• ballerinakakaoreo

    Stressad gynekolog - felbedömning?

    Imorgon ska jag gå över till vecka 10 enligt mina egna beräkningar (sista mensens första dag 25/9), men igår fick jag blodblandade flytningar och två små hugg i magen. Jag valde därför att åka till gyn idag som gjorde ett vul och konstaterade att bebis inte kunde vara äldre än 8 veckor och att ingen hjärtrytm fanns. Hon var väldigt stressad, och okänslig. Tog i rätt hårt och visade hellre äggstockarna för en praktikant hon hade med sig än bebisen för mig.

    Hennes svar blev kort och kallt att mitt barn med 90% säkerhet är död och jag fick en tid för ännu ett ultraljud till nästa vecka där det ska fastställas till 100% om mitt barn lever eller inte, om inte så ska jag få avbryta graviditeten.

    Jag känner mig dåligt bemött och som kastad framför tåget, är det på detta okänsliga sätt man ska få reda på att det barn man bär har blivit ett missfall? Den 10% chans att det lever ger mig en smula hopp om att hjärtat kanske tickar nästa gång jag kommer dit och att bebisen har växt på sig. Det såg ut som att hon mätte till 36 mm(?) från huvud till stjärt.

    Har ni varit med om liknande där läkaren faktiskt har haft fel? Var bara tvungen till att få skriva av mig lite, har gråtit i timmar ????

  • Svar på tråden Stressad gynekolog - felbedömning?
  • Bebis201901
    Anonym (mor) skrev 2018-11-27 10:44:54 följande:

    Har jag pådyvlat andra mitt perspektiv? Jag berättade om att min dotter gjorde en tidig abort SAMT att jag träffat en gammal kvinna som i sin ungdom miste TVÅ barn i fullgånget stadium. Det är mina upplevelser och vill ngn känna sig "pådyvlad" mina känslor och tankar så är det väl inget jag kan styra? Jag tror 99% skiter FULLSTÄNDIGT i mina tankar.


    Nja. Du skrev ganska exakt ?MEN kanske ska man ändå för ALLAS bästa inse att det där som kommer ut i missfallet inte är ett BARN utan ett ytterst ofullgånget foster (i de flesta fall).?

    Det är ditt synsätt och ditt perspektiv som du tycker är för ?allas bästa att inse?.

    Och jag kan inte se vad det tjänar för nytta att säga det till nån som uttrycker oro och är ledsen över ett bemötande. Om du dessutom tror att ingen bryr sig om vad du säger till de så kan du väl fundera på om du aldrig bryr dig om andras ord.

    Hoppas och tror att det inte är sättet och med de orden du skulle bemöta nån på om du pratade med den personen öga mot öga och jag må vara naiv men jag tycker faktiskt man kan tänka på det när man skriver på ett forum också. Kärlek, stöd och empati. Try it.
  • nernu
    ballerinakakaoreo skrev 2018-11-26 16:20:11 följande:

    Jag ska tillbaka nästa måndag för att säkerställa att det inte lever och ska då få göra en abort om kroppen inte tar hand om det innan.

    Jag vill nog göra en anonym anmälan eller iallafall tillsägelse att respekten och empatin borde vara större i ett sådant yrke. Vet någon vart man vänder sig?

    Ang längden som jag såg vara 36mm så var det när hon mätte från barnets huvud till stjärt, då blev det en rak linje mellan och på sidan av skärmen syntes det från 0-36mm när hon drog linjen, sedan drog hon samma linje/mätning för fostersäcken och gulesäcken.

    Jag fick inte chans att höra hjärtljuden, och hon stannade bara en kort stund vid barnet så jag hann själv inte uppfatta om det fanns hjärtljud eller inte. Allt kändes så känslokallt och stressat.

    Hoppet lever med mig men jag befarar det värsta då det kom blod igår och den ?växtvärk? jag känt tidigare inte känns längre utan istället svaga molande mensvärkar. Usch, det är så jobbigt. :(


    Men hur menar du att du skulle få en chans att höra hjärtljuden? Det fanns ju inget?
  • Anonym (mor)
    Bebis201901 skrev 2018-11-27 10:53:14 följande:
    Nja. Du skrev ganska exakt ?MEN kanske ska man ändå för ALLAS bästa inse att det där som kommer ut i missfallet inte är ett BARN utan ett ytterst ofullgånget foster (i de flesta fall).?

    Det är ditt synsätt och ditt perspektiv som du tycker är för ?allas bästa att inse?.

    Och jag kan inte se vad det tjänar för nytta att säga det till nån som uttrycker oro och är ledsen över ett bemötande. Om du dessutom tror att ingen bryr sig om vad du säger till de så kan du väl fundera på om du aldrig bryr dig om andras ord.

