Tycker inte om min sambos son

Jag hade faktiskt valt att vara särbo. Fattar inte varför du skaffade barn med en så ansvarslös förälder till att börja med...

Så först flyttar du in med en man och hans barn du inte gillar.. och sedan skaffar du ytterligare ett barn med denna man som varken uppfostrat eller funnits där för sitt första barn? Ja du.. om det bara hade funnits något magiskt sätt att förutspå att detta skulle sluta dåligt.

Verkar som att det finns tre personer som orsakar problemen här och ingen av dem är 10-åringen fast han får däremot vara offerlamm och bära ansvaret istället för någon vuxen.

Exfrun - beter sig som hon vill.. nyckfullt, utan att kommunicera och förankra saker hos er. Egoistiskt och snålt tänkande utmärker henne.

Sambon: verkar inte kunna säga ifrån mot exfrun, tar inte sitt föräldraransvar och uppfostrar sin son. Verkar slippa relativt lindrigt undan eftersom din irritation främst riktas mot ett barn i tredje eller fjärde klass.

TS: ja vad är din roll? Man brukar säga att de flesta känslor är ok att känna, men.... I detta fall är nästan alla anledningar som skapar dina känslor av irrititation på pojken indirekt knutna till hans mammas nyckfulla egoistiska beteende eller hans pappas brist på förmåga att vara ansvarsfull pappa. Han är barn och begriper inte bättre... det är ni vuxna som måste lära honom att bli en ansvarstagande ungdom, ta av kepsen vid bordet, städa upp efter sig m.m.. Pojken behöver få en chans att hitta sin plats i familjen och du och sambon behöver ta en rejäl diskussion om situationen.

Så sant!

Grattis- du har valt en idiot till pappa till ditt barn. Du inser kanske att han kommer skita i ert gemensamma barn också när det är större? 

synd om 10-åroingen tycker jag. har du ens försökt vända på hur du känner. När du tänker irriterade talar om vad han gör, kan du försöka tänka dig in i hans känsla istället? Kan du tänka att han gör så där för att hans pappa inte ha uppfostra honom osv. 

Sen det här med barn bidrag, klart ni ska ha halva om han är hos er halva tiden. Det kan inte mamman bestämma även om hon har vårdnaden. Ni bara ringer till FK och meddelar detta eller fyller i den blanketten de har för delat BB. Då kommer de inga upp pappan och mamman och kontrollera hur mkt barnet är hos varje. Hon kan knappast blåljuga om var sonen är. Det kommer ju komma fram. Det har inget med att hon har ensam vårdnad att göra. 
om ni inte vill ha barnen mer än varannan helg kan hon heller inte bestämma det bara för att hon har vårdnaden. Är det så att pappan vill ha barnet mer så får de + du komma överens om hur det ska fungera, Går det inte att prata om det, kontakta familjerätten 

Finns bara ett enda råd till dig - FLYTTA ! Helst igår. Sedan får pappan ha båda sina barn varannan vecka och du din unge enbart varannan vecka.

Men du kan väl bete dig som bra vuxen allafall ?Barnet har inte vald detta.

En sak ska du ha klart för dig när du skriver - vår familj - du är en fripasssgerare i denna familj. Pappan - din sambo - kan lika gärna bryta med dig som han gjorde med sin sons mamma.

När du skriver så märker man att det är relationen till mamman du är trött på men du tar ut det på en 10 årig pojke som kanske inte alls mår bra eftersom hans pappa inte sätter gränser eller bryr sig om sitt barn ?! Tänk på att denna pojkes far är ditt barns far också.

Du kanske skulle ha struntat att knulla med en karl som har barn sedan tidigare om du inte är 110% säker på att du klarar av relationen med hans tidigare barn.

Prata med sin sambo som är det riktiga störningsmomentet till ditt problem då han inte agerar pappa till honom på allvar.

Sen kanske han känner av ditt sätt mot honom att vara också. Vem skulle vilja knyta an till någon som anser sig ha en - familj - där denna stackars pojke inte är inkluderad?

Fyfan ta och agera vuxen istället för att vara så hemsk mot ett barn.

Usch!

PS tänk på att nästa kvinna din sambo träffar när det är slut mellan er kansle behandlar ditt barn likadant.

Skulle inte förvåna mig om pappan inte vill ha varannan vecka. Och det är nog bäst för barnet att hen bor hos mamma...

Jag har inte VALT att känna så här. Min sambo är en jättebra pappa till vårt gemensamma barn. Han och exet gjorde slut innan pojken ens va född. Han blev till första gången de låg med varandra och hade bara känt varandra någon dag. Hon valde att behålla och dumpade sen min sambo när hon va i vecka 8. Sen när pojken föddes fick sambon va med första dagen och blev sen utsparkad från hennes hem. Han va inte välkommen för hon "ville va ifred". Sen träffar hon en karl och flyttar till Norge i över ett år. Min sambo ville hälsa på men fick inte för henne. Han knöt inte an på samma sätt som till vårat barn för att han inte FICK va delaktig. Sen har han haft sin egen problematik med sin diagnos och inte fixat att va den pappa han borde vara. Men han har mognat och är jättebra med vårat gemensamma barn. Min irritation är mest mot hans mamma och även min sambo då jag anser att pojken är ouppfostrad, lat och otacksam. Mamman till pojken är ett kapitel för sig. Extremt självisk, manipulerande, impulsiv och kan inte behålla ett jobb. Hon lägger över allt på oss och brusar upp. Hon lovar pojken massa saker och bryter löftena för det är viktigare med utseende och inredning.