• 999

    Avsaknad av spermier

    igår fick min man och jag besked på hans spermaprov, på vårt första utredningssamtal. Visade sig att det hittats 0 spermier i hans sädesvätska! Känns som att vi har hamnat i en mardröm som vi inte lyckas vakna upp ur... 
    Nu vill jag höra om det finns fler som fått det beskedet och vad som hände sen? Hur gick det? 

    Min man fick lämna blodprov igår för att se om orsaken är pga. kromosomfel eller hormoner samt så kände läkaren på hans pung och konstaterade att den är något mindre än "normalt". 

    Kan ni som varit eller är med om detta dela med er? Jag behöver känna att vi inte är ensamma i hela världen om detta! Även om jag såklart inte önskar någon denna mardröm! 

  • Svar på tråden Avsaknad av spermier
  • 999
    mooonwalker skrev 2017-09-07 17:00:08 följande:

    Om de skulle hitta bra spermier tror jag de fryses ned, men eftersom spermierna de hittade vid den öppna testikelbiopsin var orörliga gick det inte att frysa ned dem då.

    Ja, jag ska göra äggutplocket samma dag. Min man är dock väldigt nervös inför sin operation. Förra operationen sövdes han för då var det en urolog som opererade och han sa att det var standard vid ett sådant ingrepp. Den här gången så är det inte urologerna som opererar. Nu kommer han ju i princip göra samma operation, fast de kommer använda ett mikroskåp så de kan välja ut de "bästa delarna", men den här gången ska han vara vaken. Han hade väldigt ont efter förra operationen, så jag tror att han är mer nervös den här gången än förra. Men jag börjar ju spraya den 13 september, så operationerna kommer inte bli förrän vecka 42. Vi har inte fått något exakt datum ännu. 


    Min man har gjorde både testikelbiopsi och mikrotese. Han fick lokalbedövning vid båda ingreppen, men inför mikrotesen fick han också morfin i armen, så han kunde säga till under ingreppet om han ville att de "fyllde på" med morfin. Han var såklart öm och svullen i några dagar och hade svårt att gå ordentligt, men det var inte farligare än så. Han fick smärtstillande för de första dagarna. Det kommer nog gå bra!
  • 999
    NZZZZ skrev 2017-09-06 18:51:47 följande:

    Vi ska få kallelse till vår läkare igen där vi ska diskutera vidare behandling. Pratade med läkaren som utförde TESAN igår om donationsbiten om oron kring chanserna att lyckas med donation. Han tyckte inte alls jag skulle vara orolig över den biten, trots att de verkar som jag inte har ÄL varje månad (mycket hög äggreserv). Men han pratade även om att de skulle bli mer vanligare med ivf än insemination också. Jag har ju funderat mycket på vad man ska köra igång med, vad som ger bäst chans. Är beredd att genomföra ivf om det innebär att processen mot ett barn går snabbare pga min ÄL. Men vi får se. Hoppas iallafall på att starta nästa år, tror inte vi hinner tidigare än så. Äter ju levaxin också för att minska på värden så det behöver stabiliseras :)


    Hur har det varit för er inför att fatta beslutet att gå vidare med donation? Var det ett enkelt beslut?
  • NZZZZ
    999 skrev 2017-09-09 12:34:12 följande:

    Hur har det varit för er inför att fatta beslutet att gå vidare med donation? Var det ett enkelt beslut?


    Jag har vetat sen dag 1 att det har varit mitt alternativ om jag ska få vara med min man. Många kanske tänker att det vore lättare för mig att dra första dagen vi sågs då mina känslor inte var fullt utvecklade men jag kände i hela kroppen att det var han med stort H så fort jag såg honom. Så fort han omfamna mig så kändes det som att "komma hem". Vi hade en tuffare startsträcka än många nykära par (ny utredning osv). Jag har inga problem att använda mig av donerade spermier. Jag gör hellre det än lämnar min man och hittar ny kille bara för han har spermier. Min man är utan tvekan den bästa killen jag mött. Han behandlar mig som en drottning och gör allt för mig. Han är fantastisk och han kommer bli såååån underbar pappa.

    Jag tänker längre än det sorgfyllda i att använda donator, jag lider dock verkligen för vi ej kan ha sex och bli med barn och att jag ej kommer se honom utseendemässigt i framtida barn. Det gör förbannat ont! Men mer ont skulle det göra utan honom. Jag älskar verkligen honom, det vi har är äkta och starkt. Jag skulle säkert bli gravid med en annan man men jag tvivlar tvivlar tvivlar på att få uppleva den här kärleken igen. Därför är det enkelt beslut. Jag väljer kärleken med donation över helt biologiska barn utan denna kärlek.

