Nu är det inte långt kvar! Och tänkte om de är fler som har bf i augusti som ville följas åt de sista? :D
Är själv väldigt nervös (första barnet), så hade vart kul att kunna följa andra som ska ha ungefär samtidigt!
Vill veta allt! :D beräknade, flicka/pojke (om ni inte Vet, kanske vad nu tror), Första barnet eller inte, har ni "bestämt" namn, är ni nervösa, tar värmen kol på er också?
Ja you name it! Berätta hur mycke ni vill! :D
11 dagar över tiden idag. Valde att vara med i swepi studien där man blir lottad till igångsättning i v41+0/2 eller v42+0.
Hade öppnar mig 1cm och tappen mogen. Stor skillnad från igår då de knappt kunde komma åt. Så det går framåt i alla fall. Väntar nu på bard kateter för att trigga på öppningsfasen.
Vi fick vår bebis för 15 dagar sedan, å han kom 9?dagar före bf.
Vattnet gick på tisdagen vid 17:45 och han kom på torsdag kl 9:47.
Allt var jätte häftigt, coolt vad kroppen gör och vägleder en genom hela förlossningen. Jag är riktigt fascinerad av detta. Däremot tog de en drastisk vändning när han plötsligt sitter fast när huvudet kommit ut och dom inte får ut honom på nästa värk.
Akutlarm dras inne på vårt rum och in väller ett helt gäng med människor. Dom sliter och drar, jag försöker hjälpa till så gott man kan å man riktigt hör paniken som utbryter sig i rummet då dom inte får ut vårt älskade barn....
Han satt fast i 10 minuter, 10 minuter av kaos på rummet. När dom väl får loss honom efter invändig och utvändig våld är han helt livlös.....
Vi fick inte de där avslutet som man tror, att få höra bebisen skrika å sen får man upp den på bröstet. Utan dom springer iväg med honom till ett annat rum, de enda jag fick veta var att de blivit en pojke och att dom jobbar med honom.
Jag hamnar på operation för att sys i underlivet efter att dom klippt mm å visste inte mer då än att han låg i respirator. Bebis och sambo får flyga helikopter till annat sjukhus för vård av pojken som dom lyckligtvis fick liv i. Jag fick komma efter och träffa honom ca 8h senare.
Första dagarna var riktigt kritiska för vår lilla krigare. Men här ligger vi idag tillbaka på hemsjukhusets neoavdelning 2v senare och kämpar med vikten.
Så de blir inte alltid som man tänkt..... Men jag är sjukt lycklig att jag har honom här hos mig idag. Å trots detta hemska avslut på en annars häftig förlossning så är jag inte rädd för att bli gravid igen. Jag är garanterad ett planerat snitt ifall vi skaffar fler barn och jag kan lite sörja att jag aldrig mer får gå igenom en vanlig förlossning och denna häftiga resa som kroppen styr över totalt, samtidigt som jag inser att de jag psykiskt säkert inte skulle klara utdrivningsskedet utan av gripas av panik.
Jag vill inte skrämma upp någon med detta inlägg utan ist skicka med att de är en otrolig resa att föda barn och häftigt vad kroppen klarar av och vad den gör. Helt fantastiskt!! Åk med, var närvarande och ta vara på det, såklart att de gör ont och känns men man hanterar det och glömmer fort.
Ingen bebis här heller :( BF + 6 idag... känns som att det kommer bli igångsättning...
Vi fick vår bebis för 15 dagar sedan, å han kom 9?dagar före bf.
Vattnet gick på tisdagen vid 17:45 och han kom på torsdag kl 9:47.
Allt var jätte häftigt, coolt vad kroppen gör och vägleder en genom hela förlossningen. Jag är riktigt fascinerad av detta. Däremot tog de en drastisk vändning när han plötsligt sitter fast när huvudet kommit ut och dom inte får ut honom på nästa värk.
Akutlarm dras inne på vårt rum och in väller ett helt gäng med människor. Dom sliter och drar, jag försöker hjälpa till så gott man kan å man riktigt hör paniken som utbryter sig i rummet då dom inte får ut vårt älskade barn....
Han satt fast i 10 minuter, 10 minuter av kaos på rummet. När dom väl får loss honom efter invändig och utvändig våld är han helt livlös.....
