Avsaknad av spermier
Jag kan lova att man inte bryr sig det minsta när barnet väl är här. Jag gick igenom en krasch när jag väl blev gravid med hjälp av donation... För det var inte alls så jag hade tänkt mitt liv. Men idag är jag så glad att möjligheten finns och jag har aldrig varit så tacksam som jag är för vår son. Så ofta som jag tänker på att det inte var en självklarhet att jag hade fått vara med på babysimet, att jag fått vara med på familjecentralen, att jag fått sitta där med vår son i knäet och sjunga de där fåniga sångerna och se hans glädje.... Det är värt så jäkla mycket att inga ord kan beskriva. Jag tror inte att jag hade känt samma tacksamhet om vår väg till barn inte hade varit lika tung som den blev. Så oavsett vad man måste ta sig igenom för att få lyckan så är det värt det i slutändan. Barn ger så mycket glädje och livskvalitet och är det barn man vill ha i sitt liv så är det värt varenda minut av kämpande för att till slut lyckas. Jag håller mina tummar för att ni också får barn till slut, på vilket sätt det än blir!
Hur länge fick ni kämpa? Stor kram!