    Min enda oro är att inte bli gravid, jag känner att allt hänger på mig nu. Känner ngn likadant? Har dessutom en höööög äggreserv (9.08) men läkaren har inte sagt ngt om PCO vilket är vanligt vid hög äggreserv. Är orolig att så många ägg kan vara negativt men hört tvärtom.

    Jag känner med dig som inte får ro i beslutet. Kan du försöka sortera de tyngsta tankarna? Du får ju bli biologisk mamma. Din man man vill ha barn. Vad är det största hindret? Skulle du kunna lämna din man och träffa ngn annan? Är adoption kanske mer lämpligt?
  • NZZZZ

    Angående att berätta för barnen sedan. Som det känns nu kommer jag göra det. Varför har jag ångrat mig? Jag vill att våra framtida barn ska växa upp med mina värderingar. Kärlek utgör en familj. Om jag ska lära ut det till våra barn så ska jag själv inte gömma det faktum att de blev till på det sättet! Kommer läsa böcker där det finns med från start. Jag är stolt över att kärleken är såpass stark att man överväger dessa metoder ens. Många lämnar infertila partners, vi får inte glömma bort hur påfrestande detta är, många väljer bort det direkt genom att gå. Har tagit över ett år med terapi och bearbetning för att komma hit dessutom. Nu hoppas jag på att storken kommer bara :)

  • NZZZZ

    Hej igen!

    Ni som hade samtal inför donationsbehandling, hade ni två olika besök? Står såhär i mina papper "ni kommer få en tid för medicinsk bedömning av läkare och därefter en tid för psykosocial bedömning av kurator".

    Frågar för att vi kommer ju söka oss utomlands och genomföra vården, men för att få ersättning i efterhand måste vi ha intyg på prövningen från Sverige.

  • MariaC
    NZZZZ skrev 2017-09-12 16:47:26 följande:

    Hej igen!

    Ni som hade samtal inför donationsbehandling, hade ni två olika besök? Står såhär i mina papper "ni kommer få en tid för medicinsk bedömning av läkare och därefter en tid för psykosocial bedömning av kurator".

    Frågar för att vi kommer ju söka oss utomlands och genomföra vården, men för att få ersättning i efterhand måste vi ha intyg på prövningen från Sverige.


    Vi ska påbörja nu och har fått en tid till läkare och barnmorska och sedan en tid till kurator. Tanken var att allt skulle ske på samma dag eftersom vi har fyra timmar resväg en väg men de fick inte ihop det med tiderna.
  • NZZZZ
    MariaC skrev 2017-09-14 22:37:29 följande:

    Vi ska påbörja nu och har fått en tid till läkare och barnmorska och sedan en tid till kurator. Tanken var att allt skulle ske på samma dag eftersom vi har fyra timmar resväg en väg men de fick inte ihop det med tiderna.


    Åh ok! Förstod inte vad läkaren skulle göra för bedömning. Kuratorn förstår jag men läkaren?!
  • MariaC
    NZZZZ skrev 2017-09-14 22:48:46 följande:

    Åh ok! Förstod inte vad läkaren skulle göra för bedömning. Kuratorn förstår jag men läkaren?!


    Läkaren ska bestämma vilken behandling man ska gå vidare med. Samma som inför vanliga IVF.en Vet inte hur de blir när ni ska söka er till utlandet. Då behövs ju inte den bedömningen härifrån.
  • NZZZZ
    MariaC skrev 2017-09-15 09:49:21 följande:

    Läkaren ska bestämma vilken behandling man ska gå vidare med. Samma som inför vanliga IVF.en Vet inte hur de blir när ni ska söka er till utlandet. Då behövs ju inte den bedömningen härifrån.


    Jaha... Men läkaren har redan sagt att donation är vårt val? Känns rent spontant som att det är lättast att bara byta landsting istället. Hon på försäkringskassan sade att de ville ha ett intyg från en läkare som pratade om de psykosociala men det är inte ens läkaren som gör den formen av utredning.
  • MariaC
    NZZZZ skrev 2017-09-15 14:12:23 följande:

    Jaha... Men läkaren har redan sagt att donation är vårt val? Känns rent spontant som att det är lättast att bara byta landsting istället. Hon på försäkringskassan sade att de ville ha ett intyg från en läkare som pratade om de psykosociala men det är inte ens läkaren som gör den formen av utredning.


    På besöket med läkaren planerar man fortsätt behandling, alltså om man ska göra insemination eller IVF med donerat, hormonbehandling osv. Sen gör kuratorn den psykosociala utredningen.

    FK menar kanske att det är läkaren som måste styrka genom ett intyg att ni blivit godkända för donation. Det är ju ibland väldigt formellt vem som skriver intyg osv.

    Vad menar du med byta landsting?
Svar på tråden Avsaknad av spermier