Bf juli 2018

5/7! :)

Jaa grattis till alla, skönt att det har gått bra i slutändan trots lite gupp på vägen så att säga.

För någon som upplever det här för första gången, har ni också problem med en överkänslig kräkreflex? Jag brukar inte vara så känslig direkt, men ibland är jag på väg att spy bara av att borsta tänderna. För att inte tala om att plocka upp efter hundarna, och då är det ändå storlek lillfinger på korvarna med hård konsistens som knappt luktar. Det räcker med den svagaste av "whiffs" i luften för att jag ska torrkräkas tre gånger om, och känslan sitter i mycket längre än i vanliga fall (då det bara räcker att avlägsna sig från lukten). Går det över i samband med förlossningen eller hur funkar det? Känns som att tvätt och blöjbyten kommer bli OMÖJLIGA om det fortsätter såhär. :/

Jag jobbade också till igår (ks idag), och håller med om

att värmen är outhärdlig. Vi kan egentligen kontrollera ac:n i våra rum, men den funktionen har inte fungerar på hela sommaren... Framtill sista två veckorna. Tidigare låg tempen på 29 grader, lyckades dra ner den till 19 :D

Rummet började kallas kyldisken och min chef kunde inte ens gå in där längre utan fick stå vid tröskeln och huttra och ropa instruktioner. Jag trivdes dock som fisken i vattnet!

Heja er på förlossningen och ni som kämpar på i värmen!

Vi fick vårt lelle barn efter ett planerat snitt den 5/7, och allt har gått hur bra som helst! Jag som aldrig har varit särskilt barnkär eller känt någon större barnlängtan och därför var lite orolig över hur det här skulle gå (typexemplet på den som, enligt alla forum, "aldrig borde skaffa barn"!!! ;) ) är *väldigt* kär i den lilla och förstår plötsligt grejen fullt ut. XD

Åh, grattis! Lycka till nu! :D och grattis 13mila! Nu blir det landstingsfika 25 gånger om dagen ett tag framöver. Saften var fantastisk! ;)

Vad tråkigt att du fick en så dålig upplevelse av kejsarsnittet. För mig var det verkligen tvärtom, barnet (och jag) mådde super, jag kunde sluta med smärtstillande dagen efter, blev utskriven direkt efter kub-testet 48h senare, och kunde promenera hem från sjukhuset. Men så var en vaginal förlossning helt utesluten för mig, vilket säkert gjorde sitt till. Och på så vis kan jag tänka mig hur hemskt det måste vara att tvingas genomgå "fel" tillvägagångssätt, dvs det man inte föreställt eller önskat sig. Men ja, fortfarande orättvist och tråkigt att alla inte fick samma smooth sailing som jag.

Det generella man hör är ju att det bara ska bli bättre, men samtidigt har du väl precis trappat ner de smärtstillande till bara alvedon vilket kan vara en förklaring. Tog typ 3-4 dagar innan jag bajsade, man fick ju nåt medel som stoppade upp den produktionen har jag för mig. :) Lite vanskligt att ta bort kompressen + tejp och kolla redan nu tycker jag, så det bästa är nog att ringa till BB och höra vad de säger.

För mig är det lite tvärtom, har inte alls ont i såret men det ser som det har gått upp lite på ett, eventuellt två, ställen. Såg dock inte infekterat ut senast jag kollade, men det är ju segt att det ligger mitt i tros- och byxlinningen och precis där man har bilbältet etc.

Neeeejjjj hur gick det till som? Vilken timing alltså, din stackare! 

Haha, the wee baby Seamus blev fyra veckor igår och det firade vi med att bli totalt ur fas med varandra för första gången någonsin. Hon är verkligen världens enklaste barn, jag brukar säga att vi fick en bebis light eftersom vi inte hade klarat av en riktig, men det senaste dygnet har det inte blivit mycket rätt. Kaskadspyor i fåtöljen, vi dubblade laktulosdosen efter snack med bvc-läkaren och då gav hon ifrån sig två läten jag aldrig hört vare sig en människa eller en människokropp producera förr och sen sket hon ner hela blöjan och favoritdressen, och när jag vaknade i soffan imorse (efter nån timmes sömn) låg ena hunden på hennes arm (båda låg och sov).

Jag frigjorde armen varpå wee baby Seamus började stortjuta, och det slutade hon inte med förrän sambon applicerade samma tryck på hennes arm igen. Sen mer kaskadspyor på det, och all vaken tid har spenderats åt att ligga och stirra på mig med en bekymmersrynka i pannan. Håhåjaja! Tur de är så gulliga! 

Känner igen det där med att bli andfådd över absolut ingenting. Tredje och fjärde dagen efter snittet fick jag pausa en gång under hundpromenaderna, sedan kunde jag gå 30-40 min utan problem. Men ryggen och hållningen är dålig. Har inte känt att jag ska bryta nåt, däremot har jag varit trött och orkeslös. Ammar inte men tror blodförlusten och dåliga järnvärden (och usel semesterkost XD ) spelar in.

Ska testa att springa ett par agilitylopp i helgen (5 veckor efter snittet), återkommer med hur det gick - bra eller river jag upp hela såret mitt under rötmånaden? XD Har bara sprungit till bussen än så länge, och det har känts lite konstigt. Går bättre om jag trycker mot magen.

Någon fler som snittades, och hur går det med era sår i värmen?

Vår sov väl typ 23 h om dygnet de första veckorna. Väldigt lugn och harmonisk. Ger ersättning så hon har nog varit mätt och belåten hela tiden, men nu sista veckan tycker jag hon har blivit lite mer kinkig och jag upplever att hon är lite gasig i magen/förstoppad. Men det handlar nog också om att hon vill vara med mer, innan somnade hon ju direkt man stoppade ner henne i babynestet men nu är hon ju vaken lite längre :) 

Låter väldigt skönt att få lite "avlastning", hoppas hen ökar stadigare i vikt nu och att du får vila ut lite. Vi har kört ersättning från start och våran bastanta unge har gått upp nästan 400 g i veckan vid många mätningar :| Känns som att armen ska ramla av många gånger när man bär på henne, haha.

Min är tvärtom! Blir orolig att jag stimulerar henne för lite. Men hon verkar nöjd av att ligga i babygymmet. Nöjd under mobilen. Nöjd med att sitta i knäet. Nöjd i babysittern. Sover fortfarande väldigt mycket.

Hade nästan önskat att hon talat om tydligare vad hon verkligen ville, speciellt iom att det är första barnet och jag inte har några referensramar.