Till styvföräldrar som är missnöjda, ni andra kan hålla er härifrån! Pretton och besserwissers, hitta en egen tråd! Här riktar jag mig ENDAST till missnöjda styvföräldrar. Jag vill bolla och dela upplevelser.
Vad är just DU missnöjd med, dela med er. Jag är väldigt missnöjd med min situation iallafall och behöver lite brainstorming.
Måste vara tufft med alla de i din omgivning som tagit ställning. Det är så lätt att lägga all skuld på den där styvhäxan. Du och jag behöver förklara ingående exakt vad som har hänt och blir knappt trodda medan de bara behöver säga "styvhäxa" så vet alla hur det ligger till.
Ja verkligen, det är tufft och rejält energikrävande. Ingen tror mig, förutom de som vet på min sida, medan mina "bonusbarn" och deras mamma samt alla med dom bara säger styvhäxa som du säger.
Igår kom min sk styvdotter gåendes på stan, tog näsan i vädret och gick omväg. Jag höll hennes lillebror, LILLEBROR(!!), i handen. Men så är JAG styvhäxa? Idag träffade vi henne på affären, mina barn ropar "där är *******", jag sätter dövörat till och bara går. Vänder mig inte ens om när de ropar. Så har det blivit. Så många gånger jag hälsar på denna lilla oskyldiga ragata utan en hälsning tillbaka. Så min man sa att jag måste göra likadant tillbaka. Nu gjorde jag det. Kunde inte bry mig mindre. Hon har skapat detta helt och hållet själv. Men de som tagit ställning ser inte det.. Bakom kulisserna. Styvhäxa oavsett orsak och omständigheter.
Hennes mamma sätter på ett flin på tryne och hälsar, aldrig knappt gjort förut så nu efter hon fick veta att vi vet om hennes jävla skitsnack om mig till mina barn. Spyfärdig! Sådan mor..
Vidrigt beteende! Men har lärt mig att mobbing mot styvmorsor är helt legitim i samhällets ögon. Henne kan man kalla för öknamn eller helt ignorera utan att det ses som något fel.
När makens barn var med sin mamma så fick de inte ens säga hej till sin pappa, för då blev hon sur.
Jag tyckte det var konstigt när vi körde förbi dem och han varken tutade eller vinkade åt dem, tills jag fick förklaringen.
Jag brukade dock tuta och vinka åt dem när jag körde förbi, de höjde handen tillbaks, men inget så där översvallande. Men jag sket i vilket, eftersom jag tutar och vinkar åt alla jag känner, även åt dem. Varför skulle jag göra skillnad mellan dem och andra....
Jag hade nog faktiskt sagt ett -Hej, ändå. Svarar de inte så är det de som gjort bort sig, inte du.
Vem vet, någon gång kanske det går in hos dem och det känns obekvämt att inte svara....