BF mars 2017

Det där är skumt! Jag var ju en vecka i Grekland och jag såg ut att vara i åttonde månaden!! SÅ stor var jag. Sedan jag kom hem har magen varit platt och jag kommer i mina vanliga jeans!

Är det tarmarna som gör att man blir så uppsvälld?

lilsis: Sjukt att det kan göra så stor skillnad! Idag gick jag med jeansen på jobbet, kändes helt ok. men i bilen på vg hem stramade åt och gjorde nästan ont så fick knäppa upp.

megapixeln: Vad mysigt! Med ettan och tvåan gjorde jag inget UL eller lyssnade på hjärtat tills RUL, RUL var alltså första livtecknet på bebisen! Fattar inte att jag kunde gå så länge utan att veta att det iaf levde. 

Nu känner jag mig ganska tillfreds i min graviditet. Nu har jag kommit till 12+0 (12+1 idag), Jag har gjort ett UL och det såg bra ut och hjärtat tickade på. Visst jag mår mestadels apa, men det kommer ju säkerligen inte bli VÄRRE än såhär, om jag har tur blir det bättre snart. 

Har dock två funderingar.. För det första, vad ska man ha för kläder egentligen när man jobbar och ska se något sånär hyfsad ut? Jobbar som butiksbiträde i juvelbutik.. Alltså jeansen går ju typ att få på sig, men det känns som bara en fråga om dagar innan det inte går längre. Känner lite sådär inför för att köpa gravidbyxor då jag nu inte längre ser gravid ut (svullnaden har gått ner).. För visst får man väl inte världens snyggaste former i gravidjeans? Någon som har tips på bra kläder man kan ha? Eller gravidjeans som inte ser ut som uppenbara gravidjeans ;)

Sen för det andra, har ni sex? Jag tycker det är så himla svårt för trots mitt mående så har jag lust, men har en lättblödande tapp och kommer han emot tappen så blöder jag. Jag blir orolig att det är ifrån livmodern jag blöder för man kan ju aldrig vara säker på vart blödningen kommer ifrån även om jag vet att min tapp blöder lätt. Jag har dock bara blött en gång denna graviditet (och då hade vi helt normalt sex), runt v 9, vi blev båda rädda och bestämde oss för att inte ha sex på ett tag.

Provat några fåtal gånger i v 11-12 och då har jag inte blött men vi tog det jätteförsiktigt. Hur tänker ni kring detta? Känner å enda sidan att det inte är värt risken, å andra sidan är det väl inte direkt någon ökad risk för missfall vid sex? Å samtidigt kan man ju inte sluta leva helt.. Men blod är läskigt alltså och blöda vill man ju inte! 

jj85: Vad tokigt att bebisen skulle ligga så ni inte kunde se! Hoppas det blir bättre nästa UL! Jag mår sådär, är less på att må illa och inte orka någonting.

megapixeln: Brukar inte umgås jättemkt med våra vänner i vanliga fall, men just nu är dt jag som säger nej för att jag inte orkar, men har lite dåligt samvete över det nu..

Amalian: Får ta tag i klädfrågan nu någon dag.. Blir nog en lättnad för dig att "komma ut" med graviditeten, är ganska jobbigt att dölja, särsilt när det börjar synas.

Jag har ett litet dilemma. Vet att det finns de i tråden som har fått kämpa en del för att lyckas bli gravida och då är insatta i ämnet. På mitt jobb så åker vi periodvis iväg några dagar per vecka på uppdrag och nu börjar det en sådan period nästnästa vecka och det varar i några veckor framöver. Grejen är den att det är en tjej som jag brukar få dela rum med som sist vi var iväg precis hade börjat med ivf-behandling efter att ha försökt bli gravid i fem år.

Vi brukar samtala en del om detta och hon är inom vår grupp ganska öppen med detta. Jag vet också att hon tycker att det är väldigt jobbigt att ta gravidbesked då folk i hennes närhet blir gravida. Det jag vet är att sista försöket misslyckades och hon blev väldigt ledsen, nu vet jag inte statusen för hur det har gått för henne. Men eftersom ivf kan ta väldigt lång tid så är det ju inte jättetroligt att hon är gravid nu då det bara är ca fem månader sedan. 

Känner mig lite orolig för hur hon kommer att ta min graviditet och det kan ju bli lite känsligt om vi ska dela hotellrum. Som det är nu så är det inte uppenbart att jag är gravid och jag funderar på att inte berätta för henne? Detta är ingen kollega jag jobbar med i vanliga fall och hon bor inte ens i min kommun, så kommer inte träffa henne annars.

Å andra sidan så håller detta på i ca sex veckor tror jag och så länge kommer jag väl inte kunna dölja..

Självklart hoppas jag ju att hon är gravid, isåfall vore det ju helt underbart! Hon har kämpat så länge och haft så många motgångar! Så en graviditet vore ju underbara nyheter. Men om så inte är fallet så känns det jobbigt att göra det ännu jobbigare för henne.

lilsis: Förstår att ni känns vilse :( Har ni funderat på att stanna där eller gå vidare? Skulle ju säga att jag litar mer på ultraljud än blodprovet. När vi gjorde KUB i Linköping med fjärde barnet (Anders Selbing) som är extremt duktig utförde det. han sa att han rådde att göra ultraljudet och såg det bra ut så var det ingen mening att göra blodprovsdelen. 

lilsis: Ja, det är mycket som kan påverka blodprovets resultat.. Så det är ju inte så tillförlitligt egentligen. Ni får fråga er själva om detta är något ni inte kommer kunna släppa och om ni kommer fortsätta oroa er för det, isf kanske det är bra med NIPT, för i vilket fall som så vet ni iaf hur det ligger till då. Tycker det är lite konstigt att läkaren inte sa något om detta. 

Oj vad jobbigt. Vet du vad bebisen hade för nackspalt?

Jag tycker du ska "kräva" NIPT. Eller organscreening eller dylikt. Problemet med T13 och T18 är ju att det oftast inte är förenligt med liv. Men 1:49 innebär bara 0,2% risk att bebisen faktiskt är sjuk vilket är en väldigt liten risk! Håller tummarna att allt är bra.