Vi fick inte de där avslutet som man tror, att få höra bebisen skrika å sen får man upp den på bröstet. Utan dom springer iväg med honom till ett annat rum, de enda jag fick veta var att de blivit en pojke och att dom jobbar med honom.
Jag hamnar på operation för att sys i underlivet efter att dom klippt mm å visste inte mer då än att han låg i respirator. Bebis och sambo får flyga helikopter till annat sjukhus för vård av pojken som dom lyckligtvis fick liv i. Jag fick komma efter och träffa honom ca 8h senare.
Första dagarna var riktigt kritiska för vår lilla krigare. Men här ligger vi idag tillbaka på hemsjukhusets neoavdelning 2v senare och kämpar med vikten.
Så de blir inte alltid som man tänkt..... Men jag är sjukt lycklig att jag har honom här hos mig idag. Å trots detta hemska avslut på en annars häftig förlossning så är jag inte rädd för att bli gravid igen. Jag är garanterad ett planerat snitt ifall vi skaffar fler barn och jag kan lite sörja att jag aldrig mer får gå igenom en vanlig förlossning och denna häftiga resa som kroppen styr över totalt, samtidigt som jag inser att de jag psykiskt säkert inte skulle klara utdrivningsskedet utan av gripas av panik.
Jag vill inte skrämma upp någon med detta inlägg utan ist skicka med att de är en otrolig resa att föda barn och häftigt vad kroppen klarar av och vad den gör. Helt fantastiskt!! Åk med, var närvarande och ta vara på det, såklart att de gör ont och känns men man hanterar det och glömmer fort.
Grattis till bebis! Så mysigt att få ha honom ute.
Men vilken jobbig upplevelse! Har aldrig hört förut att dom kan fastna sådär, vet du vad det berodde på? Skönt iaf att allt gick bra ??????
I onsdags kom vår lilla tjej ut äntligen. Hon föddes på BF+12 efter 20 timmars värkar. Så hon tog längre tid än båda sina brorsor att få ut. Men trean kan vara knepig sa dom. Nu maraton ammar lilla sötnosen dygnet runt och mjölken kom precis igång och brösten blöder men det får de vara värt. :)
Vi fick vår bebis för 15 dagar sedan, å han kom 9?dagar före bf.
Vattnet gick på tisdagen vid 17:45 och han kom på torsdag kl 9:47.
Allt var jätte häftigt, coolt vad kroppen gör och vägleder en genom hela förlossningen. Jag är riktigt fascinerad av detta. Däremot tog de en drastisk vändning när han plötsligt sitter fast när huvudet kommit ut och dom inte får ut honom på nästa värk.
Akutlarm dras inne på vårt rum och in väller ett helt gäng med människor. Dom sliter och drar, jag försöker hjälpa till så gott man kan å man riktigt hör paniken som utbryter sig i rummet då dom inte får ut vårt älskade barn....
Han satt fast i 10 minuter, 10 minuter av kaos på rummet. När dom väl får loss honom efter invändig och utvändig våld är han helt livlös.....
Vi fick inte de där avslutet som man tror, att få höra bebisen skrika å sen får man upp den på bröstet. Utan dom springer iväg med honom till ett annat rum, de enda jag fick veta var att de blivit en pojke och att dom jobbar med honom.
Jag hamnar på operation för att sys i underlivet efter att dom klippt mm å visste inte mer då än att han låg i respirator. Bebis och sambo får flyga helikopter till annat sjukhus för vård av pojken som dom lyckligtvis fick liv i. Jag fick komma efter och träffa honom ca 8h senare.
Första dagarna var riktigt kritiska för vår lilla krigare. Men här ligger vi idag tillbaka på hemsjukhusets neoavdelning 2v senare och kämpar med vikten.
Så de blir inte alltid som man tänkt..... Men jag är sjukt lycklig att jag har honom här hos mig idag. Å trots detta hemska avslut på en annars häftig förlossning så är jag inte rädd för att bli gravid igen. Jag är garanterad ett planerat snitt ifall vi skaffar fler barn och jag kan lite sörja att jag aldrig mer får gå igenom en vanlig förlossning och denna häftiga resa som kroppen styr över totalt, samtidigt som jag inser att de jag psykiskt säkert inte skulle klara utdrivningsskedet utan av gripas av panik.
Jag vill inte skrämma upp någon med detta inlägg utan ist skicka med att de är en otrolig resa att föda barn och häftigt vad kroppen klarar av och vad den gör. Helt fantastiskt!! Åk med, var närvarande och ta vara på det, såklart att de gör ont och känns men man hanterar det och glömmer fort.
