BF Oktober 2016
Jag hade RUL i torsdags morse och allt såg bra ut, men FRUKTANSVÄRT nog så hade jag mage att bli besviken över att det är ytterligare en liten pojke där inne. Jag grät hela dagen, inte över min lille son där inne utan över att jag skämdes så fruktansvärt mycket: HUR kunde jag tycka att det spelar någon roll?! Jag har den absolut ljuvligaste, underbaraste tvååriga pojken hemma och skulle inte kunna älska någon mer än jag älskar honom, det om något borde väl tyda på att jag kommer att känna likadant för lillebror?
Men det är nog så enkelt som att det här är vårt sista barn, och jag har från att jag var riktigt liten föreställt mig den dotter jag en dag skulle få. Har liksom sett henne framför mig så länge att det nu kändes som om jag förlorade henne, att ett verkligt barn togs ifrån mig.
Framåt eftermiddagen råkade jag hitta ett pojknamn som kändes HELT rätt, och plötsligt tog bilden av lillebror form inne i huvudet. Allt började kännas så himla mycket bättre. Både maken och sonen tyckte som tur är också om namnet - så nu väntar vi med spänning och glädje på att få träffa lillebror Edison i höst!
