Bf juli 2018
UL om mindre än två dygn. Jag är dundernervös! Så himla orolig för att något ska vara fel :S Min sambo är alltid optimistisk och tar lite för givet att allt är bra (det gjorde han inför VUL när vi fick konstaterat MA också). Jag skulle så gärna vilja prata med honom om det, men det finns aldrig tid. Jag vill inte ta det när sonen är med och kvällarna går också bort eftersom någon alltid jobbar sent eller ska börja tidigt.
Jag känner av lätt foglossning, har lite molvärk emellanåt (eller om det är ligamentsmärtor) och får t o m sammandragningar när jag känner mig för stressad. Jag tror mig även känna livmoderkanten, men det är svårt att säga att det är den. Sett till det så borde allt vara någorlunda okej men jag har ändå svårt att släppa katastroftankarna.