Mår ni sämst på morgonen, dagen, kvällen eller natten?

Tråkigt med skilsmässan

Bor du varannan vecka då på olika platser?

Åh ser mä tunnelbanan mest för de går när jag e sömnlös

Haha

Gillar me familjen annorlunda och Sofias änglar

PS jo det är jobbigt när man går ut o ej vill prata o folk kommer fram o lägger sig i o snokar mm

Nä om man skulle sova

Ska nog försöka

Natti kram

Yes, bor vv med mamma o vv med pappa. Typ... eftersom det var så nyligen vi flyttade har de ju inte hunnit lägga om sina scheman 100% så ibland blir det en dag mer med den ena eller andra. Men tanken är varannan vecka iallafall. Men ingen av dem bryr sig så värst tror ja, de är ändå nära vänner och har aldrig vart osams. De har alltid diskuterat på ett vuxet sätt mm så skiljdmässan var ju ganska lugn om man säger så.

Haha, känner igen de där. Mina amerikanska serier ser jag för att jag pratar engelska hemma och de har gått mellan 2 och 3 och 3 och 4 när jag legat sömnlös. USA har ju en jäkla tendens att använda reklam för sina serier med världens längsta intro och outro mellan reklampauserna med cliffhanger så då har jag sett vad serien heter och sökt upp själv och tittat ikapp på dagen. Alltså i efterhand. Typ dagen efter haha.

Ja, speciellt nu för alla mina föräldrars bekanta vet ju inte att de skiljt sig o de e ju inte så att man ställer sig o skriker ut på sociala medier "NU SKILJER VI OSS" typ... haha fy ja jag ser hur det ser ut haha det skulle sett ut om de gjorde så... nä men sen när de säger typ "hur är det med mamma o pappa då?" ska ja ba "eh det är toppenbra. Själv då?" eller ska ja säga "nä men de har skiljt sig nu och jag o brorsan bor vv och det är skitjobbigt just nu och alla mår rätt dåligt" liksom... så nahh undviker hellst att prata med folk för den anledningen. Vet ju att de frågar av välvilja men det blir så fel...

Har tex en kompis ja vart vän med sen jag va 1,5år. Hennes pappa skulle hämta i skolan en dag (hämta henne alltså) och jag vänta på bussen så stog han utanför bilen vid hållpkatsen (parkeringen är liksom bakom hållplatsen eller va man säger) så börja vi snacka lite o min kompis (ja skrev om henne innan. Hon som är så förstående snäll) var med och visste då inte att mina föräldrar skulle skiljas och såklart imte han heller. Jag hade vetat det 4 dagar typ o han bara "ja men hur mår ni då?" och jag kände även där "ska jag aäga att allt är toppen eller ska jag säga att de ska skiljas, alla mår skit och jag går hos kurator & psykolog sen en tid tillbaka" liksom. För ja o denna kompisen med familjer ses ej så ofta men vi och en till tjej med familj är liksom ett kompisgäng sen öppna förskolan (för adoptivbarn, så vi alla är adopterade då) sen är det slumpen att vi går i samma skola och ja... det sluta iallafall med att jag drog världens lögn o sa "jodå allt är toppen. Vi grejar för fullt med huset, själv?" (greja inför flrsäljning o visning men han trodde vi bara gjorde vanliga renoveringar ju, kan inte klandra honom heller. Va ju jag som ljög!) o han bara "men vad kul, då blir det fint. Jo vi mår bra, lite förkylda bara" och jag tänkte bara: aa gör fint åt några som kommer och sen säkert gör om. Haha var verkligen inte på att-vara-trevlig-humör då och tyckte han var oförstående dum. Fast det var ju litt eget fel, enbart, eftersom det var jag som ljög sådär fult dessutom f2f.

Jo men Familjen annorlunda o Sofias änglar är trevliga programm. Förutom all sorj i sofias änglar... men det underhåller.

Ja här ska nanas kudde. Åtminstånde försökas. Så nu blir det podcast på och släcka mobilen.

Natti natti kram! Hoppas vi båda får bra sömn nu!

Nä skilsmässa är ju inget roligt ämne även om typ alla skiljer sig är det ju tufft och tråkigt att prata om

Särskilt i början kanske

Jo ibland är det bättre med vita lögner eller hur mår du o svara bra själv

Istället för att folk ska få nåt skvallrar om

Många älskar gotta sig i andras olycka

Kram zzzzzzzzzzzz

Unna dig lite vila o slappa med gott samvete imorgon!!

