Bf juni 2018
Så snopet. Haft grymma förvärkar sedan i torsdags kväll, så pass att dottern har sovit hos mina föräldrar i helgen om vi skulle behöva iväg på natten (vilket vi varit säkra på). Inatt kl.04 vaknade jag med värsta värkarna hittills (mest grym mensvärk som strålade ut i ljumskar och rygg), tog 2 alvedon för har läst att är det förvärkar försvinner de av alvedon men är det riktiga värkar försvinner de inte. Gick och la mig igen och vaknade 09.30! Snacka sovmorgon... förvärkarna som bortblåsta och nu känner jag absolut ingenting. Blä.
Ang att förlossningen skulle va enklare andra gången tänker jag på vad en väninna sa till mig när jag sa till henne att det nog blir enklare nu med andra barnet... hon bara: ååå nej du har fått det om bakfoten. Det går snabbare, inte enklare. Det är snarare värre för kroppen hinner liksom inte med så smärtan är ofta värre... Men tack för den liksom!? :/ men men, vi fixar detta! Jag tänker att går det fortare så är det enklare på ett sätt. Jag är mest orolig för att jag inte ska hinna in så jag får epidural vilket jag verkligen vill. Men första förlossningen tog 6 timmar totalt och då var vi på plats på förlossningen när värkarna startade pga att vattnet gick så vi var inne på kontroll för det. Nu har vi 75min bilväg till förlossningen + tid att få hit barnvakt osv. De säger ju att det inte är ovanligt att förlossningenstiden halveras från första till andra barnet och då blir det tajt att hinna in... men ja vad ska vi göra? Vi får ta en dag i taget... och andas... och tänka igenom vad f@n vi gett oss in på! :)