    Hoppas och tror att det inte är sättet och med de orden du skulle bemöta nån på om du pratade med den personen öga mot öga och jag må vara naiv men jag tycker faktiskt man kan tänka på det när man skriver på ett forum också. Kärlek, stöd och empati. Try it.
    Jag minns min arbetskamrat på 70-talet som kom ut blek som en lärft från toan då hon haft ett missfall och SPOLAT! Skulle jag då ynkat och ömkat och talat om BARNET hon spolat ner? Inte i min värld MEN du gör som du vill.
  • Anonym (Blomn)

    Ursäkta men vad är det för jävla monster som skriver i denna tråd! Ni borde inte få några julklappar!

    Håller tummarna för dig ts och hoppas att den oprofessionella läkaren har fel! om du läser i denna tråd tycker jag du ska sluta. Låt inte dessa MONSTER göra dig ännu mer ledsen!

  • Bebis201901
    Anonym (mor) skrev 2018-11-27 11:08:38 följande:

    Jag minns min arbetskamrat på 70-talet som kom ut blek som en lärft från toan då hon haft ett missfall och SPOLAT! Skulle jag då ynkat och ömkat och talat om BARNET hon spolat ner? Inte i min värld MEN du gör som du vill.


    Känner att vi har lite olika sätt att se på hur man bemöter folk, i min värld så är inte alternativet du nämner ens ett jag skulle kunna komma på.

    Och att du ens säger ?ynkat och ömkat? gör att jag förstår att du möter folk... ja på ditt sätt så att säga och ja funkar det för dig så fortsätt du, kanske kan du tänka på att det sättet inte är så trevligt på ett internetforum.

    Och om du hamnar i den situationen igen så kan ett tips vara att strunta i att diskutera med kvinnan om det var ett foster eller ett barn, strunta i alla detaljer och prova, liksom försök iaf att _bara vara stöttande och empatisk_. Det kan man vara genom att tex bekräfta att man förstår att det känns förjävligt. Utan att säga så mkt mer om ens egna åsikter.
  • Anonym (mor)
    Bebis201901 skrev 2018-11-27 12:03:20 följande:
    Känner att vi har lite olika sätt att se på hur man bemöter folk, i min värld så är inte alternativet du nämner ens ett jag skulle kunna komma på.

    Och att du ens säger ?ynkat och ömkat? gör att jag förstår att du möter folk... ja på ditt sätt så att säga och ja funkar det för dig så fortsätt du, kanske kan du tänka på att det sättet inte är så trevligt på ett internetforum.

    Och om du hamnar i den situationen igen så kan ett tips vara att strunta i att diskutera med kvinnan om det var ett foster eller ett barn, strunta i alla detaljer och prova, liksom försök iaf att _bara vara stöttande och empatisk_. Det kan man vara genom att tex bekräfta att man förstår att det känns förjävligt. Utan att säga så mkt mer om ens egna åsikter.
    Kram
  • Anonym (Linda)

    Tråkigt med allt! Håller tummarna för att du är inom den där 10%gränsen för felberäkningar och att allt är bra! Kram

  • ballerinakakaoreo

    Jag låter bli att läsa alla ovänsentliga svar av er som försöker tillrättavisa varandra och er som tjafsar eller förnekar den lilla chans till liv det finns. I varje tuff stund brukar det alltid kunna finnas en strimma ljus och ett litet hopp, mitt lilla hopp är att få komma in på måndag, få en läkare som är mjuk och försiktig, som verkligen tar sin tid att kolla, och då se att bebisen växt lite och att hjärtat nu går att se. DET är MITT hopp och det som får mig att kunna hantera denna sorg, speciellt med tanke på att blödningarna och mensvärken avstannat helt. Jag har hopp om att blödningen var ?mens? i och med att den inträffade på samma dag som mensen faktiskt var beräknad i min mensapp (svägerskan var med om samma sak) och inte ett tecken på missfall/utstötning. Om det verkligen är så att bebisen är till 100% död så får jag hantera det då, men det är dessa 10% som får mig att hålla hoppet vid liv. Har ni hört talas om mirakelbarn?

  • ballerinakakaoreo

    Och återigen TACK för er som stöttar och håller tummarna! Vi hörs igen på måndag - med bra eller dåliga nyheter :)

  • Bebis201901
    ballerinakakaoreo skrev 2018-11-27 14:20:13 följande:

    Jag har hopp om att blödningen var ?mens? i och med att den inträffade på samma dag som mensen faktiskt var beräknad i min mensapp (svägerskan var med om samma sak) och inte ett tecken på missfall/utstötning.


    Så hade ja också, första månaden efter jag blev gravid, dagen då jag eg skulle ha mens, fick jag en typ blodblandad flytning. Fick lite panik tills jag googlade och sen kollade min mensapp Håller tummarna!
Svar på tråden Stressad gynekolog - felbedömning?