Vem betalar bensinen?

Någonstans tycker man ju att den som lånar pengar av någon annan borde vara lite tacksam och ödmjuk över att den andra personen är snäll och ställer upp. Att få personen som lånat ut sina pengar att må dåligt över att den vill ha tillbaka dem är helt sjukt. 

Jag och min särbo har en annan variant.

Den vars ärende vi anv bilen för betalar bensinen, oavsett vems av bilarna vi använder..   

Emellanåt om det är gemensamma ärenden så delas soppan.. 

Ägaren står för förslitningen typ.  Det funkar bra för oss

Min erfarenhet säger mig att snålhet är en (dålig/störig) egenskap som i stort sett aldrig förändras. Sannolikt kommer han att vara precis lika ogin om ni någon gång flyttar ihop, kanske får gemensamma barn. Det förändras (sällan) magiskt över en natt. Just saying..... Sett detta så många gånger i min omgivning med vänner som klagar när de väl gift sig eller köpt hus med sin partner att gud, vad snål hen är. Men.... det visste de ju redan innan...?

Är detta någon du leva med? För räkna inte med att han förändrar just denna bit av sig själv, oavsett hur mycket ni diskuterar saken.

Om han redan nu kör med "orättvistkortet" när det gäller bensin för att hämta sina egna barn så vill jag inte ens gissa hur han kommer agera när ni får ett gemensamt boende ("Men du duschade faktiskt 10 minuter längre än jag så du får betala mer för varmvattnet!")

Jaa, nu känner jag att det är väl OK att prata om vad han är skyldig mig eller om vad som uteblev. Men jag har kännt mig dum varje gång eller inte vågat riktigt säga... Dock brukar han ju ändå fixa sin skuld då han har pengar så jag får väl hålla tyst därimellan eftersom jag gått med på att låna ut... Men denhär gången fick jag ju inte säga vad som uteblivit eller jag sa ju det på fel sätt tyckte han. Visst har jag en förmåga att krångla till det jag säger istället för att säga det på ett enkelt sätt men jag är lite less på att han skall ofta komma med idéer hur jag borde ha sagt en grej...

Dethär tyckte jag var bra, tycker det borde vara precis så. Men hur ska man säga det till honom? Känns som att han kommer tycka det är strunt ifall jag nämner något... Varför ska HAN bli arg på mig för att HAN är skyldig mig pengar, ifall jag nämner det. Såklart behöver jag inte säga det så ofta, och det har jag inte gjort nu. Har inte alls pratat om det, dock menade han att jag frågade efter mina pengar iförrgår vilket jag inte har något minne av, men som han säger: jag ska tro honom för att han säger så. Då har det ingen betydelse ifall JAG inte minns, för han säger ju hur det var....

Men varför vrider han saker emot sig själv då jag pratar med honom? T.ex. försökte han ju säga att jag vill smeta in det att han är pank i ansiktet på honom. Varför vänder han det på det sättet??

För att det inte är kul att vara pank, för att han vill att det ska vara så enkelt som möjligt. För att du har lånat ut pengar som han har betalat tillbaka, i hans ögon har det fungerat bra.
Brukar du veta i förväg när du kommer att få tillbaka dina pengar eller vet man aldrig när han får in pengar? Lånar han pengar till ett visst datum eller är det mer som "när han har"?
Först och främst tycker jag att du behöver känna i dig själv att du inte gör något fel som vill prata om pengar. Jag känner ju igen det där med att dra sig för att ta upp pengafrågan och det är lite konstigt att man sätter upp hinder för sig själv. Det kanske är därför han stör sig på hur du säger det, för att du har svårt för att vara rak om det? Inte för att jag tycker att han behöver hänga upp sig på hur du säger en sak, de flesta människor kan vara ganska dåliga på att framföra sin mening och man behöver vara perfekt. 
I övrigt får du väl förbereda dig noga inför att ta upp det med honom nästa gång? Om du inte vill låna ut fler pengar till honom så tränar du in att nästa gång han ber dig säga "vet du, jag tycker det är så svårt att prata med dig om de pengar du lånar av mig, sist blev du arg på mig för att jag inte kunde prata med dig på rätt sätt, så nu vill jag faktiskt inte låna ut mer pengar till dig, jag tror inte det är bra för vår relation". Eller om du gärna lånar ut pengar, se till att prata igenom det med honom, att du måste få lov att nämna de pengar du har lånat ut precis hur mycket du vill, du gör det ju inte för att vara taskig, uppfattar han det så bör han se till att låna pengar någon annanstans.
Och bensinpengarna, nästa gång det kommer på tal att köra och hämta hans barn så låter du dig inte dras in i att du ska åka med och hämta, inte heller att han ska använda din bil. Han kan ju inte gärna ta för givet att du ska följa med, inte heller att han ska få använda din bil. Gör han det så säger du till honom "men vänta nu, jag har inte sagt att du får ta min bil". Och fortsätter med att tala om att du inte tycker att det är rätt att du ska betala för hans privata kostnad. 