Jo men precis. Fast just den pappan tror jag inte skulle skvallra om det mer än isåfall möjligen till den andra familjen men inte ens det tror jag för vi har faktiskt tappat lite kontakt med den andra tjejen. Jag och den andra tjejen går ju inte i kommunal skola (inte den tredje heller för den delen) utan alla har valt sina skolor själva genom att ställa sig i kö osv. Men iomed att den andra tjejen går i en annan skola så blir det ju att man har mindre kontakt med henne än med den tjejen som man går i samma klass med, om du förstår mig rätt...

Men jag tror inte han skulle säga det ens dit. Dock orkar jag inte se andra personers reaktioner när jag säger det. Pappa sa att han sagt till alla sina kompisar men sen hade han inte det ändå och de blev ju jätteförvånade och den reaktionen var så jobbig att se så har väl dragit mig för att säga det f2f också.

Och en i släkten (alltså nära släkt, väldigt nära släkt. En av mina kusiners föräldrar, så de fick ju veta bland de första. Far ju farmor & mormor & kusin familjerna som fick veta först) bara skojar bort det och pratas det om tex min mamma o men pratar med pappa säger han "ditt ex" och vise versa, pratas det om pappa med mamma och man ska nämna pappa säger han "ditt ex" istället för min pappas namn. Vilket han även säger till mig typ "gå till din mammas ex och hämta ***" vilket ju inte är superkul. Den enda som tycker det är kul är dessutom han själv. Hans fru säger ofta "men lägg av det är ju inte kul" fast han blir bara arg på henne... (en vacker dag tror jag de kommer skiljas. De är för olika i sina personligheter, olika syn på barnuppfostran mm)

Måste utanför huset idag igen. Känner redan nu att jag inte orkar... skit... och har halva uppgiften kvar. Orkade inte genomföra hela igår. Eller inatt. Så här blir det ingen vila... den uppgiften + ett snabbt avslut ska göras på en annan (typ 2 meningar) och sedan ska jag vila. Men förmodligen är jag klar lagom till vi ska åka hemmifrån så sen kommer jag ju komma hem och faktiskt inte orka göra något annat än att vila. Kommer inte ens orka gå in på tex insta/snap/fb vilket jag annars brukar orka. (Eller nej det gör jag inte, hahaha folk har skickat snapchat bilder till mig för över 1 månad sen och jag har fortfarande inte orkat öppna, hoppas de inte ville något viktigt...).

Läste tillbaka lite och glömde svara på en mening oxå. Nej. Inte alls konstigt med att många mår skit när det är så höga krav för att ens ta sig in på gymnasiet, och all stress för att ens hinna med alla uppgifter. Tyvärr är det ju de med "diktiga flickan"-syndromet eller de med press hemmifrån (och såklart alla som kämpar för ens godkänt) som hanmar i skiten av att inte hinna osv och därmed pluggar halva nätterna... men de som inte bryr sig osv mår väl bättre förutom lärarnas tjat om att lämna in uppgofter, haha. Men sen kommer de ju inte in på utbildningen de vill och då kommer de bli besvikna för det istället... typ.

Hoppas du fick en god natts sömn. Själv började jag övertänka såfort jag släckte mobilen. Inget hjälpte... somnade typ 5. Vaknade 11.40 av att bli väckt. Lika bra det kanske så man inte sover bort hela dagen...

Kram

Hej!

Okej. Förstår. Mycket tankar och känslor såklart.

Andras reaktion o känslor o frågor är jobbiga ibland

Man har ju nog med sig själv!!

Har dem träffat nya eller lever dem ensamma nu? Svara inte om du ej vill

Idag har jag vart hängig fysiskt men piggare psykiskt

Kanske håller på bli förkyld typ

Sov oroligt så svår sova när solen skiner när man somnat sent. Trots gardin skiner det genom lite

Äh om det är viktigt så ringer dem väll eller skickar sms istället för appar till dig

Jag fick magkatarr av stress i din ålder

Pga duktig flicka syndrom

Känner många som klarade skolan knappt som ändå blivit extremt framgångsrika

Startar företag eller gift sig rikt, vunnit på lotto eller uppfunnit nåt.

Så allt handlar ej om skolan

Pressen klarar ej alla.

