IVF sommar/höst 2018

Usch! Förstår hur du har det, är nästan i samma situation, det är verkligen en hemsk väntan. Jag fick tydligt positivt gravtest på td och två dagar innan det fick jag fullskalig menstruationsblödning som är igång ännu (5e dagen med riklig blödning). Jag fick besked att ta nytt gravtest på onsdag och om det är positivt då så ska ultraljud bokas in lite tidigare, i v.7. Det är ju också en galet lång väntan om det nu fortsatt är positivt och blödningarna fortsätter :/ jag vågar inte hoppas... önskar man kunde göra UL tidigare :(

Jag förstår dig, jag känner precis likadant. Men jag o min sambo har tre försök så vi gör dem tre försöken sedan släpper jag det här för det förstör en så mycket. Vill leva ett normalt liv igen o må bra men ger det eventuellt två chanser till. Hur många försök har du gjort? Stor kram >3

Jag läser allt men skriver sällan som ni kanske märkt

Jag förstår dina känslor jag har upplevt dem, det tror jag de flesta av oss som gjort fler än ett försök gjort. Jag gör syskonförsök just nu och kan därför säga att det är värt det, det är verkligen det. 

Hela resan fram till att jag blev gravid var jobbig sen hade jag ett litet tag då jag kunde njuta av graviditeten och bara hade noll matlust och lite trötthet. Sen slog alla andra symptom till, foglossning, havandeskapsförgiftning och bara kunna äta naturella isbitar och två piggelin glassar om dagen samt kräkas två-tre timmar per dag(då låg jag badrummet med huvudet i toan) Trots det gick jag upp enormt i vikt den perioden. Kalori in kalori ut funkar inte kan jag meddela

Förlossningen var jobbigt och det tog nog en månad innan jag fattade jag att jag blivit mamma och det sjönk in och jag kunde knyta an. 

Det tog drygt ett år efter förlossningen som jag började känna igen mig fysiskt och psykiskt. 

Det är värt det, det är allt jag kan säga. Jag är så glad att jag härdade ut och genomlev den perioden. Förhoppningsvis får jag vara mamma hela livet nu och det är värt mycket. Det är så fantastiskt. Så sluta inte kämpa. 

Det är okej att må dåligt och tvivla det är det, men låt det inte ta överhanden. 

Du har säkert hört det en miljon gånger tidigare och jag vet inte om du provat men en lågkolhydrat-kost kan hjälpa till att få hormonerna i schack.

Behöver ju inte vara strikt lchf, paleo eller atkins kan räcka med att utesluta spannmål och många typer av socker.

Sen kan du ju påpeka för din man/sambo att om han skulle börja knapra anabola steroider som ju är hormoner skulle det påverka honom både psykiskt och fysiskt. 

Jaha okej. Min kropp fungerar med men något verkar gå fel när ägget ska fästa sig. Eftersom vi inte behöver betala så gör vi nog 3 försök.

Sådär kände jag också när det gått åt skogen. Jag minns inte hur många gånger du försökt men för oss tog det 7 omgångar innan det gick vägen. Förra gången blev ett tidigt missfall.

Det enda jag kan säga är att jag verkligen, verkligen känner med dig och samtidigt uppmuntra till att orka igen. Har läst mpnga berättelser om tjejer som till slut äntligen lyckas bli gravida. Tänkte varje gång att det händer alla andra, men till sist går det vägen.

Inför sista gången fick vi bara hälften så många ägg som tidigare gånger och jag grät på väg hem från kliniken. Grät när vi fick veta att fyra blivit befruktade. Tidigare hade vi ju fått till frysen! Eftersom båda mina färskförsök gått åt skogen tidigare hade jag inte mycket hopp inför denna gång men det gick. Vecka 9 Nu, så än är vi långt ifrån i hamn, men vår på återbesök i måndags och läkaren sa att det inte fanns skäl till oro när man sett hjärtat slå nu. Så jag hoppas att det får vägen.

Jag vet inte om mitt inlägg kan vara till någon tröst. Vad jag vill säga är att inte ge upp hoppet. Ivf är ett helvete och vi här inne vet vad vi går igenom. Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart och att du orkar kämpa vidare. Stor stor kram till er alla!!!

