Hjälp, hur hittar man något positivt i detta?

Vi har bekostat allt själva. Med resor, mediciner, vitaminer, test av akupunktur o själva ivf:erna är vi uppe i kring 170 000kr minst. Oavsett missfallet o massvis m sprutor, alla tårar, frustration, känsla "att allt hänger på mig"o alla pengar så är det värt det o jag skulle göra om det igen utan tvekan. Men man måste vara snäll med sig själv och varandra.. det sliter så finn glädje i det lilla o det man faktiskt har o gör saker du/ni mår bra av.. och gråt när det gör ont o allt känns som skit..<3

Det är en jävligt tuff resa, att göra behandlingar dvs. Särskilt när man som du säger ?inte ens behöver göra det?. MEN! Det är värt det om man har den rätta partnern som man vill ha barn med. Är relationen sådär från början så kan jag förstå att man inte vill gå vidare. Jag älskar min man otroligt mycket och ville inte lämna honom! Men du ska veta hur många kriser jag gick genom för att vara OK med allt detta. Jag var så rädd för allt.

Det fanns varken spermier i testikeln eller bitestikeln, allt var tomt. Så, ditt läge är för mig en drömsituation även om jag förstår att det inte känns så för dig.

Jag har precis blivit gravid efter andra inseminationsförsöket i Danmark. Gravid i v.5 (4+2). Nu är man orolig över andra saker än hur barnet blev till.

Stor kram!

Instämmer med de flesta andra här. Också manlig faktor, vi har inte en chans att bli gravida på egen hand även om det finns spermier (mycket få och slöa). Efter flera år är jag äntligen gravid men resan har varit skittuff. Det har tärt på relationen, inte bara mellan oss utan även alla vänner. Jag har varit nere i fruktansvärda svackor. Inte kunnat gå på kafé mm om det funnits massa barn och bebisar. Undvikit allt som har med graviditet att göra.

I vårt fall slutade det med att vi kom överens om ett sista försök via landstinget (har gjort sammanlagt tre färskförsök med äggplock och fyra frysåterföringar!) och ett försök privat. Hade det inte gått vägen hade vi accepterat ett liv utan barn. Vi hade inte fixat ett år till.

Älskar du din sambo så stötta varandra. Barn är inte allt. Det känns rent ut sagt förjävligt att behöva gå igenom detta och alla kloka ord om att det finns värre saker är inte heller till någon tröst, för det är en sorg som man bär med sig ändå. Jag har alltid drömt om en stor familj. Det kan jag förmodligen glömma såvida vi inte lyckas bli gravida igen via privata försök, förutsatt att allt går bra nu (och jag tänker att allt ska gå bra).

Gråt. Tillåt dig att sörja. När vi fick beskedet att det var maken som inte kunde få barn var det som om allt bara rasade och jag ville skrika rakt ut, men vågade inte. Han har varit jättestark och stöttat både mig samtidigt som han behövt bearbeta sorgen också. Tänk på att ni har varandra. Se till att unna er saker. Gå ut och ät. Roa er. Konserter. Bio. Umgås med vänner. Hitta på saker. Glöm inte sexlivet, för ivf tar bort allt vad romantik heter och man känner sig, rent ut sagt, som i en fabrik.

Och glöm inte att det finns en massa tjejer här som stöttar varandra och förstår hur du känner. Tveka heller inte att söka professionell hjälp, för barnlöshet är en livskris som få förstår innan de gått igenom den.

Stort lycka till!!

Stort grattis till graviditeten! Du vet att det finns ett forum som heter vi som blivit gravida efter ivf? Vi är många som stöttar varandra där. Varmt välkommen!

Tack vännen! Grattis själv!

Jag har sett det men har ju inte blivit gravid via IVF men kanske får vara med ändå? :)

Vi fick besked om min bristfälliga spermieproduktion pga påssjuka (!) våren 2015 efter två år av oskyddat sex utan graviditet. Att det beror på min spermaproduktion är det som IVF är bäst på att hjälpa naturen på traven fick vi höra. Vi genomgick behandling augusti 2015 och hade turen att det ledde till graviditet direkt. Juni 2016 föddes vår dotter och vi har ett embryo i frysen vi ska sätta in nästa år.

Missttrösta icke. Dålig spermieproduktion är vanligt i västvärlden och kommer bara bli vanligare. Att vi har denna fantastiska teknik är bara något att vara tacksam för.

Lycka till!

Vi har också manlig faktor med få spermier varför vi inte kan bli gravida på naturlig väg. Men efter 4 IVF:er och totalt 8 embryoåterföringar har vi nyss fått vårt andra barn. Resan hit har varit lång och påfrestande, men när man väl är i mål och sitter där med sitt eget lilla barn i famnen så glömmer man snabbt vad som krävdes för att komma dit. För oss har det varit en stor psykisk påfrestning med rädslan att kanske aldrig lyckas, och rädslan för missfall när vi för första gången plussade efter 5:e embryoåterföringen, däremot har jag aldrig upplevt själva behandlingen med sprutor, äggplock osv som speciellt jobbig och då har jag ändå gått igenom det ganska många gånger. Jag är bara evigt tacksam att IVF finns, annars hade vi inte haft våra underbara barn.

Min man tyckte att det var jobbigt att felet låg hos honom när han såg hur ledsen vår barnlöshet gjorde mig, men jag har aldrig tänkt tanken att lägga skuld på honom eller att jag skulle kunna få barn med någon annan. Han är den enda man jag någonsin träffat som jag kan se som pappa till mina barn, och hos vem orsaken till at vi inte kunde få barn låg hos var för mig helt ointressant. Att få barn är något vi gör tillsammans. Lycka till!

Självklart. Tanken är att vi alla som kämpat stöttar varandra. Tror knappt någon ens nämnt sitt ivf sen de kom till forumet, den biten är ju liksom avklarad då. Du är som sagt hjärtligt välkommen. Underbart att kunna stötta varandra.

Skulle du kunna länka tråden? <3

Kolla om det funkar!

www.familjeliv.se/forum/thread/79047615-vi-som-blivit-gravida-efter-ivf