Men de kan gå bra ändå

Lovar

Inte värt dö för iaf

Stor kram

Tack. Det sista där behövde jag höra.

Jo, en hel del tankar o känslor. Väldigt mycket faktiskt. Ja men verkligen! Sen är det svårt att prata med vissa, av någon anledning. Kanske att de inte förstår. Asså att man känner att de inte förstår.

Båda lever ensamma. Eller, de har ju mig o brorsan men... inga partners.

Jorå, fast ringer de svarar ja inte. Haha.

Har typ fobi för telefonsamtal, så de är sms som gäller.

Men ja de flesta smsar om de är något viktigt men de flesta har en tendens att tycka att det är skitkul att spama mig. Har ju av notiser nu från alla sociala medier. Det ska kollas där på mina villkor och inte andras. Men ändå jobbigt att gå in där o se att där är en person som skickat typ 100 saker...

Sedan har ja en del grupper (för pågående grupparbeten på mer än 2 pers) där som det skrivs i så de är ju inte optimalt att ha av notiser egentligen. Speciellt när de personerna inte vet hur jag mår och min anledning till att jag har av notiser. Så de tror ju att jag helt enkelt bara ignorerar... their thoughts, their problems.

Ja fy... jag måste ha både tyst och mörkt för att kunna sova. Enda ljud som fungerar är podcast. Ljudbok fungerar inte. Musik fungerar absolut inte! Men det får inte vara en podd med massa höga ljud (typ ljudeffekter) eller musik för då är det med kört.

Eftersom det för mig är jättesvårt att somna (speciellt pp sommaren då solen går upp tidigare o man sover längre så inte känner samma press verkligen sova) så har jag mörkläggningsgardin, alltså rullgardin. Så den stoppar ju ljus framför fönstret. Sedan har jag på sidorna sådanna långa gardiner, alltså hängandes från en gardinstång, som oxå är i mörkläggningstyg (eller vad det heter). Så då blir det iprincip mörkt, drar ner rullgardinen så långt ner det går till den nuddar skrivbordet. Enda stället det kan komma in ljus på är ovanför rullgardinen liksom vid gardinstången.. men rullgardinen sitter så nära väggen så det blir inte mycket. Och annars åker det upp en filt mellan gardinstången, rullgardinen och fönstret så är det problemet ur världrn. Typ. Vet inte om det kanske skulle vara något allternativ för dig?

Usch. Magkatarr låter fasen inte kul... jag måste verkligen stressa ner. Men fan, det går ju inte. Varje gång jag försöker släppa skolan och kanske nöja mig med ett C, istället för B eller A, så får jag bara mer ångest först. Sen när jag ser att jag inte gör uppgofterna snabbare samlas de på hög. Då stressar det mig ännu mer. Sedan hjälper min handledare till att "städa upp" så att jag "kommer ikapp" min planering igen (detta är då när jag har pluggförbud och inte ska plugga alls hemma/på fritiden). Sedan börjar det om tills jag blir så stressad att jag bara måste ta tag i det och då gör jag det med resultat av att berget känns OÄNDLIGT och att jag efter det är totalt slut samtidigt som det ramlar in mer och mer uppgifter.

Det där duktiga flickan syndrom känner jag igen mig själv i. Mpnga säger tom till mina föräldrar "men ni ska vara så stolta för hon är ju duktig och pluggar och måste ju maxa alla betyg osv" som om det enda som räknas är vad jag har i betyg och meritpoäng... de glömmer verkligen helt bort delen om hälsa, sämn och kost. Vilket gör mig väldigt ledsen. De tror ju att mitt liv är perfekt men det är det ju inte alls... om de bara visste insidan också... snacka om att bli dömd för utsidan liksom... har verkligen inte A i alla ämnen - så tro inte det!

Ja. Man kan säkert klara sig bra utan skolan. Jag hoppas det går... håller verkligen med om att alla inte klarar pressen i skolan. Inte heller i vuxenlivet, eller vad man kallar det. Men... genom skolan är ju den säkraste vägen enligt de flesta och man vet aldrig vad man kan behöva sina betyg till i framtiden...

Nej. Verkligen inte värt att dö. Hoppas inte slutet blir så...

Stor kram till dig med!

Läste ett citat en gång

Vad vill du bli när du blir stor undrade läraren, lycklig svarade jag. Du förstod nog inte frågan sa läraren. Jodå svarade eleven. Men du förstår nog inte livet