Bf juli 2018

Var tredje vecka här med, första barnet. :) Tycker att min bm är alldeles för daltande/vänlig för min smak, ni vet lägger huvudet på sned och säger "hur ääääär det?!". ALLA andra verkar älska henne, men för mig blir det bara för mycket och jag har hela tiden beklagat mig för min sambo och sagt att jag hade behövt någon lite rakare och "kallare" som inte behandlade mig som en liten blomma. Cut to min auroraöverläkare som jag diskuterade planerat kejsarsnitt med tidigare i veckan, ICE QUEEN. Var som att försöka diskutera med nurse Ratched. :(

Rabarberkräm och rostat bröd med marmelad. :D Har bisarrt nog inte gått upp ett kilo än (är i v31, men det fanns å andra sidan mycket att ta av innan), alla tester och värden förutom järnvärdet har varit tipptopp hela vägen och har kvar samma bf-datum nu som jag hade fyra veckor in i graviditeten. Min kollega kallade mig ett "medicinskt mirakel" :D Men nä, järntabletterna gör ju inte direkt underverk för aptiten.

Uff! Var på föräldrautbildningen i veckan, och vafan är det egentligen? Tycker det är ett helt absurt skambeläggande av de som inte vill amma, eller föda vaginalt, eller göra någonting som inte passar in i bm's trånga världsbild.

Hennes resonemang var typ att om man inte kunde amma så berodde det på att man inte försökte tillräckligt utan gav upp för lätt. Nu vill jag inte göra det överhuvudtaget, men det finns ju massvis av mödrar som sliter ihjäl sig för att få det att funka utan att det går. Tycker verkligen inte det är okej att avfärda deras kamp med att de inte försökt tillräckligt.

Och angående kejsarsnitt. Jag har en stark fobi för förlossningar och ändå skulle jag sitta med i 90 minuter och se en film och lyssna på detaljer kring det. Vi var fyra stycken i rummet så åtminstone 25% kommer förlösas med ks, kanske fler. Då är det väl rimligt att nämna något om det med? Nej nej, det skulle tas upp vid ett senare tillfälle, när det var dags att berätta om komplikationer. När vi äntligen lyckades få henne att prata om det så kunde hon inte göra det utan att fråga de andra om det var okej först. Så sjukt exkluderande (och vad ska de andra svara? "Nej, vi vill inte att de ska bli informerade"?. Jag hade förstått det om det varit hundra personer i rummet och jag var den enda som ks var aktuellt för, men så var det ju verkligen inte.

Plus att jag tyckte att hon "singlade" ut mig direkt i den nya gruppen genom att hela tiden fråga om jag var okej under förlossningsvideon. Nej, det var jag inte och det visste du om i förväg eftersom jag berättat om min fobi i detalj. Men vad ska jag säga? Och varför tror du att jag vill att hela gruppen ska känna till sagda fobi innan vi ens introducerats för varandra?

Jag inser att jag är otroligt bortskämd med att bli accepterad i nya forum och miljöer, men tycker samtidigt att mödravården bör bli *betydligt* mer individinriktad istället för att köra över alla som inte passar in i formen.

Hmm! Ja nu har jag inte satt mig in så mycket i amningen eftersom det aldrig varit ett alternativ för mig, men tilltalet borde vara mer uppmuntrande (håll ut! Om det är väldigt viktigt för dig så ska du veta att det funkar för de flesta tillslut, men gör det inte det så var inte orolig! Då finns det andra alternativ) istället för att få det att låta som att det endast rör sig om en inställningsfråga. Lite som att all cancer går att besegra om man bara kämpar tillräckligt starkt/verkligen vill överleva.

Men ja. Tycker som sagt den borde bli mer individanpassad. Typ "hur vill du göra i fråga om födsel/amning/etc etc? Då står vi bakom ditt beslut till 100% och ger dig de bästa alternativen utifrån de förutsättningarna."

Inte pressa ihop läpparna till ett förfärat streck och påbörja nåt meningslöst övertalningsförsök som får alla inblandade att må dåligt.

Asså nejjj. Gick upp klockan sju imorse för att släppa in hantverkare som skulle påbörja ett fem veckor långt stambyte. Ingen knackade på. Fick sedan veta att allt blivit uppskjutet i två veckor, så nu är det planerat att bli färdigt om sju veckor. Bf är om mindre än nio veckor, och så förhoppningsvis ett planerat KS på det som flyttar bak det ytterligare några dagar. Kul! Roligt nästan jämt!

Haha jag kände mig hyfsat less på detta klockan 9 imorse när jag redan varit på toaletten fem gånger. Brukar gå typ tre gånger per dygn så detta ständiga rännande (OCH KLIVA UPP OM NÄTTERNA!!) suger musten ur mig.

Dessutom passar inga t-shirts mig längre, och det känns minst sagt onödigt att börja fylla på garderoben med en månad kvar, så jag går runt hela dagarna med långärmade hoodies i 30-gradersvärmen.

Fick även höra "Man får gratulera! Väntar du tvillingar?" av en bekant-tant (bektant?) idag, vilket gjorde mig på extremt dåligt humör, för graviditeten should be neither seen nor heard i mitt fall. Men också berätta "nyheten" för en annan bekant som undrade varför jag i hela fridens namn inte kunde följa med på tävling på andra sidan landet 2 dagar efter bf, så det vägde upp en del.

Vet någon om man fortfarande behöver alla dessa bindor om man genomgår ett planerat kejsarsnitt? :)

Aight, tack! Då får jag införskaffa, blunda och tänka på fosterlandet ;)

Ah, där ser man! Låter mer än rimligt. Är bara jag som var lyckligt ovetandes om fenomenet i stort framtill nyligen, hehe!

Gulp. Verkar som att folk i min närhet har lindat in det en del! Tack för förberedelsen, ladies!