Sådär kände jag också när det gått åt skogen. Jag minns inte hur många gånger du försökt men för oss tog det 7 omgångar innan det gick vägen. Förra gången blev ett tidigt missfall.

Det enda jag kan säga är att jag verkligen, verkligen känner med dig och samtidigt uppmuntra till att orka igen. Har läst mpnga berättelser om tjejer som till slut äntligen lyckas bli gravida. Tänkte varje gång att det händer alla andra, men till sist går det vägen.

Inför sista gången fick vi bara hälften så många ägg som tidigare gånger och jag grät på väg hem från kliniken. Grät när vi fick veta att fyra blivit befruktade. Tidigare hade vi ju fått till frysen! Eftersom båda mina färskförsök gått åt skogen tidigare hade jag inte mycket hopp inför denna gång men det gick. Vecka 9 Nu, så än är vi långt ifrån i hamn, men vår på återbesök i måndags och läkaren sa att det inte fanns skäl till oro när man sett hjärtat slå nu. Så jag hoppas att det får vägen.

Jag vet inte om mitt inlägg kan vara till någon tröst. Vad jag vill säga är att inte ge upp hoppet. Ivf är ett helvete och vi här inne vet vad vi går igenom. Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart och att du orkar kämpa vidare. Stor stor kram till er alla!!!

Sådär kände jag också när det gått åt skogen. Jag minns inte hur många gånger du försökt men för oss tog det 7 omgångar innan det gick vägen. Förra gången blev ett tidigt missfall.

Det enda jag kan säga är att jag verkligen, verkligen känner med dig och samtidigt uppmuntra till att orka igen. Har läst mpnga berättelser om tjejer som till slut äntligen lyckas bli gravida. Tänkte varje gång att det händer alla andra, men till sist går det vägen.

Inför sista gången fick vi bara hälften så många ägg som tidigare gånger och jag grät på väg hem från kliniken. Grät när vi fick veta att fyra blivit befruktade. Tidigare hade vi ju fått till frysen! Eftersom båda mina färskförsök gått åt skogen tidigare hade jag inte mycket hopp inför denna gång men det gick. Vecka 9 Nu, så än är vi långt ifrån i hamn, men vår på återbesök i måndags och läkaren sa att det inte fanns skäl till oro när man sett hjärtat slå nu. Så jag hoppas att det får vägen.

Jag vet inte om mitt inlägg kan vara till någon tröst. Vad jag vill säga är att inte ge upp hoppet. Ivf är ett helvete och vi här inne vet vad vi går igenom. Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart och att du orkar kämpa vidare. Stor stor kram till er alla!!!

Jag förstår vad du menar men har lite svårt att svara på det. Jag tror jag haft en mens på de senaste tre åren, pga hormonbehandlingar i syfte att förhindra mens. Det jag minns av min mens är mest kopplat till endometriosbesvär och de symtomen är exakt dem samma nu. Brukade ha svåra pms besvär men det är ännu längre sen jag upplevt då jag behandlats med ssri för detta vilket tog bort alla humörsvängningar.

Jag är osäker på om man kan ha de samma symtom. Men de flesta symtomen kommer väl av hög halt av progestoron och östrogen, vilket ju är högt i början av mens och även vid graviditet, skillnaden är ju att dessa halter sjunker om man ej är gravid medan de istället ökar vid graviditet. Åtminstone pms liknande besvär och dålig i magen borde man ju kunna uppleva oavsett graviditet eller ej. Svullna bröst kommer väl av progestoronet och försvinner ju då när det sjunker (mens) men jag har också för mig att svullnaden lägger sig pga att kroppen vänjer sig vid höga progestoronnivåer.

Jag tror det är svårt att försöka analysera kroppens symtom och dra slutsatser utifrån det. Jag känner mig faktiskt lugn och neutral pga. att jag ställt in mig på att jag har haft ett missfall, men följer ändå läkarnas rekommendationer och agerar som om jag vore gravid och kommer ta test igen som de rekommenderat. Är det negativt får jag ju bara bekräftat det jag redan är inställd på. Skulle det mot förmodan vara positivt så är ju det fantastiskt, även om jag inte kommer kunna lita på det förrän ett ultraljud bekräftar det.

Nu blev det en lång roman, men jag hoppas att det går vägen för dig inom en snar framtid <3 kram