Tvillingar på 5 månader och gravid igen

Ingen är allsmäktig men det har gått bra

Självklart men 11månader emellan anser jag vara att ha tvillingar från 11månaders ålder, mina barn har varit väldigt små och sköra från födseln, sen är inget lätt i livet alla ställs vi inför utmaningar, jag hade en en farmor med grav alzheimers och en farfar som fick stroke i samma veva som ja var den enda som kunde hjälpa dom på rätt väg, så oavsett olika åldrar tätt eller samtidigt så ger livet än omgång som man får kämpa sig upp för, sen är alla olika självklart....

Hur kan du rekommendera någon att skola in nyblivna 1-åringar på förskolan? Och för att få mer tid till bebisen! Galet att folk ens får göra så! Då menar jag när de är så små

Bättre för barnen att börja på förskolan runt 1,5år, dom integrerar sig bättre samt får dom lära sig att röra sig bland andra barn, man kan ju alltid ha kortare dagar Min son börja när han var 2,5 och hade jättesvårt att anpassa sig medans dottern var 1,5år och henne gick det galant för, sen e ju alla olika individer

Vet en familj som fick 7 barn på 7 år(tvillingar ),och dom klarade det.

Apropå inskolning av barn på förskolan. Många barn skulle säkert välja att vara hemma bra mycket längre än till 1 år - om barnen fick bestämma och om det var möjligt. Men det går inte alltid, av olika skäl. I ett sånt här fall när mamman/paret överväger abort för att de inte vet om de över huvud taget orkar med ett barn till, så tycker jag inte frågan om lämplig tid för inskolning av barn känns relevant alls. Om det nu skulle vara så att ts känner att en inskolning av tvillingarna på förskolan vid fyllda 1 år är det avgörande som gör att de kan/orkar/vill behålla det nya barnet, då är det ju fint att denna möjlighet finns och onödigt att skuldbelägga. Inte kan man välja abort bara för att man vill skola in barnen på förskolan ett halvår senare! (Sen kan det ju finnas skäl till abort ändå, men det är en annan sak). Jag är absolut ingen förskoleivrare, jag skulle gärna låta mina barn vänta till 3 år om jag kunde, men det är inte alla som har ork eller möjlighet.
Om man ser det i ett internationellt perspektiv är för övrigt 1 års inskolning en lyx. I många europeiska länder får bebisar som bara är några månader barnomsorg. Allt är relativt. 

Jag har ungefär den skillnaden mellan mina barn, fast tvärtom.., det är jäkligt tufft, särskilt första året men se till att ordna så att ni båda är hemma samt fixa mycket avlastning utifrån; anhöriga, städhjälp, hemkörning av mat, allt ni kommer på! Och lova varandra att inte ens tänka på separation de första 3-4 åren, så tror jag ni fixar det! Jag tror faktiskt det kan bli lite lättare att den lille är enlingen (förhoppningsvis). För någonstans i tvåårsåldern börjar barnen fatta lite mer vad man säger och är inte fullt lika farliga för sig själva längre. Vi har inte haft vår stora på förskola, men det är ju något ni kan överväga lite längre fram om ni vill.

Jag har skolat in flera 2 åringar och det har gått bra så det är väldigt olika. Dessutom är det stor skillnad på ett barn på 12-13 månader och ett barn på 18 månader. Jag skrev nybliven ettåring. Jag tror definitivt de flesta 1 åringar hellre är med sina föräldrar än på förskolan, annars kan man ju undra vad det är för fel hemma.

Hej igen

Tack för allt alla har delat med sig av.

Vi överväger abort. Nu känns det som att jag måste förklara mig. Ursäkta mig. Och det är ytterligare sten i ryggsäcken. Vi har kämpat hårt för att få våra tvillingar och jag vill vara där för dem till 100 procent. Min man och jag har pratat och pratat. Visst, vi skulle nog klara det. Men på bekostnad av vad? Tid med våra så efterlängtade tvillingar på 5 månader. Tid för varandra, vänner och familj vilket vi inte haft senaste tiden pga alla försök. Senaste åren har mest handlat om vår kamp för att få våra barn. Och nu är de här och jag vill ha tid för dem. Tid, ork, engagemang för de är fantastiska och värda det. Vi vill inte väntar flera år till på att få börja leva igen.

