Hur trycker man ner en narcissist..?

Jag kan säga att den narcissisten jag har i min närhet är expert på att manipulera sin omgivning. Hon vet exakt hur hon ska göra mig förbannad och hon vet exakt vilka knappar hon ska trycka på för att få mig ur balans. Och i.o.m. den kunskapen så gör hon alltid det när någon annan är i närheten just för att sänka förtroendet för mig. Det är jävligt irriterande och sjukt vidrigt beteende, men å andra sidan så har ju jag låtit mig provoceras istället för att ignorera.

Nästa gång hon kör med den här metoden ska jag ignorera henne totalt. Jag hoppas och tror att det kommer funka!

så hur knäcker man någon genom att trigga samma försvarsmekanismer som skapade det psykiska tillståndet och varför skulle man vara så sadistisk?

Akta dig om hon gör som min kompis partner och låser in dig och gör på dig fysiskt sedan sitter och talar illa om Alla du känner verkligen hjärntvätt. Så du ska provoceras att slå henne tillbaka eller knuffa undan osv. Och vad gör hon då springer ut grinande "han är ett monster!!!!!"

Kvinnliga narcissister som provocerar en man till minsta fysiska angrepp är inte att leka med, de sätter dit oskyldiga män en efter en.

Där har jag faktiskt tur. Jag blir ytterst sällan fysisk och om det väl händer är det alltid en man som står på andra sidan.

Ja alltså en narcissist är ju redan knäckt de överlever inte utan bekräftelse. De är på botten så de förnekar det genom en fasad att de är divor/ bättre än andra fast de är sämre än andra.

Jag har själv en mamma som är sådär, jag har försökt hitta förmildrande drag eller ånger hos henne för allt som var när jag växte upp. Det är svårt att förstå att inget finns där. Att när jag håller tillbaka tårarna (och misslyckas) och berättar hur väl jag minns hur jag mådde så är hon iskall och hoppar sedan på mig verbalt istället, skuldbelägger. Trycker ned mig när jag för första gången som vuxen, efter åratal av uppladdning, försöker få någon mänsklig reaktion av henne. Jag förstår att det är för att allt negativt skulle kunna tolkas som kritik mot henne. Att ge mig en kram, säga att det är hemskt hur jag upplevt min barndom eller själv börja gråta fanns inte för henne. Hon brydde sig aldrig och inget har ändrats.

Men, jag bryr mig inte om att knäcka henne, även om min högsta önskan i mitt liv varit att få känna mig älskad, en kram, att höra att hon tycker om mig. Hon är sjuk i huvudet och fattar verkligen inte bättre. Jag har äntligen förstått det (tror jag).

Mina egna barn blir löjligt älskade, och de får höra det ständigt :). Jag har lärt mig vad som är viktigt i livet även om jag också bär med mig ett svart hål och får perioder då jag mår allt annat än bra.

Se dig inte som ett offer, se dig som en överlevare! Du klarade av att leva med en narcissistisk förälder och idag är du en bra människa. Du uppfostrade dig själv till att bli den du är idag, och det ären otroligt stor sak att klara av :)

Se dig inte som ett offer, se dig som en överlevare! Du klarade av att leva med en narcissistisk förälder och idag är du en bra människa. Du uppfostrade dig själv till att bli den du är idag, och det ären otroligt stor sak att klara av :)