Några snart unga mammor här?
Finns det några gravida här som är i typ 20-års åldern? Fick aldrig nån bra kontakt med dom från min föräldragrupp, skulle ju vara kul att kunna prata och diskutera graviditet och bebis med nån som är lika ung :)
-
-
Svar på tråden Några snart unga mammor här?
-
Hej!
Jag är 21 och plussade igår, bör vata i v.5 alltså! Vilken vecka är du i ts?
-
Vi pendlar i hur vi ska göra :) kom så otroligt oväntat och tajmingen är inte perfekt heller. Men vi lutar nog åt att behålla just nu. Osäker på vilken vecka jag är i dock haha.Qaltecha skrev 2017-06-15 05:55:51 följande:Jag är 22 bor i Stockholm och väntar första! :)
Valde efter mycket om och men att behålla, är jätte glad för det beslutet nu! Väntar en pojke i september. -
Tajmingen blir nog aldrig riktigt perfekt för något så stort! :) hade aldrig sett mig själv få barn nu vid den här tidpunkten i livet. Men nu känns allt så rätt!Bellsss skrev 2017-06-16 20:49:46 följande:
Vi pendlar i hur vi ska göra :) kom så otroligt oväntat och tajmingen är inte perfekt heller. Men vi lutar nog åt att behålla just nu. Osäker på vilken vecka jag är i dock haha.
-
Nej, så är det säkert. Men jag är i september klar med min utbildning inom sälj och ska då börja jobba. Hade gärna gjort karriär innan det väl var dags för bebis. Om 1v kommer min nya tävlingshäst också. Så känner mig lite stressad och kluven över att allt kom på samma gång :) vår ekonomi är heller inte vad jag önskar att den vore. Mkt tankar, haha!Qaltecha skrev 2017-06-17 12:17:31 följande:Tajmingen blir nog aldrig riktigt perfekt för något så stort! :) hade aldrig sett mig själv få barn nu vid den här tidpunkten i livet. Men nu känns allt så rätt!
Men vi vill nog behålla, frågan är bara hur vi ska få ihop allt.
Var det inte planerat för er heller? Vad härligt att det känns som ett självklart beslut nu :) hoppas de kan kännas så för oss också! -
Förstår dig helt och hållet, mina tankar gick också på högvarv fram till v14 då jag bestämde mig för att behålla.Bellsss skrev 2017-06-17 12:38:11 följande:
Nej, så är det säkert. Men jag är i september klar med min utbildning inom sälj och ska då börja jobba. Hade gärna gjort karriär innan det väl var dags för bebis. Om 1v kommer min nya tävlingshäst också. Så känner mig lite stressad och kluven över att allt kom på samma gång :) vår ekonomi är heller inte vad jag önskar att den vore. Mkt tankar, haha!
Men vi vill nog behålla, frågan är bara hur vi ska få ihop allt.
Var det inte planerat för er heller? Vad härligt att det känns som ett självklart beslut nu :) hoppas de kan kännas så för oss också!
Var helt oplanerat efter oskydddat sex 1 gång. Var riktig partypingla, hade precis sagt upp mig från jobbet för att börja plugga. Jag och pappan till barnet hade precis haft tjafs och pratade inte med varandra. Allt verkligen talade emot för att behålla. Hade enbart ytliga fest vänner och dålig kontakt till min familj så hade ingen att ventilera allt till heller. Så var inställd på att om jag valde att behålla att bli helt ensam i det. Trots allt kunde jag inte göra abort, bokade in många tider som jag inte dök upp på. Så tillslut valde jag att behålla. Berätta för alla efter första rul v18 (Pappan visste sen innan men sa att jag skulle göra abort).
Alla tog det så bra, har nu fått tillbaka kontakten till vänner som gick förlorade under fest perioden, min familj är jätte glada. Pappan och hans familj är även dom jätte glada och hjälper till med allt. Har inte själv lagt en krona på lilla bebisen än men har ändå allt klart! Nu sitter jag bara och väntar på han ska komma ut så man får träffa honom äntligen! :)
Min poäng är att allt som man går och oroar sig för, hur det ska bli osv löser sig på vägen. Nu tänker jag tillbaka på det och känner att jag oroat mig för så mycket i onödan. Även fast vi har olika situationer tror jag att det skulle bli samma för er när man fått bitarna att falla på plats :) -
Måste säga att starkt av dig att våga behålla ändå! :) Skönt att allt löst sig så bra för dig.Qaltecha skrev 2017-06-17 13:04:52 följande:Förstår dig helt och hållet, mina tankar gick också på högvarv fram till v14 då jag bestämde mig för att behålla.