Finns det andra som har gjort abort efter massor med IVF-försök? Eller efter tvillingar/två barn för att det kändes som "tillräckligt"?

Det känns ofta som att det "rätta" beslutet hos gemene man är att behålla barnet. Jag väger lite över mot att jag väljer min familj som den är idag. Det är jobbigt att behöva känna att jag behöver förklara mig och vårt troliga beslut. Vi har inte gjort abort än men vi har en tid bokad.

Du behöver självklart inte försvara eller förklara ditt beslut om du väljer att avbryta graviditeten, lika lite som den som i samma situation valt att fullfölja. Det är din kropp, din graviditet och din familj.
Du måste hitta övertygelsen i dig själv. Om det känns rätt för dig (eller kanske minst fel) så är det RÄTT. Även om du inte får en enda som håller med dig eller en enda som redan gjort precis samma sak.
Lycka till!!

Så bra skrivet! Jag håller med!

Det finns ju inte en rätt sak att göra i en sån här situation, utan det beror helt på vem man är och vad man vill och hur man känner. Det låter som ni båda lutar åt samma håll och att det inte handlar om att ni inte tror er orka utan att ni helt enkelt inte vill ha ett barn till. Vilket jag tror är den viktigaste anledningen (att inte vilja) till att välja abort i en sådan situation. Man ska följa magkänslan.
När jag tänker efter vet jag faktiskt en som valde abort en gång i tiden (på 1970-talet!) just för att det råkade bli en graviditet som inte var planerad och den kom alldeles för tätt och det var inte önskat då. Hon har aldrig ångrat det och det har inte varit något hon grubblat särskilt mycket på heller. Då tänker jag att hon verkligen valde rätt, och i hennes fall blev det sedan väldigt odramatiskt i slutändan. Skönt!
Det jobbiga tror jag är de som gör ett val fast de egentligen vill göra ett annat (t.ex. unga föräldrar som ofta pressas till abort fast de vill behålla barnet, men inte känner att de har möjlighet). Att ni verkligen tänker igenom det hela ordentligt bådar ju också gott för att ni sedan ska känna er nöjda med det beslut ni gör och alltså göra det val som är rätt för er.
Och om man ska tänka bort det jobbiga i att behöva ta just det här beslutet, så är det ju fantastiskt att ni äntligen har era tvillingar att njuta av efter en lång barnlängtan!! Så mycket glädje i det!

Du behöver varken förklara dig eller ursäkta dig. Du tar det beslut som känns rätt för dig och din familj. Det är upp till dig och din man att avgöra vad som är rätt för er. Och om det blir så att du gör abort då har du rätt att vara ledsen över det även om det var ditt egna val.
Angående att gemene man verkar tycka att det rätta beslutet är att behålla så tror jag det till stor del beror på att man inte vill uppmana någon att göra abort mot sin vilja. De flesta vill nog hellre vara positiva än negativa.
Om jag hade blivit gravid nu så hade jag med största sannolikhet valt abort och varit övertygad om att det var det rätta. Jag har inte gått igenom ivf men jag hade en besvärlig och riskfylld graviditet och mina tvillingar föddes mycket för tidigt. Det skulle nog vara svårt att genomgå abort nu efter att ha kämpat så hårt för att mina tvillingar skulle överleva.

Jag har en f d arbetskamrat som var i ungefär samma situation som dig. Hon valde abort. Och hon ångrade sig inte (det betyder inte att det var ett lätt beslut, det är det ju sällan), hon är glad att hon valde att satsa på den familj hon redan hade.

Allt går, men det viktiga är ju inte om det går, utan hur det går. 

Hej!

Jag har "råkat ut för" samma som dig ungefär fast tvärtom. Kämpade i flera år först med att få barn och fick till slut en pojke via ivf. Nu är han snart ett år och jag väntar tvillingar i Oktober!