I onsdags kom vår lilla tjej ut äntligen. Hon föddes på BF+12 efter 20 timmars värkar. Så hon tog längre tid än båda sina brorsor att få ut. Men trean kan vara knepig sa dom. Nu maraton ammar lilla sötnosen dygnet runt och mjölken kom precis igång och brösten blöder men det får de vara värt. :)
Huvva vilken upplevelse. Var bebis stor?
Stort grattis till pojken!
BF +5 idag... Haft slemmiga flytningar med blodiga strimmor i 2 dagar och förvärkarna har ökat i intensitet. Nu på morgonen kommer det mer rosa blandade flytningar och de maler lite i magen. Hoppas att det kan va på g snart... Tredje barnet men har aldrig haft det såhär långdraget.
BF +5 idag... Haft slemmiga flytningar med blodiga strimmor i 2 dagar och förvärkarna har ökat i intensitet. Nu på morgonen kommer det mer rosa blandade flytningar och de maler lite i magen. Hoppas att det kan va på g snart... Tredje barnet men har aldrig haft det såhär långdraget.
Woohoo
Jag tror de drar igång inatt.. tredje barnet är Som sagt knepigt.. min bm sa att trean är mer långdragen än tvåan och ibland även ettan..
Woohoo
Jag tror de drar igång inatt.. tredje barnet är Som sagt knepigt.. min bm sa att trean är mer långdragen än tvåan och ibland även ettan..
Vår dotter kom äntligen igår på BF+8 ?????? Tog också ganska lång tid fast det var nr 2. Fick samma dragningar var 10e min vid 6-tiden på morgonen i lördags. Vid 10 började det bli värkar som under dagen kom typ var 7e min. Så vi var inne på BB vid 18.30 och då var jag öppen 5 cm. Men hon var inte ute förrns 04.54 igår morse :) öppnade mig dock jättebra hela tiden, men hon låg så högt upp. Var öppen 10 cm säkert 3 h innan dom gjorde så vattnet gick sedan kom hon ca 1,5 h efter det. Hade verkligen hemska värkar i ryggen när jag kom in. Men fick GRYM epidural och dessutom som dropp så halva förlossningen kände jag typ ingenting. Så underbart att hon äntligen är ute ??
Hur går det för er andra? Har ni fler känningar?
Fick en dotter i lördags efter igångsättning i v41+1, lottad i swepisstudien.
Förloppet tog lång tid. Det tog 2dygn för min kropp att svara på angustatabletterna och de satte sedan in en bard-kateter för att driva på öppningsfasen. Efter några ytterligare timmar så togs det hål på hinnorna så vattnet forsade ut. Efter det värksrimulerande dropp och vid midnatt mot lördag fick jag epidural. En sån skön känsla. Kunde slumra under natten och på morgonen hade jag gått från 5cm öppen till 10cm öppen. Dock blev dagen lång då hon inte ville slutrotera utan fick hjälp ut med sugklocka kl.15.41.
Moderkakan ville inte lossna så det blev operation för mig. Samt att de där sydde mina bristningar av grad 2.
Igår onsdag kom vi så äntligen hem efter att jag behövt extra blod och lilla tjejen gått ned för mycket i vikt så hon behöver tilläggsmatas.
Nu försöker vi landa i tillvaron och jag försöker återhämta mig fysiskt. Har så ont i ryggen.
Men vi är fantastiskt lyckliga!
Segt här å.. Denna envisa trea..
10 dagar över idag. Skulle på ultraljud å bedömning idag. Men inatt drog de igång, eller ja vad vi trodde iaf. För när vi väl kom fram så glesa värkarna ur. Å nu har ja nästan inga. Önska jag stannat hemma längre. Men med 1 timme till förlossningen å tvåan född i bilen så är ja lite skraj. Så vi åkte ju.
Fortf en del kvar av tappen å endast 2 cm öppen... såå drygt... har fortf värkar men ibland me 5-10 min mellan. Å ibland ca 30 min mellan.. bebis liggger höögt upp än.. å jag är trött å less:(
I natt kom hon äntligen. Vår tredje prinsessa.
Det tog ny fart på kvällen igen. 5 timmar senare, efter första "nya" värken kom hon. På typ en aktiv krystvärk..