Var helt oplanerat efter oskydddat sex 1 gång. Var riktig partypingla, hade precis sagt upp mig från jobbet för att börja plugga. Jag och pappan till barnet hade precis haft tjafs och pratade inte med varandra. Allt verkligen talade emot för att behålla. Hade enbart ytliga fest vänner och dålig kontakt till min familj så hade ingen att ventilera allt till heller. Så var inställd på att om jag valde att behålla att bli helt ensam i det. Trots allt kunde jag inte göra abort, bokade in många tider som jag inte dök upp på. Så tillslut valde jag att behålla. Berätta för alla efter första rul v18 (Pappan visste sen innan men sa att jag skulle göra abort).
Alla tog det så bra, har nu fått tillbaka kontakten till vänner som gick förlorade under fest perioden, min familj är jätte glada. Pappan och hans familj är även dom jätte glada och hjälper till med allt. Har inte själv lagt en krona på lilla bebisen än men har ändå allt klart! Nu sitter jag bara och väntar på han ska komma ut så man får träffa honom äntligen! :)
Min poäng är att allt som man går och oroar sig för, hur det ska bli osv löser sig på vägen. Nu tänker jag tillbaka på det och känner att jag oroat mig för så mycket i onödan. Även fast vi har olika situationer tror jag att det skulle bli samma för er när man fått bitarna att falla på plats :)
Jag och sambon firade nyligen 7,5år :) vi har fullt stöd från både hand och min familj. Han är mannen i mitt liv och jag älskar hans familj. Vi har bostad. Han har fast jobb och tjänar hyfsat bra. Jag tjänar sämre pga student tiden.. jag tävlar hoppning på hög nivå och oroar mig för hur länge jag kan rida och vem som ska ta hand om hästarna den perioden jag blir borta.
Jag har också mkt ytliga vänner som inte alls är i samma sits men givetvis några nära som stöttar mig oavsett :) Svårt! Men känns bättre efter att ha hört din historia :) -
Lycka till iaf oavsett vad ni väljer att göra :)Bellsss skrev 2017-06-17 13:11:53 följande:
Måste säga att starkt av dig att våga behålla ändå! :) Skönt att allt löst sig så bra för dig.
Jag och sambon firade nyligen 7,5år :) vi har fullt stöd från både hand och min familj. Han är mannen i mitt liv och jag älskar hans familj. Vi har bostad. Han har fast jobb och tjänar hyfsat bra. Jag tjänar sämre pga student tiden.. jag tävlar hoppning på hög nivå och oroar mig för hur länge jag kan rida och vem som ska ta hand om hästarna den perioden jag blir borta.
Jag har också mkt ytliga vänner som inte alls är i samma sits men givetvis några nära som stöttar mig oavsett :) Svårt! Men känns bättre efter att ha hört din historia :)
-
Åh hänger gärna på här! Jag är 19 år och har en pojke som blir 2 år i september. Vi ska alldeles nu börja försöka med syskon
-
Tack, det blir bebis :)Qaltecha skrev 2017-06-17 13:52:16 följande:Lycka till iaf oavsett vad ni väljer att göra :)
-
Då är vi jämngamla :) jag är i v 8-9 typ. Vart bor du?sweetlife skrev 2017-05-19 23:49:25 följande:
Jag är 25 år och gravid med första, är i v. 6. Vet inte om jag räknas som "ung" men jag känner mig ung eftersom ingen av mina vänner har barn.
-
Vad kul! Jag är 23 år och bor i Stockholm och väntar också en pojke i september :) Vilket datum är du beräknad?Qaltecha skrev 2017-06-15 05:55:51 följande:
Jag är 22 bor i Stockholm och väntar första! :)
Valde efter mycket om och men att behålla, är jätte glad för det beslutet nu! Väntar en pojke i september.
-
Grattis! :)Hannah805 skrev 2017-07-06 02:05:53 följande:
Vad kul! Jag är 23 år och bor i Stockholm och väntar också en pojke i september :) Vilket datum är du beräknad?
20/9 Dudå? -
Är 24 år och gravid i vecka 39 med mitt tredje barn. Fick första precis innan jag fyllde 19 och andra vid 21.
-
Tack, och grattis själv! Har bf 11/9 :)Qaltecha skrev 2017-07-06 12:09:13 följande:
Grattis! :)
20/9 Dudå?
-
Jag är 18 år, jag tog 2 graviditetstest och det vart jätte svaga plus, ska ta ett digitalt när jag kommer hem den 22:a så jag hoppas på att det är en liten där inne :)