BIM - juni 2016

Mensen kom idag...

I alla trådar som jag varit med i sedan vi började försöka så har jag typ alltid bim sist :( det är kul att läsa om er som plussar och jag lider med er som fått mens! Men själv är det över en vecka kvar tills ens ägglossning kommer igång och det känns sååå drygt...:(

Jag har väntat efter detta så mycket men vet ju att jag haft blödningar så det kan bara vara hormoner som ligger kvar...vi får se. Ska ringa till Mvc

Pennie: Vad jobbigt att inte veta! Hoppas att det går vägen trots blödning.

EL: Aa, det kan va för tidigt.. Fäster ägget sent så kommer ju hormonerna senare också. 

För min del så har jag gett upp för denna gången då jag testade negativt imorse, förvisso bara ÄL+9 idag men mensen kommer ju imorgon, absolut senast lördag, men troligen imorgon. Men känns helt ok, vi kör igång i augusti igen!

Testade negativt imorse =( På äl+13. Så är väl bara att invänta mensen nu då. Känns så himla segt. Hoppades verkligen på denna månad!!

Har en fundering jag har haft alla gånger jag försökt bli gravid och skulle vilja veta hur ni ställer er till den. Anledningen till att man får graviditetssymtom (de flesta symtomen iaf) är väl pga att man reagerar på hcghormonet i kroppen? Om man då har symtom som man tror beror på graviditet, låt säga illamående tex, om man då tar ett test och det är negativt, borde inte det betyda att symtomen inte beror på graviditet då? Alltså visst kan det ha varit för tidigt att testa och man kan ju ändå vara gravid, men är hcghormonet i kroppen så lågt att ett gravtest inte känner av det så kan man då känna av det genom symtom och flera dagar?

Om man tex är illamående från ÄL+7-ÄL+10 och då på ÄL+10 bestämmer sig för att testa och det är negativt, då måste väl illamåendet ha berott på ngt annat även om det ändå sen skulle visa sig att man är gravid och senare testar positivt?

Va ju inte meningen att det skulle bli så rörigt! Men hoppas ni förstår hur jag tänker.

Såhär har det varit för mig när jag plussat:

*Med första barnet kommer jag inte ihåg. Tog iaf över ett år innan plus.

*Med andra barnet blev jag en morgon sugen på oboy, något jag inte hade druckit sedan jag var gravid första gången. Då hade vi försökt i sex månader. Testade och jag var gravid.

*Med tredje barnet fick jag på ÄL+8 mycket flytningar helt plötsligt, tyckte det var konstigt eftersom jag alltid blir torr innan mensen (får ju mens ÄL+10). Tog ett test och det var svagt positivt. Då hade vi försökt i åtta månader.

*Med fjärde barnet så blev jag ultrasugen på vaniljmunk, bara sådär från ingenstans. Tyckte detta sug var mycket märkligt, kunde ju inte låta bli att testa och det var positivt. Detta var första försöket så jag hade verkligen svårt att tro att det kunde ta sig så fort. 

Detta har gjort att jag tänker lite att får jag symtom och testar och det är negativt så beror symtomet inte på graviditet? Men som sagt, man kan ju ändå plussa senare sen..

Vad tror ni?

tiffany: Jag gjorde en abort när jag var 16 år. När jag sedan några år senare försökte bli gravid (med samma man) så ville det inte ta sig och jag tänkte likadant som du. I ca ett halvår sa vi att blir det så blir det och la ingen stress eller press på det. Efter det halvåret började vi köra med ÄL-tester och planerade in sexet så det skulle bli så bra som möjligt. Efter att vi började med det tog det ett år för oss innan vi fick ett plus med vårt första barn. Vi sökte aldrig hjälp, men var såklart ändå orolig att ngt var fel. Nu har vi fyra barn tillsammans :) vet inte varför det inte ville ta sig men har iaf lärt mig att det helt enkelt bara kan ta tid. Våra andra barn har tagit 6 månader, 8 månader och första försöket. Så det kan vara väldigt olika trots att det är samma man och kvinna.

EL: ja man kan inbilla sig mycket under de där dagarna mella ÄL och mens! Tror det är ganska ovanligt att abort eller missfall påverkar graviditet, men vill det inte ta sig sen så kommer det nog gärna hjärnspöken.

Jag har ju BIM idag (troligast idag senast imorgon), testade negativt igår morse. Men igår var min molande mensvärk som jag haft i ca en vecka helt borta och igårkväll var jag plötsligt inte så torr längre där nere som jag alltid är innan mens. Idag har jag inte känt ngt alls, inga tecken på mens. Kan ju iofs va så att den ska komma imorgon och då är det inte jättekonstigt att jag inte känner av den än.

Känner igen mig i det några av er med tidigare missfall upplever! Haft 2 ma, blev gravid på första försöken båga ggrna. Sen efter skrapningen som jag gjorde sist i Feb har inget hänt. Vet att de inte är en lång tid dock... Men känner att nåt har ändrats sen dess, har fått väldigt kraftig mens/äl värk, har aldrig haft så innan! Ska faktiskt till gyn idag på en undersökning bara för psykets skull!