Till styvföräldrar som är missnöjda, ni andra kan hålla er härifrån! Pretton och besserwissers, hitta en egen tråd! Här riktar jag mig ENDAST till missnöjda styvföräldrar. Jag vill bolla och dela upplevelser.
Vad är just DU missnöjd med, dela med er. Jag är väldigt missnöjd med min situation iallafall och behöver lite brainstorming.
Utan att ha följt hela debatten här ger jag mig ändå in o säger min mening om just dessa formuleringar.
Självklart ska man dra nytta av sina egna personliga erfarenheter. Men man måste oxå lyfta blicken o se på andras erfarenheter o kanske lite oxå på den " nationella mallen". Det kan ju vara så att mina personliga erfarenheter är väldigt avvikande det "normala" både till det bättre eller sämre. Så klart att man då kan behöva korrigera med hjälp av hur andra ser på saker o ting.
Kanske skjuter jag helt vid sidan av målet... men tycker ändå att det är av vikt att man höjer blicken o ser fördelar o nackdelar med andras erfarenheter o lär sig något nytt.
Min sambo har ett ex som ringer om allt möjligt också. Det kan vara om bilen, om det hänt något speciellt, om barnen. Jag vet att hon int har någon annan att fråga då hennes familj/släkt knappt existerar för henne. Men det är ok, dom var trots allt ihop i 19 år och har två barn tillsammans och då hinner man skapa band som alltid kommer finnas där. Även jag har jättebra kontakt med hans ex och har haft under alla dessa år vi varit tillsammans, vi kan fika hos varandra och pratar om det är något med barnen när min sambo är borta.
Hellre en fungerande relation åt alla håll än en massa ovänskap och intriger. Tvivlar inte en sekund på min sambos kärlek till mig heller.
Min sambo har ett ex som ringer om allt möjligt också. Det kan vara om bilen, om det hänt något speciellt, om barnen. Jag vet att hon int har någon annan att fråga då hennes familj/släkt knappt existerar för henne. Men det är ok, dom var trots allt ihop i 19 år och har två barn tillsammans och då hinner man skapa band som alltid kommer finnas där. Även jag har jättebra kontakt med hans ex och har haft under alla dessa år vi varit tillsammans, vi kan fika hos varandra och pratar om det är något med barnen när min sambo är borta.
Hellre en fungerande relation åt alla håll än en massa ovänskap och intriger. Tvivlar inte en sekund på min sambos kärlek till mig heller.
En ny grej då som dök upp häromdagen från min kille vars ex så gärna letar anledningar att ringa honom.
1. Hon ringer för att kolla om hon kan låna en grej av honom (sitt ex för i h-e fråga nån annan kanske?!)
2. Hon ringer upp igen minuten efter för att höra med honom om han visste om att hans ex (tjejen som han hade tiden mellan mig och henne) hade gjort slut med sin kille.
What?
Jag undrar verkligen varför en del människor verkligen inte kan låta sina gamla ex vara utan MÅSTE bara ha kontakt hela tiden.
Nu handlade det inte ens om sonen liksom?
Skrattretande och faktiskt patetiskt.
Gah...
why liksom..
Min sambo har satt ned foten många ggr och det är inget konstigt med det. Hon ringer absolut inte i onödan eller vad man ska kalla det, ibland går det flera veckor emellan. Hon går definitivt inte över några gränser vad jag tycker iaf, hon har en ny sambo och barn.
För mig var det jättekonstigt att kunna ha en sån relation från början då jag tidigare varit med män som haft barn och deras biomamma var helt rabiat konstant under många års tid. Men nu känns det så skönt, slippa allt bråk och tjafs och tillvaron är lugn. Bråkar gör de såklart emellanåt men det är inget jag blir inblandad i.
Det är väl bra, tänk om min mans ex hade kunnat tagit de gränssättningar men icke hon blev helt rabiat. Varför liksom?
vi var tvungna att flytta...
När jag och min sambo flyttade ihop så blev situationen ohållbar. Barnens mamma vägrade låta barnen vara hos oss när jag var där. Till slut hamnade ärendet hos myndigheterna som beslutade att barnen absolut hade lika mycket rätt att vara hos sin pappa även om mamman gjorde allt för att förhindra detta.
Barnens mamma kom förbi i tid och otid för att diskutera, bråka och förstöra.
Droppen blev när vi kom hem en eftermiddag då vi egentligen hade planerat att gå på bio men åkte hem istället. Då står kvinnan inne i vår lägenhet med bonussonen (som hade nyckel) och letar efter saker som hon påstår var hennes.
Efter det köpte vi en lägenhet på andra sidan stan.
Det som är så tråkigt är ju att det är barnen som hamnar i kläm. Bonusbarnen förlorade ju umgänge med sin pappa varannan vecka och kunde bara vara hos oss varannan helg och på alla lov pga avståndet.
Min sambo har ett ex som ringer om allt möjligt också. Det kan vara om bilen, om det hänt något speciellt, om barnen. Jag vet att hon int har någon annan att fråga då hennes familj/släkt knappt existerar för henne. Men det är ok, dom var trots allt ihop i 19 år och har två barn tillsammans och då hinner man skapa band som alltid kommer finnas där. Även jag har jättebra kontakt med hans ex och har haft under alla dessa år vi varit tillsammans, vi kan fika hos varandra och pratar om det är något med barnen när min sambo är borta.
Hellre en fungerande relation åt alla håll än en massa ovänskap och intriger. Tvivlar inte en sekund på min sambos kärlek till mig heller.
Tycker det är mer patetiskt av dig att förhöra din kille vad hans ex sa i telefon till honom.
Det är ju inget som angår dig öht!
Varför kan hon inte låna en sak från honom om det är något hon behöver och vet att han har?
Jobba med din sjukliga svartsjuka istället!