Bf juni 2018

Hur gick det hos barnmorskan? Kunde hon känna hur bebisen ligger?

Vågar inte säga att bebis fixerar sig, för så kände jag när jag väntade sonen och han var aldrig helt fixerad, ruckbar fram till förlossningen. Den kanske har tagit sig längre ner iallafall?

Jag har haft en rätt tuff dag. Ondare i bäckenet idag, ensam med sonen. Vi bor tre trappor upp utan hiss och jag har lärt sonen klättra upp själv med mig precis bakom, och det går jättebra - men ibland vägrar han och vill bli buren, som idag. Hade tung matkasse och en stortjutande son, slutade med att jag fick lämna maten i trappen för att få upp honom, vi blev båda väldigt upprivna. Det här funkar ju inte längre :( Vill inte bli sjukskriven från jobbet, men det börjar bli för tufft att både jobba och ta hand om sonen. Min man jobbar oftast till 19, så får därför ofta ta hand om honom själv. Vecka 35 på måndag, vet inte hur jag ska göra. Vill inte gå hemma, men vill inte bryta ihop och inte ha ork kvar till sonen heller, som idag.

Det var nog ett par veckor innan. Speciellt då jag gick kändes jag ilningar.

Förstår det! Vill också känna lite lugn innan nästa kommer, tror inte jag orkar ha det så här ända till vecka 39. Det är dumt att bita ihop, som du säger. Får ringa bm på måndag och be om en läkartid.

Här är en till som har massor med förvärkar och igårkväll hade jag som ihållande magknip typ och jag var uppe och spydde ett par gånger. Förberedelserna inför förlossningen blir verkligen tuffare och tuffare efter några barn vilket är konstigt egentligen eftersom kroppen redan vet hur den ska göra när den redan genomgått födslar? Vecka 37 om två dagar.

Vilken helvetesnatt jag haft inatt. Jag gick och la mig men kände nästan direkt att det här kommer inte att fungera då maginnehållet steg upp i halsen vilket gjorde att jag låg och svalde hela tiden. Jag hann inte mer än in på toaletten innan jag hulkade och kaskadspydde i toaletten. Denna proceduren upprepades sedan ytterliggare tre gånger och det slutade med att jag hämtade en hink som jag hade bredvid sängen. Somnade halvsittandes i sängen ett flertalet gånger och vaknade av att det gång på gång steg upp vätska och slem i matstrupen som jag var tvungen att spy upp. Förutom detta så var det de vanliga toalettbesöken också så sömnen har blivit minimal inatt, det var inte förrän klockan var strax efter 4 som jag helt färdig lyckades att somna och vaknade av när mannen gick till jobbet 6.40. Usch, vilken pärs, vill att det här bara ska vara över nu.

Hoppas att det går bra för er idag Moorii och Utvandraren2.

Min man skällde lite på mig igår faktiskt, han tycker att jag ska ta det lugnt och passa på att vila och dessutom har han ett par projekt på jobbet som han måste bli färdig med innan bebisen kommer så han ser inte gärna att han kommer tidigare. Detta är då lättare sagt än gjort för mig som i princip varit fast på hemmaplan i ett par veckor då sonen då åkte på vattkoppor och nu har precis dottern också fått det så jag passar på med mina ?projekt? när det vilas. Idag har jag dock inga större åtaganden än att tvätta lite och ligga i solstolen (samt ta hand om två barn varav en med vattkoppor ).

Åh Gud förstår att du är nervös!! Klart man vill ha mannen där om de händer nått. Vad säger han om det? Äe det första barnet?

75 % blev det istället, läkaren var inte nöjd över 50 %, han tyckte det lät mycket och ville sjukskriva mig 100 %. Så fick bli ett mellanting, men tror det blir bra.

Hur har ni det med sömnen?

Jag la mig 22.30 igår, vaknade och var på toaletten kl 00.30 02.00 och 04.00. Sedan kl 04.00, alltså i 1,5 h har jag legat klarvaken. Jag blir tokig, t.o.m bebis sover!! Mår illa som bara den och igår fick jag ett tryck i magen som jag inte haft tidigare så kroppen börjar att förbereda sig allt mer.