Ligg lågt tills nästa tillfälle kommer upp. Vänta in att han tar kontakt och vad han föreslår. Du behöver ju egentligen inte reda upp det här nu med en gång, låt honom vara arg om han är det, eller så klarar han av att reda ut själv att han varit orättvis mot dig. Huvudsaken är nu att du ändrar på ditt eget beteende och att du själv bryter era invanda rutiner kring att du lånar ut pengar och att du och han tillsammans kör och hämtar hans barn.

* "man behöver inte vara perfekt" ska det naturligtvis stå.*

Usch, det märks att du ifrågasätter dig själv alldeles för mycket och ger honom rätt i att du säger saker "fel". Varför har han rätt att skälla på dig för att du enligt honom uttrycker dig fel? Vad tycker du om HANS sätt att uttrycka sig? Det är minst lika relevant, särskilt som det faktiskt är han som har utnyttjat dig ekonomiskt!

Har du någonsin rutit i åt honom och sagt att det får vara nog, till exempel "du bär dig väldigt illa åt när du skäller på mig när jag försöker ta upp något som är jobbigt för mig, det är inte schysst!"

Nej, varför är det bara du som ska behöva linda in saker och tassa som katten kring het gröt för att inte "smeta in" det du säger, när han beter sig som en elefant i en porslinsaffär?!

Jag tycker du skulle kosta på dig att bli ARG! Om min särbo hade sagt att han inte ville att jag skulle komma till honom eftersom jag har tagit upp en för mig jobbig sak, då hoppas jag att jag skulle orka säga att "bra, för jag vill verkligen inte åka till dig förrän du bett om ursäkt för att du behandlade mig illa!" (Jag känner igen mig en del i dig och hur du tänker, så jag vet att det är lättare sagt än gjort att säga ifrån - men det känns bra att stå upp för sig själv!)

(Och förresten, är det alltid hos honom ni är? Åker du varje gång, och måste leva i kappsäck? Kanske hjälper till med saker hos honom, som underlättar för hans liv? Eller kommer han till dig ibland för rättvisans skull, så att du slipper vara den som inte är på "hemmaplan"...?)

Jag tycker nog att vissa varningsklockor ringer här när han talar om för dig på vilket sätt du ska uttrycka dig. Anpassa dig inte efter hur han tycker att du ska vara, det kan aldrig bli bra!

För övrigt finns det inget rätt eller fel när det gäller hur ni ska fördela kostnader så länge ni båda är bekväma med hur ni gör och är tydliga mot varandra. Så verkar det ju inte vara i det här fallet. DU ska inte känna något dåligt samvete för du har inga som helst skyldigheter att betala hans bensin eller att upplåta din bil (eller att umgås med och laga mat/städa/ta hand om hans barn) om du inte gör det för att du vill göra det.

Som alla andra sagt, låt bli att kontakta honom, åk inte dit i helgen, låt han lösa hämtningen av sitt barn själv.

Det allra enklaste är att va direkt på sak. - När du får lön så vill jag ha tillbaks det du är skyldig mig!

Sen tycker jag absolut INTE att du ens ska överväga att flytta ihop med honom. 

Varför är det du som är snål när du vill att han betalar för bensinen och inte han som är snål för att han inte vill betala?

Det finns två möjligheter. Det första är att han är en slipad jävel som spelar på ditt samvete för att få som han vill. Det andra är att han har dåligt samvete för sin kassa inkomst. Det kan ju vara en fråga om stolthet också. Därför vänder han på allting mot dig. Oavsett vilket är det ingen ursäkt för att han ska bete sig som han gör. Det är hans ungar. Därför ska han betala. Speciellt nu när det är sådana avstånd och pengar det rör sig om.   

Den här tråden är ett argument i sig att aldrig träffa män med dålig ekonomi.

Väl talat. Det förefaller ju som att bensinpengarna (som ju hade varit skit samma i sammanhanget om han varit normal i övrigt) röjer de djupare problemen i förhållandet.