Hej! Oktoberförsöket är kört för vår del får jag konstatera, och nu siktar vi vidare mot ett härligt plus i november istället! Så även om oktober knappt börjat är det dags att skapa en novembertråd.
Här välkomnar vi er som gör ert första försök och samlar upp er som tyvärr inte fick era efterlängtade plus i oktober.
Kort om mig: Gift kvinna 31 år, vi försöker få vårt första barn, går nu in på fjärde försöket.
BIM-listan nov
1/11 Canary
Jag hoppar också in i tråden här, har BIM 4/11.. hoppas hoppas hoppas att detta blir månaden för ett plus!
Nästa lör ska vi ha gravsättning för vår son som vi förlorade i v.16...jag hade verkligen hoppats på att jag skulle vara gravid till gravsättningen...
Ska göra en ägginsättning denna månad om allt går vägen...vi har ett fryst embryo efter en tidigare ivf behandling som resulterade i vår dotter som är strax över 2 år
Jag är så ledsen för er skulle, gud va hemskt! Jag beklagar <3 jag håller tummarna för att det går hela vägen med ägginsättningen <3
Nästa lör ska vi ha gravsättning för vår son som vi förlorade i v.16...jag hade verkligen hoppats på att jag skulle vara gravid till gravsättningen...
Ska göra en ägginsättning denna månad om allt går vägen...vi har ett fryst embryo efter en tidigare ivf behandling som resulterade i vår dotter som är strax över 2 år
Så tungt. Var missfallet nyligen? Vi förlorade också våran son i vecka 16, i början av september. Första mensen efter det har precis tagit slut så nu börjar vi första försöket efteråt.
Får man fråga vad som hände er, haft ni fått någon förklaring eller orsak?
Blir rätt chockad när jag inser hur många som faktiskt förlorar sina barn sent i graviditeten...hur ska man kunna njuta när man blir gravid nästa gång?
Beklagar din förlust...vad hände er?
Vi var på kub i v 13 och allt såg bra ut sen på rul (18+5) såg man att hjärtat slutat slå i v 16...jag fick tid för igångsättning men 4 dagar innan föder jag honom hemma i badrumet när jag är ensam hemma...gick så snabbt....jag födde honom 7 Juli...sen har vi väntat en evighet på transport från bårhuset till krematoriet och om 1 vecka blir det gravsättning...
Hur ska man hantera rädslan vid nästa graviditet?
Mensen kom med besked i dag. Otroligt illamående och spyfärdig när det började. Aldrig varit med om den kombon förut. Detta blir vårt tredje försök med vårt första barn. Förra månaden började jag att tempa och att använda digitala ägglossningstester. Vi fortsätter väl på samma igen och håller tummarna. Är det någon annan här som testade SMEP förra månaden?
BIM-listan nov
1/11 Canary, em0ma, teresee, kstadtjej87
2/11 Nova92
3/11 gummsanmadde, Z1987, carola18
7/11 Jojjans
8/11 Poolen, Siri88, Elimil, Noanda
9/11 ero13
13/11 onlyme86
15/11 MissKelli
Mensen kom med besked i dag. Otroligt illamående och spyfärdig när det började. Aldrig varit med om den kombon förut. Detta blir vårt tredje försök med vårt första barn. Förra månaden började jag att tempa och att använda digitala ägglossningstester. Vi fortsätter väl på samma igen och håller tummarna. Är det någon annan här som testade SMEP förra månaden?
BIM-listan nov
1/11 Canary, em0ma, teresee, kstadtjej87
2/11 Nova92
3/11 gummsanmadde, Z1987, carola18
7/11 Jojjans
8/11 Poolen, Siri88, Elimil, Noanda
9/11 ero13
13/11 onlyme86
15/11 MissKelli
Mensen kom med besked i dag. Otroligt illamående och spyfärdig när det började. Aldrig varit med om den kombon förut. Detta blir vårt tredje försök med vårt första barn. Förra månaden började jag att tempa och att använda digitala ägglossningstester. Vi fortsätter väl på samma igen och håller tummarna. Är det någon annan här som testade SMEP förra månaden?
BIM-listan nov
1/11 Canary, em0ma, teresee, kstadtjej87
2/11 Nova92
3/11 gummsanmadde, Z1987, carola18
7/11 Jojjans
8/11 Poolen, Siri88, Elimil, Noanda
9/11 ero13
13/11 onlyme86
15/11 MissKelli
Jag tror jag känner igen din historia, har nog läst den i någon annna tråd. Hemskt att du fick föda honom ensam hemma, beklagar det du gått igenom.
Precis som för er så fick vi ett fint resultat på KUB i vecka 14. Knappt två veckor senare börjar jag läcka mycket fostervatten. Åker in till gynakuten där det konstateras knappt inget vatten kvar, men bebisen lever. Efter 2 dygn på sjukhus fick vi åka hem och några dagar senare åker vi in igen pga att jag fått värkar. Då lever han inte längre och jag får cytotec för att skynda på förloppet på sjukhuset. Har ännu inte fått någon förklaring men troligtvis var det en infektion, typ bakteriell vaginos, som tagit sig upp i livmodern och fick fosterhinnorna att brista.
Vi valde anonymt omhändertagande vilket innebär att han kremeras tillsammans med andra foster och askan sprids i minneslund utan att vi blir meddelade. Men vi vet vilken minneslund det kommer bli.
Känner samma sak, att man blir så smärtsamt medveten om att inget går att ta för givet. Kommer inte tro på att det blir någon bebis innan hen är född nästa gång. Hur ska man våga lita på sin kropp eller på livet alls? Är liksom rädd för att bli gravid som för att inte bli det...