Har ni äktenskapsförord och varför/varför inte?

Fast va? Låter ju väldigt vettigt att ha äktenskapsförord i den situationen.

Jag får ingenting. Skiljer vi oss väntar parkbänken.

Men han har ju försörjt dig i 20 år. Om du aldrig jobbat förutsätter jag att du inte fört något in i förhållandet heller, fastighet tex?
Förstår inte varför det skulle vara rimligt att ge dig hälften vid en skilsmässa.

Fast det har väl varit ditt egna val, han har väl inte tvingat dig att stanna hemma?

Fast du har ju levt 20 som många av oss andra kallar för semester. Pysslat i hemmet och tagit hand om barnen. Att inte jobba är det nog många som drömmer om. Förstår inte varför du anser att du ska ha hälften av det ekonomiska som din man byggt upp utöver att han försörjt dig?

Jag har jobbat hemma. Tagit hand om hus, tvätt, trädgård, matlagning. Han har arbetat och aldrig behövt röra en dammsugare.

I mitt förra äktenskap som varade över 20 år hade vi ett äktenskapsförord. Min fru jobbade inte i nån större utsträckning utan skötte det mesta runt barnen. Ett av dem hade kraftiga funktionsnedsättningar och behövde mycket tillsyn utöver det normala. Vi skrev 80 % av villan på henne som nån sorts pensionsförsäkring. När vi skildes fick hon ca 2,5 MSEK efter försäljningen av huset medan jag bara fick några hundra tusen. Det var jag som betalade allt för huset och alla renoveringar under åren. Jag tycker det var rättvist även om det kändes jävligt att inte få ut nåt av alla års slit med huset.

Bygger man inte upp saker och ting gemensamt när man är gifta?

Med risk att kasta sten i glashus här.
Men min fru som går hemma hinner med hur mycket som helst förutom att ta hand om barnet. Och nu när han går på dagis så har hon hemma första veckan själv och tyckte dagen gick långsamt och han titta på serier mm innan hon hämtade honom vid lunchtid. Frågade min mor som gick hemma halvtid och hon sa att hon hade det hur lugnt och skönt som helst när vi var i skolan. Plockade lite hemma och påtade i trädgården.

 

Men här på FL så verkar det som alla har hybris om hur mycket det är att göra med barn och man hinner inget och mannen skall städa laga mat osv osv osv. Fan polaren är ensamstående mamma och hinner med allt och massor mer. KOllegorna som gått hemma som är killar har tagit hand om hemmet osv och tycker det är hur lugnt och skönt som helst (ja de har gjort allt som kvinnan gjorde när denne var hemma) Är det bara här på FL där alla anser att vara hemma är det jobbigaste som finns medans alla jag känner säger att det är skönt?

 

Menar inte at hacka på någon men enbart här inne som folk verkar tycka att vara hemma med barnen är ett fulltidsjobb medans alla jag känner tycker att det är hur bra som helst. 

Nej inte om man kommit överens om att så inte är fallet. Hennes man kanske hade accepterat att försörja henne i 20 år och sen ge henne 50% av allt han arbetat ihop för att hon dammsugit. (Därav äktenskapsförordet).

Det är ju inte så att hon under 20 års tid kunde justerat detta genom att börja jobba, utbilda sig eller frågat om de kunde skriva om pappret. Istället valde hon att dammsuga, pilla med hemmet, bo fint och ta hand om barnen i två sekel (det vi andra kallar semester). Misstaget gjordes inte för 20 år sen, det har gjorts varje dag sedan dess (och kanske fortfarande).

Hennes man har väl varit generös på det sättet. Var och en är ansvariga för sin egen lycka