut inte behöver gå in på här så avslutade jag vår relation då han hellre valde att inte leva med mig. Han ville också ha barnet. Så jag lurade inte honom till någonting. Vi använde kondom i början av vårt förhållande. Han visste hela tiden om att jag inte åt några p-piller eller hade något annat skydd. Han visste att blev jag gravid så skulle jag behålla barnet. Han hade mer koll än mig när jag i stortsätt skulle ha min mens än vad jag själv hade. Han var med mig under hela graviditeten och stöttade mig och även på förlossning. Han tar sitt ansvar för sin son. Han har ändrat lite på sitt liv sedan hans son kom. Det ser jag som positivt,
  • Miss P
    Anonym (:)) skrev 2015-05-29 11:08:05 följande:

    Finns inga garantier även om man varit tillsammans i 10år.... Det finns tjejor som hamnat i klemateriet redan i 30års åldern... Det som är självklart i dag, behöver inte vara det imorgon!!! Ts är inte 18... Utan ändå rätt "gammal"...


    Håller med dig helt å hållit...
Svar på tråden Välja mellan kärleken och barnet?