KlantSmurfen skrev 2019-04-19 18:05:33 följande:
De flesta är seriemonogama medan andra är mer skapta för att ha öppna förhållanden. Det är någorlunda socialt accepterat med öppet förhållande, en bidragande orsak till det är accepterat är att det blir mindre otrohet som inte är särskilt accepterat. Trotts att man har moralen på sin sida om man väljer öppet förhållande så har vissa som inte kan vara monogama en tendens att hamna i ett förhållande med en parter som är monogam och har en överenskommelse om tvåsamhet, som de inte har lust att hålla, för att de inte är särskilt pålitliga och skiter i moralen. Eftersom de inte (vill)inse sin brist på lojalitet och det omoraliska i sitt eget beteende ser de sig själva som lojala personer.
I sin kamp att bekämpa det omoraliska i (sin egna) otrohet tillbringar vissa av de som varit notorisk otrogna hela livet tid i trådar om otrohet, de anser att det är omoraliskt att se otrohet som omoraliskt för (de själva) inte trivs i tvåsamhet och de lägger gärna ord som sveket inom situationstecken för att markera att man inte ser otrohet som ett riktigt svek.
Summan av resonemanget blir att de som tycker att otrohet är fel är omoraliska svikna själar på höga hästar.
Man skulle kunna tro att det handlar om projektion (en försvarsmekanism som en person begagnar sig av då den inte vill eller kan kännas vid sina egna svagheter tillskriver andra personer eller sin omgivning dessa egenskaper för att försvara sin självbild)
Just det. Seriemonogama. Man klarar alltså inte av livslång tvåsamhet.
Förhållanden i total tvåsamhet längre än 20 år är extremt ovanliga. De "lyckliga" ännu färre. De hålls oftast ihop av andra parametrar än kärlek och åtrå. Om man dessutom räknar in att en väldigt stor andel av förhållandena inkluderar någon typ av otrohet över tid blir det ännu tydligare.
Vem är otrogen utan att inse konsekvenserna? Vem tror sig vara lojal om de är otrogna i ett förhållande med utlovad tvåsamhet?
Att blanda ihop notoriskt otrogna med någon som haft den kort affär, ett ONS eller något av allt annat som kan anses vara otrohet hos många blir helt fel och en usel bas för en diskussion av det här slaget.
Notorisk otrohet är ett beroende. Ett beteende man tror sig kunna betvinga och ändra på i ett nytt förhållande. Precis som med andra beroenden misslyckas det ofta däremot.
I nästa stycke vänder du återigen på mitt resonemang och extrapolerar det. Jag skrev att de som skriver svartvitt och om vilket svek det är av partnern, inte att man inte anser att otrohet är ett svek, "citationstecken"(du gillar tydligen förklaringar inom parenteser. Man citerar någon, det har inget med situationer att göra) eller ej.
Det fetade: Nej, inte alls. Det blir absolut inte summan av mitt resonemang. Det står inte att man är en omoralisk sviken själ om man tycker att otrohet är fel, det står att VISSA svikna själar skriver i trådar likt denna. Att pracka på andra ett svartvitt resonemang, önska dem ont och annat är omoraliskt enligt mitt sätt att se det.
Eftersom du, medvetet eller ej, valt att misstolka nära nog varenda rad i mitt inlägg handlar det absolut inte om någon typ av projicering. Men stort tack att du förklarar termen för alla som inte fattar något inom parentes.
