Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!

Hej, en till här (tyvärr).

När jag var gravid med vårt andra barn för 6 år sedan så hittade jag sms från min mans kollega. De orden som stod där gör ont att tänka på än idag.. jag vet egentligen inte om de gjorde något fysiskt eller om de bara pratade om det. Det spelar egentligen ingen roll. Att han kunde göra så mot mig just när jag var gravid gjorde sveket större och mycket svårt att komma över.

Vi har haft mycket upp och ner sedan dess. Jag inledde en flört själv efter ett tag då jag gav upp på oss helt. Han fick reda på det och vi pratade ut igen.. försökte igen och fick det mycket bättre än på länge. Men jag vet inte.. vi har det bra idag fast ändå inte. Något förstördes den dagen för 6 år sedan. Något som vi aldrig kommer få tillbaka. 

Är så kluven. Vi pratade ut för ett tag sedan igen om saker som inte är bra.. vi går liksom runt i en cirkel och reder aldrig ut problemen. Samtidigt som jag verkligen inte vill lämna min familj så kan jag ibland verkligen längta bort, till något annat, till någon som faktiskt kanske skulle älska mig till 100%. Mycket svammel... har så mycket som jag bär inom mig men som jag inte vet vem jag ska prata med om.

Så där gick jag runt med min fru fast i 11 år! Hon hade haft en affär med min vän som hon avslutade. Jag kände såklart på mig att nåt var fel men kunde inte sätta fingret på vad det var som var fel. Hon gick alltså med detta inom sig i 11 år.

När det kom fram för 2.5 år sedan så hade vi gift oss och skaffat hus och barn.

Känns på många sätt som förlorade år. Känns som om alla dessa år på många sätt aldrig varit äkta!

Om jag fick vrida tiden tillbaka idag så skulle jag inte gå tillbaka så långt så att jag förhindrade hennes affär! Gjort är gjort! Däremot så skulle jag vilja att dom talade om det för mig när det hände så att jag fick ta mina egna beslut.

Det går inte en dag utan att jag tänker på hur mitt liv hade kunnat se ut idag om dom talat om det! Jag kanske hade varit arbetslös och nersupen i nån risig lägenhet nånstans? Eller så kanske jag hade varit bosatt i New York med och förmögen? Kanske jag hade levt ungefär som idag fast gift med en fru som jag älskade och som älskade mig tillbaka på riktigt och varit väldigt lycklig?

Det får jag aldrig veta! Det enda jag vet är att jag hade sluppit denna smärta som allt detta gett mig.

MItt råd till dig är att ni pratar med varandra. Försök få igång en kommunikation och gå genom era känslor med varandra även om det gör ont. Jag lovar dig att du kommer att ångra dig när det gått kanske 5 år till. Du kommer känna att det var 5 bortkastade år...

Vi hade en massa år tillsammans som jag då uppfattade som väldigt bra, men jag kan nu inte se tillbaka på dem som fina. Alla fina minnen är förstörda, i princip hela mitt liv som vuxen har kasserats och kastats i soporna.

Och inte heller ser jag fram mot något. Halva livet kvar men jag ser bara grå ensamhet. Tar en dag i sänder och planerar inget förrän i sista sekund.

Hej! Det är så här att jag är en tjej på 20 år och bor ihop med min sambo 25 år. Vi har varit tillsammans i 2 år ungefär. Under dessa år har han varit otrogen ett antal gånger och med det menar jag att han legat med en person vad jag vet om, växlat nakenbilder, och skrivit allmänt snusk.. detta har såklart tärt en del på mig och sänkt mitt förtroende till honom, vilket han kan bli rasande över, då jag t.ex ifrågasätter en del ibland, i och med att han har ljugit om i princip allt som går att ljuga om.

För någon vecka sen fick jag reda på att han skrivit till ytterligare flera andra tjejer som är allt från 20-45?? Och då börjar jag verkligen undra om han verkligen är helt frisk?.. han säger att han inte vet varför han gör det och börjar gråta när jag säger att jag ska lämna honom.. I och med att han har legat med en tjej ute när han drack, i början när vi blev tillsammans har jag haft svårt för när han gått ut med sina vänner, speciellt när jag aldrig har fått vara med honom och hans vänner. Eller har varit med EN gång på midsommar detta år och då "mådde han inte bra" så han drack ingenting och umgicks inte med någon i princip.. detta bekymrar mig något så enormt! Har dessutom föreslagit att vi kunde dra ihop ett gäng och ha kul och kanske gå ut nu på nyår, men då är han inte sugen på det helt plötsligt? Han ersätter dessutom porr istället för att ha sex med mig och annars på fritiden sitter han bara och spelar och är med sina vänner och så fort jag jobbar eller sover så runkar han. Han säger att han älskar mig men jag känner mig inte älskad. Det finns så mycket mer att skriva men stoppar nog här.. FINNS DET NÅGON HÄR SOM VARIT MED OM LIKNANDE ELLER HAR ÅSIKTER? Är desperat så snälla hjälp mig..

Och då undrar jag varför han kollar porr istället för att ha sex med mig? Han har visserligen lagt på sig några kilon och säger att han inte har lust längre, kan det ha något med det att göra eller är det bara så att han kanske tappat intresset för mig eller porrberoende?